Mål C‑520/14

Gemeente Borsele

mot

Staatssecretaris van Financïen

och

Staatssecretaris van Financïen

mot

Gemeente Borsele

(begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden)

”Begäran om förhandsavgörande — Mervärdesskatt — Direktiv 2006/112/EG — Artiklarna 2.1 c och 9.1 — Beskattningsbara personer — Ekonomisk verksamhet — Begrepp — Skolskjuts”

Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 12 maj 2016

Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Ekonomisk verksamhet i den mening som avses i artikel 9.1 i direktiv 2006/112 – Skolskjuts som tillhandahålls av en lokal myndighet – Skillnad mellan driftskostnaderna och de belopp som uppburits som motvärde för de tillhandahållna tjänsterna som tyder på att det föreligger en offentlig avgift snarare än ett vederlag – Verkligt samband mellan den tillhandahållna tjänsten och det vederlag som mottas saknas – Omfattas inte

(Rådets direktiv 2006/112, artiklarna 2.1 c och 9.1)

Artikel 9.1 i rådets direktiv 2006/112 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att en lokal myndighet som tillhandahåller en tjänst avseende skolskjuts inte bedriver ekonomisk verksamhet och således inte är en beskattningsbar person, när kommunen genom de avgifter den tar ut endast erhåller täckning för en bråkdel av de kostnader som den har haft. Det är nämligen inte alla användare som ska betala en sådan avgift och det är endast en tredjedel av användarna som har erlagt avgift, varför avgifterna från föräldrarna endast täcker tre procent av de totala transportkostnaderna. Resten täcks med allmänna medel. En sådan skillnad mellan driftskostnaderna och de belopp som uppburits som motvärde för de tillhandahållna tjänsterna kan ge vid handen att den avgift som betalas av föräldrarna snarare ska likställas med en offentlig avgift än med ett vederlag.

Av en sådan asymmetri följer att det inte finns något verkligt samband mellan det erlagda beloppet och den tillhandahållna tjänsten. Det samband som finns mellan den transporttjänst som kommunen tillhandahåller och det motvärde som betalas av föräldrarna är följaktligen inte direkt på ett sådant sätt som krävs för att motvärdet ska kunna anses utgöra vederlag för denna tjänst och därmed för att nämnda tjänst ska kunna anses vara ekonomisk verksamhet i den mening som avses i artikel 9.1 i direktiv 2006/112.

(se punkterna 33, 34 och 36 samt domslutet)