Mål T‑397/13

(publicering i utdrag)

Tilly-Sabco

mot

Europeiska kommissionen

”Jordbruk — Exportbidrag — Fjäderfäkött — Genomförandeförordning genom vilken exportbidraget fastställs till 0 euro — Talan om ogiltigförklaring — Rättsakt som inte medför genomförandeåtgärder — Villkoret direkt berörd — Upptagande till prövning — Artikel 3.3 i förordning (EU) nr 182/2011 — Motiveringsskyldighet — Artikel 164.3 i förordning (EG) nr 1234/2007 — Berättigade förväntningar”

Sammanfattning – Tribunalens dom (femte avdelningen) av den 14 januari 2016

1. Talan om ogiltigförklaring — Fysiska eller juridiska personer — Begreppet regleringsakt — Alla akter som har allmän giltighet, med undantag för lagstiftningsakter — Kommissionens förordning om fastställande av exportbidrag för fjäderfäkött — Omfattas

   (Artikel 263 fjärde stycket FEUF; kommissionens förordning nr 689/2013)

2. Talan om ogiltigförklaring — Fysiska eller juridiska personer — Regleringsakter — Akter som inte direkt berör sökanden och som inte medför genomförandeåtgärder — Begreppet direkt berörd — Kriterier — Kommissionens förordning om fastställande av exportbidrag för fjäderfäkött — Talan som väckts av ett bolag som är verksamt inom export av djupfrysta kycklingar — Upptagande till sakprövning

   (Artikel 263 fjärde stycket FEUF; kommissionens förordning nr 689/2013)

3. Talan om ogiltigförklaring — Fysiska eller juridiska personer — Regleringsakter — Akter som inte direkt berör sökanden och som inte medför genomförandeåtgärder — Begreppet genomförandeåtgärder — Möjlighet att väcka talan mot dessa akter

   (Artikel 263 fjärde stycket)

4. Talan om ogiltigförklaring — Fysiska eller juridiska personer — Regleringsakter — Akter som inte direkt berör sökanden och som inte medför genomförandeåtgärder — Begreppet genomförandeåtgärder — Kriterier — Förordning av kommissionen genom vilken exportbidraget fastställs till 0 euro för fjäderfäkött — Akt som inte medför genomförandeåtgärder

   (Artikel 263 fjärde stycket FEUF; kommissionens förordning nr 689/2013)

5. Europeiska unionens institutioner — Utövande av befogenheter — Genomförandebefogenhet som anförtrotts kommissionen för antagande av genomförandeåtgärder — Kontroll som utförs av en kommitté bestående av företrädare för medlemsstaterna — Samrådsförfarande — Frist för ingivande av ett förslag till genomförandeåtgärd — Möjlighet till undantag — Redogörelse av ett förslag under ett sammanträde i nämnda kommitté — Tillåtet — Villkor

   (Rådets förordning nr 182/2011, artikel 3.3 andra stycket; rådets förordning nr 1234/2007, artikel 194)

6. Europeiska unionens institutioner — Utövande av befogenheter — Genomförandebefogenhet som anförtrotts kommissionen för antagande av genomförandeåtgärder — Kontroll som utförs av en kommitté bestående av företrädare för medlemsstaterna — Samrådsförfarande — Tidsfrist för kallelse — Situation som ställer krav på skyndsamhet — Domstolsprövning — Gränser

   (Europaparlamentets och Rådets förordning nr 182/2011, artikel 3.3 andra stycket; rådets förordning nr 1234/2007, artikel 195)

7. Europeiska unionens institutioner — Utövande av befogenheter — Delegering — Bemyndigande eller vidaredelegering till en person som har en viss tjänst vid institutionerna — Ersättande av den person som innehar denna tjänst — Saknar betydelse för giltigheten av bemyndigandet eller vidaredelegeringen

   (Kommissionens arbetsordning, artiklarna 13 och 14)

8. Jordbruk — Gemensam organisation av marknaden — Exportbidrag — Fastställande av beloppen — Fastställande av beloppet till 0 euro för första gången för de berörda produkterna — Tillåtet

   (Rådets förordning nr 1234/2007, artikel 164.3, kommissionens förordning nr 689/2013)

1.  Se domen.

   (se punkterna 30–32)

2.  Det saknas anledning att tolka begreppet direkt berörd, så som det krävs beträffande regleringsakter enligt det tredje fallet i artikel 263 fjärde stycket FEUF, på ett annat sätt än hur detta begrepp tolkas enligt det andra fallet i artikel 263 fjärde stycket FEUF, det vill säga beträffande rättsakter som berör en fysisk eller juridisk person direkt och personligen. För att villkoret direkt berörd ska vara uppfyllt krävs för det första att den påtalade åtgärden har en direkt inverkan på den enskildes rättsliga ställning och för det andra att åtgärden inte lämnar något utrymme för skönsmässig bedömning för dem till vilka den riktar sig och som ska genomföra den, vilket innebär att genomförandet ska ha en rent automatisk karaktär och följa redan av den påtalade lagstiftningen utan att några mellanliggande regler tillämpas.

