Mål C‑287/14

Eurospeed Ltd

mot

Szegedi Törvényszék

(begäran om förhandsavgörande från Gyulai törvényszék)

”Begäran om förhandsavgörande — Vägtransport — Förordning (EG) nr 561/2006 — Förarens ansvar för åsidosättanden av skyldigheten att använda en färdskrivare”

Sammanfattning – Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 9 juni 2016

Transport – Vägtransport – Sociala bestämmelser – Förordning nr 561/2006 – Nationell lagstiftning som håller föraren ansvarig för överträdelser av förordningen i stället för eller utöver det transportföretag vid vilket föraren är anställd – Tillåtet

(Europaparlamentets och rådets förordning nr 561/2006)

Förordning nr 561/2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av förordningar nr 3821/85 och nr 2135/98 samt om upphävande av förordning nr 3820/85, ska tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som, i stället för eller utöver det transportföretag vid vilket föraren är anställd, håller föraren ansvarig för överträdelser av förordningen som föraren har begått.

För det första föreskrivs det i artikel 19.2 i nämnda förordning att medlemsstaterna ska göra det möjligt för de behöriga myndigheterna att besluta om sanktioner för företag och/eller förare för sådana överträdelser av denna förordning som upptäcks inom den berörda medlemsstatens territorium, om ingen sanktion tidigare har beslutats om för överträdelsen. Följaktligen framgår det klart av bestämmelsens lydelse att förordning nr 561/2006 innebär att både transportföretag och förare åläggs bestämda skyldigheter och att både transportföretag och förare hålls ansvariga om deras respektive skyldigheter åsidosätts. Enligt artikel 19.2 första meningen i denna förordning utsträcks dessutom möjligheten att besluta om sanktioner för överträdelser enligt förordningen till överträdelser som har begåtts utanför den berörda medlemsstaten.

Samma slutsatser kan, för det andra, dras utifrån artikel 10.3 i nämnda förordning.

Även om det är riktigt att syftet med förordning nr 561/2006 är, bland annat, att förbättra arbetsförhållandena inom vägtransportsektorn, finns det inget som tyder på att unionslagstiftaren skulle ha haft för avsikt att befria förarna från allt ansvar för de överträdelser som de begår, i synnerhet när överträdelserna uteslutande hänger samman med arbetets utförande. Vidare kommer förordningens båda syften – det vill säga att förbättra såväl arbetsförhållandena som trafiksäkerheten – till uttryck genom skyldigheten att utrusta fordon som används för vägtransport med en godkänd färdskrivare som gör det möjligt att kontrollera att förarnas körtid och viloperioder iakttas. Uppnåendet av bland annat syftet att förbättra den allmänna trafiksäkerheten skulle emellertid motverkas om förordningen tolkades så, att den utgjorde hinder för att besluta om sanktioner för förarna för att de åsidosatt sina skyldigheter enligt samma förordning.

(se punkterna 31–33, 37–39 och 41 samt domslutet)