Mål C‑426/13 P(R)

Europeiska kommissionen

mot

Förbundsrepubliken Tyskland

”Överklagande — Interimistiskt beslut — Gränsvärden för bly, barium, arsenik, antimon, kvicksilver, nitrosaminer och nitroserbara ämnen i leksaker — Bestämmelser som Förbundsrepubliken Tyskland har anmält avseende bibehållande av gränsvärdena för dessa ämnen — Kommissionens beslut att inte godkänna samtliga dessa bestämmelser”

Sammanfattning – Beslut av domstolens vice ordförande den 19 december 2013

1. Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Beviljande av åtgärderna framstår vid första påseendet som faktiskt och rättsligt befogat – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Allvarlig och irreparabel skada – Kumulativ karaktär – Avvägning mellan samtliga intressen som är i fråga

   (Artiklarna 278 FEUF och 279 FEUF; tribunalens rättegångsregler, artikel 104.2)

2. Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Villkor för beviljande – Beviljande av åtgärderna framstår vid första påseendet som faktiskt och rättsligt befogat – Prima facie-bedömning av de grunder som åberopats till stöd för talan rörande huvudsaken – Talan mot ett beslut av kommissionen om avslag på en medlemsstats ansökan om att få behålla nationella bestämmelser som är oförenliga med unionsrätten – Grunder av vilka det framgår att villkoren för att bevilja det sökta undantaget är uppfyllda – Grunder som inte vid första påseendet framstår som grundlösa

   (Artiklarna 114.4 FEUF och 278 FEUF; tribunalens rättegångsregler, artikel 104.2)

3. Interimistiskt förfarande – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Allvarlig och irreparabel skada – Skydd för folkhälsan – Försiktighetsprincpen – Beaktas av domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder

   (Artikel 279 FEUF)

4. Överklagande – Grunder – Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna – Avvisning – Tillämplighet vid överklagande av ett beslut om interimistiska åtgärder

   (Artikel 256 FEUF; domstolens stadga, artiklarna 57 andra stycket och 58)

5. Överklagande – Grunder – Otillräcklig motivering – Motiveringsskyldighetens omfattning

   (Domstolens stadga, artiklarna 36 och 53 första stycket; tribunalens rättegångsregler, artikel 81)

6. Folkhälsan – Tillnärmning av lagstiftning – Rättslig grund – Antagande av harmoniseringsåtgärder – Omfattas inte

   (Artiklarna 114.3 FEUF, 168.1 FEUF och 168.5 FEUF)

1.  Se beslutet.

   (se punkt 40)

2.  Villkoret avseende fumus boni juris är uppfyllt om det vid tidpunkten för det interimistiska förfarandet föreligger en allvarlig rättslig tvist vars lösning inte omedelbart gör sig gällande, så att talan vid första påseendet inte framstår som ogrundad. Syftet med ett interimistiskt förfarande är emellertid endast att garantera att det kommande slutliga avgörandet får full effekt för att undvika att det uppstår en lucka i det rättsliga skydd som domstolen tillhandahåller. Domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder ska således endast bedöma huruvida de grunder som åberopats inom ramen för tvisten i sak ”vid första påseendet” framstår som välgrundade, för att undersöka huruvida talan med tillräckligt stor sannolikhet kommer att bifallas.

   Vad gäller kommissionens beslut att avslå en medlemsstats ansökan enligt artikel 114.4 FEUF om att få behålla nationella bestämmelser som är oförenliga med ett harmoniseringsdirektiv, är det särskilda sammanhang i vilket det förfarande som föreskrivs i artikel 114.4 FEUF äger rum, i synnerhet den omständigheten att det ankommer på medlemsstaten att visa att det undantag som den begär från bestämmelserna i ett harmoniseringsdirektiv är motiverat, och det bedömningsutrymme som kommissionen har i detta avseende, relevanta vid bedömningen av fumus boni juris. Att de är relevanta betyder emellertid endast att domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder – när han eller hon prövar huruvida den medlemsstat som ansöker om en interimistisk åtgärd har åberopat grunder som vid ett första påseende visar att kommissionen har agerat rättsstridigt och således visar att det föreligger fumus boni juris – ska beakta att det ankommer på medlemsstaten att under det administrativa förfarandet visa att villkoren för att bevilja det begärda undantaget är uppfyllda. Att de är relevanta betyder däremot inte att medlemsstaten är skyldig att i det interimistiska förfarandet visa att dessa villkor med säkerhet är uppfyllda. Om domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder skulle ta ställning till den sistnämnda frågan, skulle han eller hon nämligen med nödvändighet pröva en aspekt rörande huruvida den berörda medlemsstatens talan i själva saken är välgrundad eller inte, och skulle därigenom överskrida sin behörighet.