   När det gäller en talan som riktar sig mot förordning nr 689/2013 genom vilken exportbidraget fastställs till 0 euro för fjäderfäkött, har denna förordning en direkt rättslig verkan på ett bolag som är verksamt inom export av djupfrysta kycklingar i så motto att bolaget inte längre kan erhålla exportbidrag till ett positivt belopp. Eftersom exportbidragen har fastställts till noll i den angripna förordningen, lämnar förordningen inte något utrymme för skönsmässig bedömning i detta avseende till nationella myndigheter som är ansvariga för utbetalningen av exportbidragen. Även om ett exportbidrag hade beviljats av en nationell myndighet, skulle detta automatiskt fastställas till noll, eftersom den angripna förordningen inte lämnar något utrymme för skönsmässig bedömning för de nationella myndigheterna att fastställa ett exportbidrag till ett positivt belopp. Nämnda bolag berörs således direkt av den angripna förordningen.

   (se punkterna 34–37)

3.  Se domen.

   (se punkterna 39–41)

4.  Med hänsyn till hur det tredje fallet i artikel 263 fjärde stycket FEUF är formulerat, kan enbart bestämmelser som unionens institutioner, organ eller byråer eller de nationella myndigheterna antar inom ramen för sin normala verksamhet utgöra genomförandeåtgärder i den mening som avses i denna bestämmelse. För det fall unionens institutioner, organ eller byråer eller de nationella myndigheterna inom ramen för sin normala verksamhet inte antar några bestämmelser för att genomföra regleringsakten eller för att precisera dess konsekvenser för de enskilda berörda aktörerna, kan denna regleringsakt inte anses medföra genomförandeåtgärder. Det framgår härvid av hur det tredje fallet i artikel 263 fjärde stycket FEUF är formulerat att det inte är tillräckligt att regleringsakten kan medföra genomförandeåtgärder, utan det är nödvändigt att den medför genomförandeåtgärder. Det är således inte tillräckligt att en aktör, på ett konstlat sätt, har möjlighet att förplikta administrationen att anta en åtgärd mot vilken talan kan väckas, eftersom en sådan åtgärd inte innebär att regleringsakten medför en åtgärd.

   När det gäller en talan som riktar sig mot förordning nr 689/2013 genom vilken exportbidraget fastställs till 0 euro för fjäderfäkött, är den relevanta frågan för att avgöra om förordningen medför genomförandeåtgärder inte är huruvida det inte finns något som hindrar de berörda aktörerna från att ansöka om en exportlicens med förutfastställelse av exportbidraget, utan huruvida aktörerna under normala förhållanden kommer att inge sådana ansökningar. Eftersom erhållandet av en exportlicens inte är obligatoriskt och de exportbidrag som kan fastställas under alla omständigheter kommer att fastställas till noll, kommer de berörda aktörerna, under normala förhållanden, inte att ansöka om exportlicenser med förutfastställelse av exportbidragen hos de nationella myndigheterna. Då det inte föreligger några sådana ansökningar, kommer de nationella myndigheterna inte att vidta någon åtgärd för att genomföra förordning nr 689/2013. Myndigheterna kommer således inte att, under normala förhållanden, vidta sådana åtgärder. Det kommer således inte att finnas någon åtgärd som preciserar vilka konsekvenser nämnda förordning har gentemot de olika berörda aktörerna. Det förhållandet att en ansökan inges till en nationell myndighet enbart i syfte att få till stånd en domstolsprövning medför att denna ansökan inte kommer att inges under normala förhållanden. Eftersom den nationella myndigheten inte har något annat val än att fastställa exportbidraget till noll, kan en exportör inte ha något intresse av att den nationella myndigheten under dessa förhållanden fastställer exportbidraget, förutom i syfte att på ett konstlat sätt få till stånd en rättsakt mot vilken talan kan väckas. Av det ovanstående följer att förordning nr 689/2013 inte medför genomförandeåtgärder.

   Denna slutsats påverkas inte ett argument om att det vore paradoxalt att frågan huruvida en talan kan tas upp till prövning ska vara beroende av storleken på exportbidragen, och att förordningen inte anses medföra genomförandeåtgärder för det fall exportbidragen fastställs till noll, medan den rättsakt som kan angripas, för det fall exportbidragen fastställs till ett belopp som är större än noll, är de genomförandeåtgärder som vidtas på nationell nivå. Frågan huruvida en regleringsakt medför genomförandeåtgärder ska nämligen undersökas med beaktande av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. För att bedöma huruvida en regleringsakt medför genomförandeåtgärder är det nödvändigt att utgå från den ställning som den person har som gör anspråk på talerätt. Det är således möjligt att en och samma förordning av vissa aktörer kan angripas vid unionsdomstolen, på grund av att förordningen berör dem direkt och att den inte medför genomförandeåtgärder i förhållande till dessa aktörer, medan förordningen i förhållande till andra aktörer medför genomförandeåtgärder. Det är just av denna anledning inte uteslutet att en förordning i vilken exportbidragen fastställs till noll inte medför genomförandeåtgärder, medan en liknande förordning i vilken exportbidragen fastställs till ett positivt belopp medför sådana åtgärder.

