Mål C‑233/14

Europeiska kommissionen

mot

Konungariket Nederländerna

”Fördragsbrott — Artiklarna 18, 20 och 21 FEUF — Unionsmedborgarskap — Rätten till fri rörlighet och vistelse — Diskriminering på grund av nationalitet — Reseförmån som beviljas inhemska studenter — Direktiv 2004/38/EG — Artikel 24.2 — Undantag från likabehandlingsprincipen — Bistånd till uppehälle för studier i form av bidrag eller lån — Räckvidd — Formkrav för ansökan genom vilken talan väckts — Konsekvent framställning av invändningarna”

Sammanfattning – Domstolens dom (första avdelningen) av den 2 juni 2016

1. Talan om fördragsbrott – Ansökan genom vilken talan väckts – Angivande av anmärkningar och grunder – Formkrav – Yrkanden måste vara tydligt utformade – Villkor för upptagande till sakprövning som utgör tvingande rätt

   (Artikel 258 FEUF; domstolens rättegångsregler, artikel 120 c)

2. Unionsmedborgarskap – Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium – Direktiv 2004/38 – Principen om likabehandling – Den personkrets som omfattas – Studenter som är medborgare i en medlemsstat, däri inbegripet Erasmusstudenter – Omfattas – Materiellt tillämpningsområde – Reseförmån som beviljas studenter – Omfattas

   (Artiklarna 18, 20 och 21 FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38, artiklarna 1 a och 24.1)

3. Unionsmedborgarskap – Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium – Direktiv 2004/38 – Principen om likabehandling – Undantag – Reseförmån som beviljas inhemska studenter – Tillåtet

   (Artikel 18 FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38, artikel 24.2)

1.  Se domen.

   (se punkterna 32–35 och 43)

2.  En medborgare i en unionsmedlemsstat som studerar i en annan medlemsstat kan göra gällande sin rätt enligt artiklarna 18 och 21 FEUF att fritt röra sig och uppehålla sig i värdmedlemsstaten utan att behöva utstå någon direkt eller indirekt diskriminering på grund av nationalitet. En ordning i vilken det föreskrivs nedsatt pris på transporter för studerande som direkt eller indirekt täcker deras uppehälle omfattas av tillämpningsområdet för unionsfördraget. Principen om förbud mot diskriminering på grund av nationalitet, som allmänt regleras i artikel 18 FEUF och som – med avseende på unionsmedborgare som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2004/38 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier – preciseras i artikel 24 i direktivet, förbjuder bland annat direkt diskriminering grundat på nationalitet. Även om nämnda direktiv syftar till att underlätta och stärka utövandet av den grundläggande och individuella rätten att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, som alla unionsmedborgare ges direkt, så gäller icke desto mindre att föremålet för direktivet avser villkoren för utövandet av denna rätt, vilket också framgår av dess artikel 1 a. Vad särskilt gäller beviljande av förmåner kan en unionsmedborgare endast kräva att bli behandlad på samma sätt som medborgarna i den mottagande medlemsstaten med stöd av artikel 24.1 i direktiv 2004/38 om vistelsen i den mottagande medlemsstaten uppfyller villkoren i nämnda direktiv.

   (se punkterna 78–82)

3.  I egenskap av undantag från principen om likabehandling i artikel 18 FEUF, för vilken artikel 24.1 i direktiv 2004/38 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier enbart utgör ett konkret uttryck, ska punkt 2 i artikel 24 tolkas strikt. Även om en reseförmån som beviljas en medlemsstats inhemska studenter utgör ett bistånd till uppehälle för de berörda studenterna, omfattas emellertid enbart bistånd till uppehälle för studier i form av studiebidrag eller studielån av undantaget från likabehandlingsprincipen i artikel 24.2 i direktiv 2004/38.

   En medlemsstats lagstiftning enligt vilken studenten har rätt att få ett kort som gör att denne kan utnyttja kollektivtrafiken kostnadsfritt eller till nedsatt pris, varvid studenten inte behöver återbetala denna förmån om denne lyckas ta examen inom tio år därefter, och studenten ska återbetala förmånen om denne inte lyckas ta examen inom denna tidsfrist, innebär att det införs en förmån som till form och funktion antingen är ett studiebidrag eller ett studielån, beroende på om studenten tar examen inom tio år. Av detta följer att en sådan reseförmån omfattas av undantaget i artikel 24.2 i direktiv 2004/38. Den berörda medlemsstaten kan således åberopa detta undantag utan att göra sig skyldig till direkt diskriminering grundat på nationalitet, som grund för att, före erhållandet av ett permanent uppehållstillstånd, vägra att bevilja denna förmån åt andra än anställda eller egenföretagare, personer som behåller sådan ställning eller deras familjemedlemmar.

   Frågan huruvida nämnda förmån är ett villkorat bidrag eller ett villkorat lån samt den omständigheten att reseförmånen i princip beviljas i form av ett kollektivtrafikkort, det vill säga inte i pengar, utan i natura, saknar härvid relevans.

   (se punkterna 86, 87, 89–92, 94 och 95)