Mål C‑355/14

”Polihim-SS” EOOD

mot

Nachalnik na Mitnitsa Svishtov

(begäran om förhandsavgörande från Аdministrativen sad Pleven)

”Begäran om förhandsavgörande — Indirekta skatter — Punktskatter — Direktiv 2008/118/EG — Punktskatters verkställbarhet — Artikel 7.2 — Begreppet ’punktskattepliktiga varor som avviker från ett uppskovsförfarande’ — Beskattning av energiprodukter och elektricitet — Direktiv 2003/96/EG — Artikel 14.1 a — Användning av energiprodukter för att framställa elektricitet — Köp och återförsäljning genom en mellanhand av energiprodukter som befinner sig i ett skatteupplag — Direkt leverans av energiprodukter till en aktör i syfte att framställa elektricitet — Angivande av mellanhanden som ’mottagare’ av produkterna i skattehandlingarna — Åsidosättande av kraven enligt nationell rätt för undantag från punktskatt — Nekande av undantag — Bevis för användning av produkterna under förhållanden som möjliggör undantag från punktskatt — Proportionalitet”

Sammanfattning – Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 2 juni 2016

1. Unionsrätt – Tolkning – Metoder – Bokstavstolkning, systematisk tolkning och teleologisk tolkning

2. Bestämmelser om skatter och avgifter – Harmonisering av lagstiftning – Punktskatter – Direktiv 2008/118 – Punktskatters verkställbarhet – Frisläppande för konsumtion – Begrepp – Vara som innehas av en godkänd lagerhållare i ett skatteupplag – Skattskyldighet för punktskatten inträder vid varans fysiska avvikelse från skatteupplaget

   (Rådets direktiv 92/12 och 2008/118, artikel 7.1 och 7.2)

3. Bestämmelser om skatter och avgifter – Harmonisering av lagstiftning – Beskattning av energiprodukter och elektricitet samt punktskatter – Direktiven 2003/96 och 2008/118 – Skattebefrielse för energiprodukter som används för att framställa elektricitet eller för att upprätthålla möjligheten till elproduktion – Villkor – Iakttagande av proportionalitetsprincipen

   (Rådets direktiv 2003/96, artikel 14.1 a, och 2008/118, artikel 7)

1.  Se domen.

   (se punkt 45)

2.  Artikel 7.2 i rådets direktiv 2008/118 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12 ska tolkas så, att en försäljning av en punktskattepliktig vara som innehas av en godkänd lagerhållare i ett skatteupplag inte leder till att den frisläpps för konsumtion förrän varan fysiskt lämnar detta skatteupplag. Eftersom punktskatten, såsom påpekas i skäl 9 i direktiv 2008/118, är en skatt på konsumtion och inte på försäljning, ska tidpunkten för skattskyldighetens inträde inträffa så nära konsumenten som möjligt.

   I artikel 7.1 i detta direktiv definieras tiden för skattskyldighets inträde som när den punktskattepliktiga varan släpps för konsumtion. Det framgår dessutom av artikel 7.2 a i direktivet att ”[f]risläppande för konsumtion” ska anses föreligga bland annat vid punktskattepliktiga varors avvikelse, även otillåten, från ett uppskovsförfarande. Punktskattepliktiga varors avvikelse från ett uppskovsförfarande avser således dessa produkters fysiska avvikelse från skatteupplaget och inte försäljningen av dessa.

   En sådan tolkning är förenlig med de ändamål som eftersträvas med direktivet. Eftersom punktskatten är en skatt på konsumtion och inte på försäljning, ska tidpunkten för skattskyldighetens inträde inträffa så nära konsumenten som möjligt. Så länge de berörda produkterna förblir i en godkänd lagerhållares skatteupplag kan det inte anses föreligga konsumtion, även om dessa produkter har sålts av denna godkända lagerhållare.

   Hänvisningen till, bland annat, en punktskattepliktig produkts otillåtna avvikelse från ett uppskovsförfarande kan dessutom inte förstås på något annat sätt än att de avser en produkts fysiska avlägsnande från ett sådant förfarande.

   I den mån de punktskattepliktiga varorna i ett uppskovsförfarande innehas av en godkänd lagerhållare i ett skatteupplag, inträder vidare inte skattskyldigheten så länge de berörda produkterna innehas av den godkända lagerhållaren i dennes skatteupplag.

   (se punkterna 46–55 samt punkt 1 i domslutet)

3.  Artikel 14.1 a i rådets direktiv 2003/96 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet, jämförd med artikel 7 i direktiv 2008/18 om allmänna regler för punktskatt, ska tolkas så, att den utgör hinder för att nationella myndigheter nekar undantag från punktskatt för energiprodukter av den enda anledningen att en mellanhand, som av en godkänd lagerhållare förklarats vara mottagare av produkterna, inte uppfyller samtliga krav som uppställs i nationell rätt för att åtnjuta ett undantag från punktskatt för dessa produkter, i en situation när dessa energiprodukter, efter att ha sålts av en godkänd lagerhållare till en mellanhand, säljs av mellanhanden till en slutanvändare, vilken uppfyller dessa krav, och till vilken nämnda produkter levereras direkt av den godkända lagerhållaren från dennes skatteupplag.

   För det fall att villkorandet av punkskattebefrielsen med att det på skattehandlingarna anges en mottagare som uppfyller de villkor som föreskrivs i nationell rätt för att motta skattebefriade energiprodukter, ska anses bidra till uppfyllandet av det mål att förenkla kontrollen av tillämpningen av undantagen från punktskatt, genom att minska risken för att produkterna används på ett sätt som inte ger rätt till undantag, går likväl ett sådant nekande – när det sker utan att det prövas huruvida de materiella kraven, som ställs för att dessa varor ska anses användas på ett sätt som ger rätt till undantag från punktskatt, var uppfyllda när varorna avvek från skatteupplaget – utöver vad som är nödvändigt för att säkerställa en korrekt och lättfattlig tillämpning av de aktuella skattebefrielserna och i syfte att förhindra varje form av skatteflykt, undandragande av skatt eller missbruk.

   (se punkterna 58, 62 och 63 samt punkt 2 i domslutet)