Förenade målen C‑108/14 och C‑109/14

Beteiligungsgesellschaft Larentia + Minerva mbH & Co. KG

mot

Finanzamt Nordenham

och

Finanzamt Hamburg-Mitte

mot

Marenave Schiffahrts AG

(begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzhof)

”Begäran om förhandsavgörande — Mervärdesskatt — Sjätte direktivet 77/388/EEG — Artikel 17 — Avdragsrätt — Partiellt avdrag — Mervärdesskatt som holdingbolag betalat vid anskaffning av kapital som investerats i deras dotterbolag — Tjänster tillhandahålls dotterbolagen — Dotterbolag som bildats i form av personsammanslutningar — Artikel 4 — Bildandet av en grupp personer som kan anses utgöra en enda skattskyldig person — Villkor — Huruvida underordning är nödvändig — Direkt effekt”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 16 juli 2015

1. Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Ekonomisk verksamhet i den mening som avses i artikel 4 i sjätte direktivet – Ett holdingbolags deltagande i sina dotterbolags förvaltning – Omfattas i den utsträckning som detta innebär genomförandet av transaktioner som är mervärdesskattepliktiga enligt artikel 2 i detta direktiv

   (Rådets direktiv 77/388, artiklarna 2 och 4.2)

2. Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Avdrag för ingående mervärdesskatt – En skattskyldig person som samtidigt bedriver både ekonomisk och icke-ekonomisk verksamhet – Skatt som ska betalas eller som har betalats av ett holdingbolag vid anskaffning av kapital som investerats i dess dotterbolag – Proportionellt avdrag – Medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning – Gränser

   (Rådets direktiv 77/388, artikel 17.2 och 17.5)

3. Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Beskattningsbara personer – Begrepp – Möjlighet för medlemsstaterna att betrakta personer som är nära förbundna med varandra som en enda skattskyldig – Nationell lagstiftning som förbehåller möjligheten att bilda en grupp personer som anses som en enda skattskyldig åt enheter som har rättskapacitet och som är underordnade det dominerande bolaget i gruppen – Tillåtet – Gränser – Bekämpning av skattebedrägeri och skatteflykt

   (Rådets direktiv77/388, artikel 4.4 andra stycket)

4. Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Beskattningsbara personer – Begrepp – Artikel 4.4 i sjätte direktivet – Direkt effekt – Föreligger inte

   (Rådets direktiv77/388, artikel 4.4)

1.  Se domen.

   (se punkterna 19‐21)

2.  Artikel 17.2 och 17.5 i sjätte direktivet 77/388 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter, i dess lydelse enligt direktiv 2006/69, ska tolkas enligt följande:

   —

   Ett holdingbolags kostnader i samband med förvärv av andelar i sina dotterbolag, i vilkas förvaltning det deltar och som därmed bedriver en ekonomisk verksamhet, ska anses ingå i holdingbolagets allmänna omkostnader och det ska i princip göras fullständigt avdrag för den mervärdesskatt som betalats på dessa kostnader, såvida vissa utgående ekonomiska transaktioner inte är undantagna från mervärdesskatteplikt enligt sjätte direktivet 77/388, i dess lydelse enligt direktiv 2006/69. I ett sådant fall kan avdragsrätten endast utövas i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 17.5 i samma direktiv.

   —

   Ett holdingbolags kostnader i samband med förvärv av andelar i sina dotterbolag ska anses endast delvis ingå i holdingbolagets allmänna omkostnader, när holdingbolaget enbart deltar i förvaltningen av vissa av dotterbolagen, medan det inte bedriver någon ekonomisk verksamhet med avseende på andra dotterbolag. Den mervärdesskatt som betalats på dessa kostnader kan endast dras av i proportion till de kostnader som ingår i den ekonomiska verksamheten, i enlighet med uppdelningskriterier som bestäms av medlemsstaterna. Medlemsstaterna ska vid utövandet av denna befogenhet – vilket det ankommer på de nationella domstolarna att kontrollera – beakta syftet med och systematiken i sjätte direktivet och i enlighet härmed föreskriva en beräkningsmetod som på ett objektivt sätt avspeglar vilken del av de ingående utgifterna som verkligen är hänförlig till den ekonomiska verksamheten respektive den icke ekonomiska verksamheten.

   (se punkt 33 samt punkt 1 i domslutet)

3.  Artikel 4.4 andra stycket i sjätte direktivet 77/388 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter, i dess lydelse enligt direktiv 2006/69, ska tolkas så, att den utgör hinder mot att en nationell lagstiftning förbehåller möjligheten att bilda en grupp personer som anses som en enda skattskyldig, såsom denna möjlighet är föreskriven i nämnda bestämmelse, åt enheter som har rättskapacitet och som är underordnade det dominerande bolaget i gruppen, såvida inte dessa båda krav utgör nödvändiga och lämpliga åtgärder för att uppnå målen att förebygga förfaranden och beteenden som innebär missbruk eller att bekämpa skatteflykt och skatteundandragande. Det ankommer på den nationella domstolen att pröva om så är fallet.

   (se punkt 46 samt punkt 2 i domslutet)

4.  Artikel 4.4 i sjätte direktivet 77/388 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter, i dess lydelse enligt direktiv 2006/69, kan inte anses ha direkt effekt som gör att skattskyldiga personer kan åberopa den gentemot sin medlemsstat för det fall att medlemsstatens lagstiftning inte är förenlig med denna bestämmelse och inte kan tolkas i överensstämmelse med densamma. Artikeln är nämligen villkorad genom att den förutsätter att det antas nationella bestämmelser som fastställer den konkreta omfattningen av sådana samband.

   (se punkterna 50 och 52 samt punkt 3 i domslutet)