Mål C‑418/14

ROZ-ŚWIT Zakład Produkcyjno-Handlowo-Usługowy Henryk Ciurko, Adam Pawłowski spółka jawna

mot

Dyrektor Izby Celnej we Wrocławiu

(begäran om förhandsavgörande från Wojewódzki Sąd Administracyjny we Wrocławiu)

”Begäran om förhandsavgörande — Punktskatter — Direktiv 2003/96/EG — Differentierade punktskattesatser för motorbränsle och bränslen för uppvärmning — Villkor för att punktskattesatsen för bränslen för uppvärmning ska tillämpas — Ingivande av en månatlig förteckning över förklaringar, enligt vilka de förvärvade produkterna ska vara avsedda för uppvärmningsändamål — Punktskattesatsen för motorbränsle ska tillämpas om nämnda förteckning inte har lämnats in — Proportionalitetsprincipen”

Sammanfattning – Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 2 juni 2016

1. Unionsrätt – Principer – Proportionalitet – Räckvidd – Medlemsstaterna ska iaktta dessa vid utövandet av de befogenheter som tillerkänts genom unionsdirektiven

2. Bestämmelser om skatter och avgifter – Harmonisering av lagstiftning – Beskattning av energiprodukter och elektricitet – Direktiv 2003/96 – Nationell bestämmelse, i vilken det föreskrivs att säljare av bränsle för uppvärmning är skyldiga att inge en månatlig förteckning över förklaringar från köpare som visar att de förvärvade produkterna är avsedda för uppvärmningsändamål – Tillåtet – Om en sådan förteckning inte har ingetts ska punktskattesatsen för motorbränsle tillämpas – Otillåtet

   (Rådets direktiv 2003/96)

3. Medlemsstater – Bibehållen behörighet – Sanktioner inom skatteområdet – Denna befogenhet ska utövas med iakttagande av unionsrätten och dess allmänna rättsprinciper

1.  Se domen.

   (se punkt 20)

2.  Direktiv 2003/96 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet och proportionalitetsprincipen ska tolkas så, att

   —	de inte utgör hinder för en nationell bestämmelse, enligt vilken säljare av bränsle för uppvärmning är skyldiga att inom en fastställd tidsfrist inge en månatlig förteckning över förklaringar från köpare, i vilka det anges att de förvärvade produkterna är avsedda för uppvärmningsändamål, och att

   —

   de utgör hinder för en nationell bestämmelse, enligt vilken punktskattesatsen för motorbränsle ska tillämpas på det sålda bränslet för uppvärmning om en sådan förteckning inte har ingetts inom en fastställd tidsfrist, även om det har konstaterats att produkten otvivelaktigt är avsedd att användas för uppvärmningsändamål.

   Med beaktande av att medlemsstaterna har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning avseende de åtgärder och mekanismer som ska antas i syfte att förhindra sådant undandragande av skatt och skatteflykt som har samband med försäljning av bränsle för uppvärmning och då en skyldighet att inge en förteckning över förklaringar från köpare till de behöriga myndigheterna inte är uppenbart oproportionell, finner domstolen nämligen att en sådan skyldighet utgör en lämplig åtgärd för att uppnå ett sådant mål och att den inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det.

   En nationell bestämmelse, enligt vilken punktskattesatsen för motorbränsle automatiskt ska tillämpas på bränslen för uppvärmning om någon förteckning över förklaringar från köpare inte har lämnats in inom de fastställda tidsfristerna – trots att nämnda bränslen används som sådana – är vidare inte förenlig med den allmänna systematiken i och syftet med direktiv 2003/96, vilka grundar sig på principen om att energiprodukter ska beskattas utifrån deras faktiska användning. Det förhållandet att punktskattesatsen för motorbränsle ska tillämpas per automatik i de fall då skyldigheten att inge en förteckning över förklaringar från köpare inte har iakttagits strider dessutom mot proportionalitetsprincipen. Att tillämpa punktskattesatsen för motorbränsle på bränslen för uppvärmning på grund av att en skyldighet har åsidosatts – när det är otvivelaktigt att produkterna är avsedda för uppvärmningsändamål – går nämligen utöver vad som är nödvändigt för att förebygga undandragande av skatt och skatteflykt.

   (se punkterna 25, 26, 33–35, 39 och 42 samt domslutet)

3.  Se domen.

   (se punkt 40)