Mål C‑185/14

”EasyPay ” AD

och

”Finance Engineering” AD

mot

Ministerski savet na Republika Bulgaria

och

Natsionalen osiguritelen institut

(begäran om förhandsavgörande från Varhoven administrativen sad)

”Begäran om förhandsavgörande — Postgireringstjänster — Direktiv 97/67/EG — Tillämpningsområde — Nationella bestämmelser som ger exklusiva rättigheter att tillhandahålla postgireringstjänster — Statligt stöd — Ekonomisk verksamhet — Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 22 oktober 2015

1. Frihet att tillhandahålla tjänster — Posttjänster — Direktiv 97/67 — Tillämpningsområde — Postgireringstjänster — Omfattas inte

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67)

2. Konkurrens — Unionsregler — Företag — Begrepp — Postorgan med uppdrag att utbetala pensioner — Omfattas inte — Villkor — Verksamhet med en oskiljaktig anknytning till det nationella pensionssystemet — Den ankommer på den nationella domstolen att bedöma om så är fallet

   (Artikel 107.1 FEUF)

3. Stöd som ges av en medlemsstat — Begrepp — Ersättning för kostnader som ett företag haft för att tillhandahålla allmännyttiga tjänster — Omfattas inte — Villkor som uppställs i domen i målet Altmark — Den ankommer på den nationella domstolen att bedöma om så är fallet

   (Artikel 107.1 FEUF)

4. Stöd som ges av en medlemsstat — Förbud — Undantag — Ersättning för kostnader som uppstått för att tillhandahålla allmännyttiga tjänster — Tillämpning av beslut 2012/21 på stöd som beviljats före ikraftträdandet av nämnda beslut — Räckvidd

   (Artikel 106.2 FEUF; kommissionens beslut 2005/842 och 2012/21, artiklarna. 2.2, 2.10, 2.11 och 2.12)

1.  Direktiv 97/67 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna, i dess lydelse enligt direktiv 2008/6 ska tolkas så, att en postgireringstjänst varigenom avsändaren överför penningbelopp till mottagaren via den operatör som har i uppdrag att tillhandahålla den samhällsomfattande posttjänsten inte omfattas av direktivets tillämpningsområde.

   I artikel 2 led 1 i direktiv 97/67 görs en uttömmande uppräkning av de tjänster som omfattas av begreppet posttjänster i den mening som avses i direktivet och i led 6 i samma artikel ges dessutom en detaljerad beskrivning av vad som ska anses med en ”postförsändelse” i den mening som avses i direktivet. Varken i artikel 2 eller i någon annan bestämmelse i direktiv nr 97/67 omnämns dock finansiella tjänster, inklusive dem som tillhandahålls som en tilläggstjänst av dem som levererar posttjänster.

   (se punkterna 29, 30 och 33 samt punkt 1 i domslutet)

2.  Vid tillämpning av unionens konkurrensrättsliga bestämmelser utgörs ett företag av varje enhet som bedriver ekonomisk verksamhet, oavsett enhetens rättsliga form och oavsett hur den finansieras. Ekonomisk verksamhet utgörs av all verksamhet som består i att erbjuda varor eller tjänster på en viss marknad.

   De organ som medverkar vid förvaltningen av det allmänna systemet för social trygghet fyller en funktion av uteslutande social karaktär och deras verksamhet inte en ekonomisk verksamhet. Denna verksamhet bygger nämligen på principen om solidaritet utan något som helst vinstsyfte. De utbetalade förmånerna är förmåner som är fastlagda i lag och som är oberoende av avgifternas storlek.

   För att kontrollera om verksamhet som bedrivs av ett postorgan – och som består i att utbetala pensioner – ska betraktas som ekonomisk verksamhet som omfattas av artikel 107.1 FEUF ska den nationella domstolen pröva om nämnda verksamhet medverkar vid förvaltningen av det allmänna systemet för social trygghet eller inte. För att det inte ska vara fråga om ekonomisk verksamhet, måste den aktuella verksamheten till följd av sin natur, sitt syfte och de regler som gäller för den ha en oskiljaktig anknytning till det nationella pensionssystemet. Det förhållandet att postorgan enbart anlitas för utbetalning av pensioner och att utbetalning av pensioner kan ombesörjas av banker – och att postgireringar således inte är det enda sättet att ombesörja pensionsutbetalningar – utgör indicier på att postgireringsverksamhet i samband med utbetalning av pensioner kan särskiljas från det nationella pensionssystemet.

   (se punkterna 37–43)

3.  Artikel 107.1 FEUF ska tolkas så, att för det fall att postgireringsverksamhet i samband med pensionsutbetalning anses vara ekonomisk verksamhet, är nämnda bestämmelse emellertid inte tillämplig på en medlemsstats beslut att bevilja ett företag, såsom det som är i fråga i det nationella målet, exklusiva rättigheter att ombesörja pensionsutbetalningen genom postgireringar, i den mån tjänsten utgör en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse och ersättningen härför motsvarar vederlaget för de tjänster som företaget har tillhandahållit för att fullgöra sin skyldighet avseende allmännyttiga tjänster.

   (se punkt 56 samt punkt 2 i domslutet)

4.  Vad gäller statligt stöd följer det av artiklarna 11 och 12 i beslut 2012/21 om tillämpningen av artikel 106.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på statligt stöd i form av ersättning för allmännyttiga tjänster som beviljas vissa företag som fått i uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse att detta beslut upphäver beslut 2005/842 och träder i kraft den 31 januari 2012. Det föreskrivs i artikel 10 i beslut 2012/21 att stöd som genomförts före ikraftträdandet av detta beslut och som var förenligt med den inre marknaden och undantaget från anmälningsskyldigheten i enlighet med beslut 2005/842 ska fortsätta att vara förenligt med den inre marknaden och undantas från anmälningsskyldigheten under en ytterligare period av två år, det vill säga till och med den 31 januari 2014. Från och med detta datum ska en statlig stödordning uppfylla kraven i beslutet om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse för att kunna undantas från anmälningsskyldigheten.

   Enligt artikel 2.2 i beslut 2012/21 följer att för det fall att en tjänsteleverantör tillhandahåller en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse sedan mer än tio år, gäller nämnda beslut endast om tjänsteleverantören behövt göra en betydande investering för att kunna tillhandahålla tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse. Det ankommer på den nationella domstolen att göra denna bedömning.

   (se punkterna 53 –55)