Mål C‑572/14

Austro-Mechana Gesellschaft zur Wahrnehmung mechanisch-musikalischer Urheberrechte GmbH

mot

Amazon EU Sàrl m.fl.

(begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof)

”Begäran om förhandsavgörande — Förordning (EG) nr 44/2001 — Domstols behörighet på privaträttens område — Artikel 5 led 3 — Begreppet ’skadestånd utanför avtalsförhållanden’ — Direktiv 2001/29/EG — Harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället — Artikel 5.2 b — Rätten till mångfaldigande — Undantag och inskränkningar — Mångfaldigande för privat bruk — Rimlig kompensation — Utebliven betalning — Omfattas eventuellt av tillämpningsområdet för artikel 5 led 3 i förordning (EG) nr 44/2001”

Sammanfattning – Domstolens dom (första avdelningen) av den 21 april 2016

Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område – Förordning nr 44/2001 – Särskilda behörighetsregler – Behörighet vad avser skadestånd utanför avtalsförhållanden – Begrepp – Talan om betalning av en ersättning som ska utgå enligt en nationell lagstiftning som genomför systemet med rimlig kompensation enligt artikel 5.2 b i direktiv 2001/29 – Omfattas – Skyldighet att betala ersättningen till en upphovsrättsorganisation i bolagsform – Saknar betydelse

(Rådets förordning nr 44/2001, artikel 5 led 3; Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29, artikel 5.2 b)

Artikel 5 led 3 i rådets förordning nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ska tolkas så, att en talan om betalning av en ersättning som ska utgå enligt en nationell lagstiftning, som genomför systemet med ”rimlig kompensation” enligt artikel 5.2 b i direktiv 2001/29 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället, ska anses utgöra en talan som ”avser skadestånd utanför avtalsförhållanden”, i den mening som avses i artikel 5 led 3 i nämnda förordning nr 44/2001, om ett verk, som är föremål för radio- eller TV-utsändning och som görs tillgängligt för allmänheten eller upptas på bild- eller ljudinspelningsmedier som producerats i kommersiellt syfte, på grund av dess karaktär, kan förväntas mångfaldigas för eget eller privat bruk genom upptagande på bild- eller ljudinspelningsmedier, när medierna saluförs mot betalning i denna stat i kommersiellt syfte.

Begreppet ”talan som avser skadestånd utanför avtalsförhållanden” omfattar nämligen varje talan som syftar till att gentemot svaranden göra gällande ett ansvar som inte har anknytning till ett ”avtal”, i den mening som avses i artikel 5 led 1 a i förordning nr 44/2001.

En sådan anknytning föreligger inte när skyldigheten att betala ersättning inte grundas på en rättslig förpliktelse som de berörda frivilligt har åtagit sig, utan har ålagts dem i nämnda nationella lagstiftning, på grund av att de i kommersiellt syfte och mot betalning saluför inspelningsmedier som kan användas för mångfaldigande av skyddade verk eller alster.

Syftet med nämnda talan är att göra gällande svarandens ansvar, eftersom talan grundas på att denne åsidosatt bestämmelserna i den aktuella nationella lagstiftningen som ålägger denne att betala denna rimliga kompensation och detta åsidosättande utgör en rättsstridig handling som orsakar sökanden skada. Den omständigheten att sökanden inte erhållit den rimliga kompensation utgör nämligen en skada, i den mening som avses i artikel 5 led 3 i förordning nr 44/2001, eftersom syftet med den rimliga kompensationen är att ersätta upphovsmännen för privatkopiering av deras skyddade verk utan tillstånd, och den ska således betraktas som en ersättning för upphovsmannens skada till följd av sådan kopiering utan tillstånd. Den omständigheten att denna rimliga kompensation inte ska betalas till innehavarna av den ensamrätt till mångfaldigande som den är tänkt att kompensera, utan till en organisation för kollektiv upphovsrättsförvaltning saknar härvidlag betydelse, eftersom dessa företag enligt den aktuella nationella lagstiftningen är de enda som kan göra gällande denna ersättning.

(se punkterna 32, 37, 38, 43–46, 50 och 53 samt domslutet)