Mål C‑103/14

Bronius Jakutis, Kretingalės kooperatinė ŽŪB

mot

Nacionalinė mokėjimo agentūra prie Žemės ūkio ministerijos och Liochuvos valstybė

(begäran om förhandsavgörande från Vilniaus apygardos administracinis teismas)

”Begäran om förhandsavgörande — Jordbruk — Förordning (EG) nr 73/2009 — Artiklarna 7.1, 10.1, 121 och 132.2 — Genomförandebestämmelser till denna förordning — Giltighet av 2003 års anslutningsakt, med hänsyn till EUF-fördaget, samt icke-diskrimineringsprincipen, rättssäkerhetsprincipen, principen om skydd för berättigade förväntningar och principen om god förvaltningssed — Modulering av direktstöd till jordbrukare — Minskning av beloppen — Tillämpliga nivåer för direktstöd i Europeiska gemenskapens medlemsstater i dess sammansättning den 30 april 2004 och i de medlemsstater som anslöts till gemenskapen den 1 maj 2004 — Bristfälligt offentliggörande och bristfällig motivering”

Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 12 november 2015

1. Unionsrätt — Tolkning — Metoder — Tolkning enligt ordalydelsen, systematisk tolkning och teleologisk tolkning

   (Rådets förordning nr 73/2009, artiklarna 10, 121 och 132.2)

2. Jordbruk — Gemensam jordbrukspolitik — System för direktstöd — Gemensamma bestämmelser — Modulering av direktstöd som beviljats jordbrukare i de medlemsstater som anslöts till unionen år 2004 — Minskning av kompletterande nationellt stöd — Stödnivåer för direktstöd i de gamla och de nya medlemsstaterna — Tillämpningsvillkor

   (2003 års anslutningsakt; rådets förordning nr 73/2009, artiklarna 7.1, 10.1 och 121)

3. Jordbruk — Gemensam jordbrukspolitik — System för direktstöd — Gemensamma bestämmelser — Modulering av de direktstöd som beviljats jordbrukare i de medlemsstater som anslöts till unionen år 2004 — Minskning av kompletterande nationellt stöd — Skyldighet för kommissionen att respektera parallellismen mellan moduleringen av direktstöd och moduleringen av kompletterande nationellt stöd — Räckvidd

   (2003 års anslutningsakt, bilaga II, kapitel 6, A, punkt 27 b; rådets förordningar nr 1259/1999, artikel 1 c och nr 73/2009, skäl 17 och artiklarna 7. 1 och 7.2, 10.2 och 132.2 och 132. 5–8)

4. Unionsrätt — Tolkning — Texter på flera språk — Enhetlig tolkning — Bristande överensstämmelse mellan de olika språkversionerna — Beaktande av den allmänna systematiken och syftet med föreskrifterna

   (Rådets förordning nr 1259/1999, artikel 1c 2)

1.  Se domen.

   (se punkterna 52 och 93)

2.  Artiklarna 7.1, 10.1 och 121 i förordning nr 73/2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare ska tolkas så, att begreppet ”gällande nivå för direktstöd i andra medlemsstater än de nya medlemsstaterna” ska förstås så att denna nivå för år 2012 var lika med 90 procent av det totala direktstödet och att begreppet ”gällande nivå för direktstöd i de nya medlemsstaterna” ska förstås så att sistnämnda nivå för år 2012 var lika med nivån i Europeiska gemenskapens medlemsstater i dess sammansättning den 30 april 2004. Hänvisningen till denna nivå, som föreskrivs i artiklarna 10 och 121 i förordning nr 73/2009, infördes nämligen i unionsrätten genom 2003 års akt om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska Unionen och om anpassning av fördragen för att reglera det succesiva införandet av direktstöd i de nya medlemsstaterna. Eftersom det postulerade sambandet mellan respektive nivåer för direktstöd emellertid följer av anslutningsakten och därmed av primärrättsliga bestämmelser ska det anses ha uppnåtts vid tolkningen av förordning nr 73/2009 såtillvida som denna speglar bestämmelserna i bilaga II till nämnda anslutningsakt.

