Mål C‑487/14

SC Total Waste Recycling SRL

mot

Országos Környezetvédelmi és Természetvédelmi Főfelügyelőség

(begäran om förhandsavgörande, framställd av Fővárosi Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság)

”Begäran om förhandsavgörande — Miljö — Avfall — Transporter — Förordning (EG) nr 1013/2001 — Transporter inom Europeiska unionen — Införselställe som avviker från det som angetts i anmälan och i förhandsgodkännandet — Väsentlig förändring av detaljer i fråga om transporten av avfall — Olaglig transport — Den administrativa straffavgiftens proportionalitet”

Sammanfattning – Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 26 november 2015

1. Miljö — Avfall — Transporter — Förordning nr 1013/2006 — Avfall som omfattas av förfarandet för skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande — Transporter inom Europeiska unionen — Införselställe som avviker från det som angetts i anmälan och i förhandsgodkännandet — Bristande information till behöriga myndigheter — Väsentlig förändring av detaljer i fråga om transporten — Olaglig transport

   (Europaparlamentets och rådets förordning nr 1013/2006, i dess lydelse enligt förordning nr 669/2008, artiklarna 2, punkt 35 d, och 17.1)

2. Unionsrätt — Tolkning — Texter på flera språk — Enhetlig tolkning — Bristande överensstämmelse mellan de olika språkversionerna — Sammanhanget och de mål som eftersträvas med de aktuella föreskrifterna ska utgöra referenspunkt

   (Europaparlamentets och rådets förordning nr 1013/2006, i dess lydelse enligt förordning nr 669/2008)

3. Miljö — Avfall — Transporter — Förordning nr 1013/2006 — Olaglig transport — Sanktioner — Administrativa böter — Proportionalitet — Kriterier — Prövning som det ankommer på den nationella domstolen att göra

   (Europaparlamentets och rådets förordning nr 1013/2006, i dess lydelse enligt förordning nr 669/2008, artikel 50.1)

1.  Artikel 17.1 i förordning nr 1013/2006 om transport av avfall, i dess lydelse enligt förordning nr 669/2008, ska tolkas så, att omständigheten att en transport, vilken godkänts av behöriga myndigheter, av sådant avfall som avses i bilaga IV till förordningen passerar transitlandets gräns vid en annan gränsövergång än den som angetts i anmälningsdokumentet ska anses utgöra en väsentlig ändring i fråga om detaljer och/eller villkor avseende genomförandet av en godkänd transport, vilket innebär att underlåtenheten att informera behöriga myndigheter om denna ändring leder till att transporten av avfall är olaglig, eftersom den utförts på ett sätt som inte uttryckligen specificerats i anmälan, i den mening som avses i artikel 2.35 d i förordningen. En motsatt tolkning skulle frånta de förfaranden och system för kontroll som införts genom förordning nr 1013/2006 all ändamålsenlig verkan.

   (se punkterna 43 och 49 samt punkt 1 i domslutet)

2.  Se domen.

   (se punkterna 45–48)

3.  Artikel 50.1 i förordning nr 1013/2006 om transport av avfall, i dess lydelse enligt förordning nr 669/2008, enligt vilken de sanktioner som medlemsstaterna tillämpar vid överträdelser av bestämmelserna i förordningen måste vara proportionerliga, ska tolkas så, att påförande av en straffavgift för en transport, av sådant avfall som avses i bilaga IV till förordningen, som passerar transitlandets gräns vid en annan gränsövergång än den som specificerats i anmälningsdokumentet och blivit godkänd av behöriga myndigheter, när grundbeloppet för denna straffavgift motsvarar grundbeloppet för den straffavgift som påförs vid åsidosättande av skyldigheten att inhämta ett godkännande och att göra en skriftlig förhandsanmälan, endast kan anses proportionerligt om omständigheterna avseende överträdelsen visar att det rör sig om en lika allvarlig överträdelse.

   Den konkreta tillämpningen av proportionalitetsprincipen ankommer på den nationella domstolen, som ska pröva huruvida de nationella åtgärderna är förenliga med unionsrätten. Det ankommer därför på den nationella domstolen att, med beaktande av samtliga faktiska och rättsliga omständigheter i det mål som den ska avgöra och särskilt de risker som överträdelsen kan medföra avseende skyddet för miljön och människors hälsa, pröva huruvida sanktionsbeloppet går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen att säkerställa en hög nivå av skydd för miljön och människors hälsa.

   (se punkterna 54 och 57 samt punkt 2 i domslutet)