Mål C‑231/14 P

InnoLux Corp.

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande — Konkurrens — Konkurrensbegränsande samverkan — Artikel 101 FEUF — Artikel 53 i EES–avtalet — Världsmarknaden för flytkristallskärmar (LCD) — Prisfastställelse — Böter — Riktlinjer för beräkning av böter (2006) — Punkt 13 — Fastställande av den del av försäljningsvärdet som överträdelsen avser — Intern försäljning av den aktuella varan utanför EES — Beaktande av försäljningen av färdiga produkter i vilka den aktuella varan infogats till utomstående inom EES”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 9 juli 2015

1. Domstolsförfarande – Muntligt förfarande – Börjar löpa på nytt – Skyldighet att återuppta det muntliga förfarandet så att parterna ges möjlighet att yttra sig över rättsfrågor som angetts i generaladvokatens förslag till avgörande – Föreligger inte

   (Artikel 252 andra stycket FEUF; domstolens stadga, artikel 23; domstolens rättegångsregler, artikel 83)

2. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Beräkning av grundbeloppet för böterna – Fastställande av försäljningsvärdet – Kriterier – Beaktande av försäljning till företag som är vertikalt integrerade med det företag som är föremål för utredning – Tillåtet – Beaktande av värdet på produkter som omfattas av kartellen och infogats i färdiga produkter som dotterbolag sålt till tredjeman – Tillåtet

   (Artikel 101.1 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkt 13)

3. Överklagande – Grunder – Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna – Avvisning – Domstolens kontroll av bedömningen av de faktiska omständigheterna och bevisningen – Ej möjlig utom vid missuppfattning

   (Artikel 256.1 FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket)

4. Konkurrens – Böter – Sanktioner som unionens institutioner ålägger och sanktioner som åläggs i tredjeland för överträdelse av nationell konkurrensrätt – Åsidosättande av principen ne bis in idem – Föreligger inte

   (Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23)

1.  Se domen.

   (se punkterna 26–29)

2.  För att slå fast böterna för överträdelsen av konkurrensbestämmelserna inbegriper begreppet försäljningsvärde i punkt 13 i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning (EG) nr 1/2003, försäljning på den marknad som berörs av överträdelsen inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Det är emellertid inte nödvändigt att fastställa huruvida den försäljningen verkligen påverkats av överträdelsen. Den del av omsättningen som kommer från försäljningen av varor som omfattas av överträdelsen återspeglar bäst överträdelsens ekonomiska betydelse det ovannämnda begreppet kan visserligen inte utsträckas till att omfatta det aktuella företagets försäljning som inte omfattas av tillämpningsområdet för den påtalade samverkan. Det skulle stå i strid med ändamålet för artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 om kartelldeltagare som är vertikalt integrerade, endast på grund av att de infogat de varor som är föremål för överträdelsen i färdiga produkter utanför EES, skulle kunna undanta, från beräkningen av böter, den del av försäljningsvärdet som avser färdiga produkter som sålts inom EES som kan motsvara värdet av de varor som var föremål för överträdelsen.

   Såsom tribunalen i huvudsak angav i punkt 71 i den överklagade domen, och såsom även domstolen har slagit fast, kan vertikalt integrerade företag få en fördel av ett avtal om horisontell prisfastställelse som ingåtts i strid med artikel 101 FEUF, inte endast vid försäljning till oberoende utomstående på marknaden för den vara som är föremål för överträdelsen, utan även på marknaden i efterföljande led avseende bearbetade produkter vilka innehåller produkter som omfattas av överträdelsen. Detta gäller i två olika fall, dels genom att sådana prishöjningar på insatsvarorna som följer av överträdelsen övervältras på priset på de bearbetade produkterna, dels genom att prishöjningen inte övervältras, vilket därmed ger de vertikalt integrerade företagen en kostnadsfördel i förhållande till deras konkurrenter som införskaffar samma insatsvaror på den produktmarknad som är föremål för överträdelsen. Att inte beakta den försäljningen skulle för övrigt innebära en konstlad minskning av den ekonomiska betydelsen av den överträdelse som begåtts av ett visst företag, eftersom det förhållandet att försäljning som verkligen påverkas av en konkurrensbegränsande samverkan inom EES inte beaktas till slut leder till att böter åläggs som saknar verkligt samband med den aktuella kartellens tillämpningsområde.

   Att vid beräkningen av böterna beakta intern försäljning som ett vertikalt integrerat företag genomfört utanför EES, innebär inte att kommissionens territoriella behörighet överskrids. Kommissionen är nämligen behörig att tillämpa artikel 101 FEUF på en världsomspännande kartell, eftersom deltagarna i densamma genomförde den inom EES och sålde den vara som berörs av överträdelsen till utomstående företag. När detta är fallet, är det däremot väsentligt att det försäljningsvärde som ska beaktas vid beräkningen av böterna återspeglar överträdelsens ekonomiska betydelse och det aktuella företagets relativa tyngd i överträdelsen.

   (se punkterna 51, 55, 56, 62 och 70–74)

3.  Se domen.

   (se punkterna 59–61)

4.  Se domen.

   (se punkt 75)