   (se punkterna 43–45, 53, 54, 58 och 62–65)

5.  Artikel 3.3 i förordning nr 182/2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter, i princip inte utgör hinder för att ett förslag till genomförandeförordning överlämnas under ett pågående möte i förvaltningskommittén enligt artikel 195 i förordning nr 1234/2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter. I artikel 3.3 andra stycket första meningen i förordning nr 182/2011 anges att utom i vederbörligen motiverade fall ska ett sammanträde i förvaltningskommittén hållas tidigast 14 dagar efter det att utkastet till genomförandeakt översänts till kommittén. Det är således möjligt att göra undantag från regeln att förslag till förordning ska överlämnas 14 dagar före dagen för mötet i förvaltningskommittén, utan att det i förordning nr 182/2011 anges någon minimifrist som ska iakttas. På grund av formuleringen ”[u]tom i vederbörligen motiverade fall” i inledningen av den första meningen i artikel 3.3 andra stycket i förordning nr 182/2011, utgör denna mening inte hinder för att förslaget till förordning överlämnas under mötet.

   Formuleringen i artikel 3.3 andra stycket i förordning nr 182/2011 som innebär att ledamöterna i förvaltningskommittén ska ha möjlighet att undersöka förslaget i god tid, ska tolkas mot bakgrund av det förhållandet att fristen, enligt samma bestämmelse ska vara proportionerlig. Formuleringen ”i god tid”, betyder inte nödvändigtvis att förslaget till förordning ska överlämnas till förvaltningskommittén före dagen för sammanträdet. När en frist på några minuter, eller i förekommande fall en kvart eller mer, anses vara proportionerlig med hänsyn till omständigheterna, kan ett sådant överlämnande anses utgöra ett överlämnande som skett i god tid i den mening som avses i artikel 3.3 andra stycket tredje meningen i förordning nr 182/2011.

   (se punkterna 85, 86, 90 och 91)

6.  Det framgår av formuleringen i artikel 3.3 andra stycket andra meningen i förordning nr 182/2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter, att det ankommer på ordföranden för förvaltningskommittén enligt artikel 195 i förordning nr 1234/2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter, det vill säga på en företrädare för kommissionen, att besluta om ett skyndsamt förfarande beträffande den fråga som ska prövas av kommittén. Unionsdomstolens prövning är begränsad till en prövning av om det har gjorts en uppenbart oriktig bedömning eller om det har förekommit maktmissbruk.

   (se punkt 114)

7.  Ett bemyndigande eller en vidaredelegation meddelas inte en fysisk person, utan en person som innehar en tjänst, det vill säga en ledamot av kommissionen med ansvar inom ett visst område eller en generaldirektör för ett visst generaldirektorat. Ett sådant bemyndigande fortsätter att gälla för det fall den person som innehar tjänsten ersätts. Det är inte nödvändigt att kommissionens arbetsordning uttryckligen föreskriver att en vidaredelegation ska fortsätta att gälla efter det att den person som delegerats befogenheten eller erhållit bemyndigandet har ersatts med andra personer. Möjligheten att besluta om bemyndigande eller en vidaredelegation avser nämligen att avlasta kommissionsledamöternas kollegium eller den aktuella kommissionsledamoten när det gäller beslut som kräver en åtgärd från kommissionsledamöternas kollegium eller den aktuella kommissionsledamoten. Beslutet att meddela ett bemyndigande eller en vidaredelegation syftar till att fördela befogenheterna inom kommissionen och det är inte fråga om något bevis på förtroende för en viss fysisk person. Om det inte föreligger något specifikt beslut om motsatsen, meddelas inte någon befogenhet ad personam.

   (se punkterna 202 och 203)

8.  Det förhållandet att kommissionen, i samband med fastställandet av exportbidragets storlek, fastställer exportbidraget till noll för första gången för de berörda produkterna, innebär inte automatiskt att kommissionen har avvikit från sin normala beslutspraxis. Ändringen av exportbidragets storlek utgör härvid en naturlig del av systemet med fastställande av exportbidrag med regelbundna intervall, vilket innebär att en och samma motivering kan omfatta exportbidrag som beloppsmässigt väsentligt skiljer sig åt.

   (se punkt 245)