   Under dessa omständigheter kan inte den argumentation godtas, vilken syftar till att bestrida likvärdigheten, i den mening som avses i artikel 10 i förordning nr 73/2009, av de nivåer för direktstöd som gäller i de medlemsstater som inte är nya medlemsstater respektive i de nya medlemsstaterna på grund av att den omständigheten att modulering inte ska tillämpas avseende direktstöd som är mindre än 5000 euro medför att det direktstödsbelopp som betalats ut för år 2012 i de medlemsstater som inte är nya medlemsstater, trots en modulering på 10 procent, faktiskt utgör mer än 90 procent av nivån för det totala direktstödet, vilket är en nivå som de nya medlemsstaterna formellt har uppnåtts. Då den nivå för direktstöd som är tillämplig före moduleringen är 100 procent, oberoende av de belopp som faktiskt betalas ut i olika medlemsstater, ska den generella modulering med 10 procent som avses i artikel 7.1 i förordning nr 73/2009 anses som en minskning i den mening som avses i artikel 10.1, vilken ska beaktas vid bedömningen av om de gällande nivåerna för direktstöd är likvärdiga. Att beakta de nominella effekterna av dessa beräkningar reser däremot, utöver frågan om hur många jordbrukare som mottar mindre än 5000 euro i de medlemsstater som inte är nya medlemsstater och i de nya medlemsstaterna, även frågan om den betydande skillnaden mellan direktstödsbeloppen per hektar som utbetalas till dessa två grupper av medlemsstater, med följd att en fullständigt rättvisande jämförelse av den nivå som betalas ut i de två grupperna av medlemsstater, är omöjlig. Valet av ett abstrakt kriterium för gällande nivå för direktstöd innebär att sådana överväganden kan undvikas.

   (se punkterna 53 och 59–63 samt punkt 1 i domslutet )

3.  Kompletterande nationellt direktstöd – vilket kan beviljas de nya medlemsstater som anslöts till Europeiska unionen år 2004 enligt systemet med samlat gårdsstöd, efter kommissionens godkännande – är, enligt artikel 132.6 i förordning nr 73/2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, beroende av en konkret och ingående bedömning av det berörda stödet vars olika etapper redan stadgades i artikel 1c i förordning nr 1259/99 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, som hade införts i förordningen genom punkt 27 b i kapitel 6, A, i bilaga II till akt om anslutning av dessa nya medlemsstater till Europeiska unionen.

   Även om såväl artikel 1c som artikel 132.2 i förordning nr 73/2009 i princip omfattar samtliga nya medlemsstater framgår det nämligen av punkt 4 i båda dessa bestämmelser att en ny medlemsstat som tillämpar systemet med enhetlig arealersättning får bevilja nationellt kompletterande direktstöd enligt de villkor som anges i punkterna 5–8 i dessa båda artiklar. I enlighet med det legitima syftet att från och med år 2012 tillämpa systemet med modulering i de nya medlemsstaterna, inbegripet – såsom framgår av skäl 17 i förordning nr 73/2009 – kompletterande nationellt direktstöd, ska mekanismen för minskning av totalbeloppet för direktstöd från unionen och kompletterande nationellt stöd anpassas till moduleringen av enbart direktstödet från unionen. Vad beträffar nämnda totalbelopp ska minskningarna enbart beaktas vid tillämpningen av moduleringen på direktstöd från unionen. Då moduleringen enligt artikel 10.2 i förordning nr 73/2009 inte tillämpas avseende stöd under 300000 euro ska minskningarna inte heller belasta kompletterande nationellt stöd.

   Då artikel 7.1 i förordning nr 73/2009 inte ska tillämpas i de nya medlemsstaterna, ska enbart artikel 7.2 i denna förordning tillämpas och således ska det endast göras en minskning med 4 procent på belopp över 300000 euro. Följaktligen ska ett kommissionsbeslut som inte respekterat den parallellism som ska föreligga mellan modulering av direktstöd och modulering av kompletterande nationellt stöd, genom att föreskriva att moduleringen för år 2012 ska tillämpas avseende jordbrukare för vilka totalbeloppet för nationellt stöd och direktstöd från unionen är mellan 5000 och 300000 euro, ogiltigförklaras.

   (se punkterna 81–87 samt punkt 2 domslutet)

4.  Se domen.

   (se punkt 103)