Mål C‑144/14

Cabinet Medical Veterinar Dr. Tomoiagă Andrei

mot

Direcția Generală Regională a Finanțelor Publice Cluj Napoca prin Administrația Județeană a Finanțelor Publice Maramureș

(begäran om förhandsavgörande från Tribunalul Maramureș)

”Begäran om förhandsavgörande — Mervärdesskatt — Direktiv 2006/112/EG — Artiklarna 273 och 287 — Skyldighet att på eget initiativ registrera en beskattningsbar person till mervärdesskatt — Fråga huruvida veterinärmedicinska tjänster är beskattningsbara — Rättssäkerhetsprincipen — Principen om skydd för berättigade förväntningar”

Sammanfattning – Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 9 juli 2015

1. Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Tillhandahållande av tjänster – Veterinärvård – Särskild undantagsordning – Överskridande av taket för undantag och skatteplikt – Skyldighet att på eget initiativ registrera en beskattningsbar person till mervärdesskatt – Föreligger inte

   (Rådets direktiv 2006/112, artiklarna 213.1, 214.1, 250.1, 273 och 287)

2. Unionsrätten – Principer – Rättssäkerhet – Räckvidd

3. Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Tillhandahållande av tjänster – Omkvalificering av en transaktion från veterinärtjänster som är undantagna från skatt till mervärdesskattepliktig verksamhet – Tillåtlighet mot bakgrund av rättssäkerhetsprincipen – De nationella myndigheterna har inte tillämpat denna skatt regelmässigt – Tillåtlighet mot bakgrund av principen om skydd för berättigade förväntningar – Prövas av den nationella domstolen

   (Rådets direktiv 2006/112, artiklarna 273 och 287)

4. Unionsrätten – Principer – Skydd för berättigade förväntningar – Villkor – Tydliga försäkringar från administrationen

1.  Artikel 273 första stycket i direktiv 2006/112 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, i dess lydelse enligt direktiv 2009/162, innebär inte en skyldighet för medlemsstaterna att på eget initiativ registrera en beskattningsbar person till mervärdesskatt enbart på grundval av skattedeklarationer avseende andra skatter än mervärdesskatt, även om dessa deklarationer hade gjort det möjligt att fastställa att den beskattningsbara personen överskred taket för undantag från mervärdesskatt.

   Förvisso är medlemsstaterna är skyldiga att kontrollera de beskattningsbara personernas deklarationer och räkenskaper samt andra relevanta dokument, liksom att beräkna och uppbära den skatt som ska betalas. Icke desto mindre följer det av artikel 213.1 i direktivet att det ankommer på den berörda personen att uppge när hans eller hennes ekonomiska verksamhet som beskattningsbar person inleds, förändras eller upphör. Dessutom har medlemsstaterna ett visst utrymme för skönsmässig bedömning avseende vilka åtgärder som ska vidtas för att registrera beskattningsbara personer till mervärdesskatt. Dessutom ska medlemsstaterna säkerställa att de beskattningsbara personerna uppfyller de skyldigheter som de har ålagts. Medlemsstaterna har i detta avseende en viss handlingsfrihet, bland annat vad gäller det sätt på vilket de medel som de förfogar över ska användas.

   Av detta följer att direktiv 2006/112 inte innebär att medlemsstaterna är skyldiga att vidta lagstiftningsåtgärder och administrativa åtgärder som kan säkerställa att den skattskyldiga personens skyldigheter vad gäller mervärdesskatt kontrolleras i samband med behandlingen av andra skattedeklarationer än sådana som avser mervärdesskatt, och för övrigt innehåller sådana deklarationer inte nödvändigtvis samtliga de uppgifter som kan lämnas i en mervärdesskattedeklaration i enlighet med artikel 250.1 i direktiv 2006/112 och vilka är nödvändiga för att fastställa denna skatt.

   (se punkterna 26 och 28–31 samt punkt 1 i domslutet)

2.  Se domen.

   (se punkterna 34 och 35)

3.  Rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar utgör inte hinder för att en nationell skattemyndighet beslutar att veterinärmedicinska tjänster ska vara mervärdesskattepliktiga, efter borttagandet av en transaktion från listan över de transaktioner som är undantagna från mervärdesskatt. Detta gäller under förutsättning att detta beslut bygger på klara bestämmelser och att myndighetens praxis inte har varit sådan att den, hos en försiktig och medveten ekonomisk aktör, har kunnat ge upphov till rimliga förväntningar på att denna skatt inte skulle påföras sådana tjänster, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

   För det första kan omständigheten att skattemyndigheten inom omprövningstiden omkvalificerar en viss transaktion som mervärdesskattepliktig ekonomisk verksamhet inte i sig innebära att rättssäkerhetsprincipen åsidosätts.

   Vad för det andra gäller principen om skydd för berättigade förväntningar att den omständigheten att de nationella skattemyndigheterna under den period som är aktuell i det nationella målet inte regelmässigt påförde mervärdesskatt på veterinärmedicinska tjänster efter det att hänvisningen till veterinärvård tagits bort från listan över tjänster som är undantagna från mervärdesskatt, i princip, om inte mycket speciella omständigheter föreligger, inte räcker för att, hos en försiktig och medveten ekonomisk aktör, kunna ge upphov till rimliga förväntningar på att denna skatt inte skulle påföras sådana tjänster, detta mot bakgrund av att mervärdesskatten ska tillämpas generellt och veterinärmedicinska tjänster hade tagits bort från listan över undantagna transaktioner.

   (se punkterna 41, 46 och 48 samt punkt 2 i domslutet)

4.  Se domen.

   (se punkterna 43 och 44)