   (se punkterna 41–44)

3.  Enligt försiktighetsprincipen får unionsinstitutionerna vidta åtgärder för att skydda människors hälsa utan att behöva invänta att det fullt ut visas att hälsoriskerna är verkliga och hur allvarliga de är. Domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder gör sig således inte skyldig till någon felaktig rättstillämpning om han eller hon, vid bedömningen av om det sannolikt kommer att uppstå en allvarlig och irreparabel skada och med förbehåll för vad som följer av intresseavvägningen, anser att till och med en tillfällig tillämpning av värden som eventuellt inte är de mest effektiva för att skydda människors hälsa, i synnerhet barns hälsa, i sig är tillräcklig för att det ska anses styrkt att det med tillräcklig grad av sannolikhet kommer att uppstå en allvarlig och irreparabel skada.

   (se punkt 54)

4.  Se beslutet.

   (se punkt 56)

5.  Se beslutet.

   (se punkt 66)

6.  Enligt artikel 168.5 FEUF är harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar som syftar till att skydda och förbättra människors hälsa inte tillåten. Harmoniseringsåtgärder som vidtas med stöd av andra bestämmelser i primärrätten kan visserligen påverka skyddet för människors hälsa. I artikel 168.1 första stycket FEUF föreskrivs dessutom att en hög hälsoskyddsnivå för människor ska säkerställas vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder och i artikel 114.3 FEUF anges att Europaparlamentet och rådet ska sträva efter att nå detta mål inom ramen för sina respektive befogenheter avseende förverkligandet av den inre marknaden. Andra bestämmelser i primärrätten får emellertid inte användas som rättslig grund för att kringgå det faktum att all harmonisering som syftar till att skydda och förbättra människors hälsa uttryckligen är förbjuden enligt artikel 168.5 FEUF.

   (se punkt 75)

Mål C‑426/13 P(R)

Europeiska kommissionen

mot

Förbundsrepubliken Tyskland

”Överklagande — Interimistiskt beslut — Gränsvärden för bly, barium, arsenik, antimon, kvicksilver, nitrosaminer och nitroserbara ämnen i leksaker — Bestämmelser som Förbundsrepubliken Tyskland har anmält avseende bibehållande av gränsvärdena för dessa ämnen — Kommissionens beslut att inte godkänna samtliga dessa bestämmelser”

Sammanfattning – Beslut av domstolens vice ordförande den 19 december 2013

1. Interimistiskt förfarande — Uppskov med verkställigheten — Interimistiska åtgärder — Villkor för beviljande — Beviljande av åtgärderna framstår vid första påseendet som faktiskt och rättsligt befogat — Situation som ställer krav på skyndsamhet — Allvarlig och irreparabel skada — Kumulativ karaktär — Avvägning mellan samtliga intressen som är i fråga

   (Artiklarna 278 FEUF och 279 FEUF; tribunalens rättegångsregler, artikel 104.2)

2. Interimistiskt förfarande — Uppskov med verkställigheten — Villkor för beviljande — Beviljande av åtgärderna framstår vid första påseendet som faktiskt och rättsligt befogat — Prima facie-bedömning av de grunder som åberopats till stöd för talan rörande huvudsaken — Talan mot ett beslut av kommissionen om avslag på en medlemsstats ansökan om att få behålla nationella bestämmelser som är oförenliga med unionsrätten — Grunder av vilka det framgår att villkoren för att bevilja det sökta undantaget är uppfyllda — Grunder som inte vid första påseendet framstår som grundlösa

   (Artiklarna 114.4 FEUF och 278 FEUF; tribunalens rättegångsregler, artikel 104.2)

3. Interimistiskt förfarande — Interimistiska åtgärder — Villkor för beviljande — Allvarlig och irreparabel skada — Skydd för folkhälsan — Försiktighetsprincpen — Beaktas av domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder

   (Artikel 279 FEUF)

4. Överklagande — Grunder — Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna — Avvisning — Tillämplighet vid överklagande av ett beslut om interimistiska åtgärder

   (Artikel 256 FEUF; domstolens stadga, artiklarna 57 andra stycket och 58)

5. Överklagande — Grunder — Otillräcklig motivering — Motiveringsskyldighetens omfattning

   (Domstolens stadga, artiklarna 36 och 53 första stycket; tribunalens rättegångsregler, artikel 81)

6. Folkhälsan — Tillnärmning av lagstiftning — Rättslig grund — Antagande av harmoniseringsåtgärder — Omfattas inte

   (Artiklarna 114.3 FEUF, 168.1 FEUF och 168.5 FEUF)

1.  Se beslutet.

   (se punkt 40)

2.  Villkoret avseende fumus boni juris är uppfyllt om det vid tidpunkten för det interimistiska förfarandet föreligger en allvarlig rättslig tvist vars lösning inte omedelbart gör sig gällande, så att talan vid första påseendet inte framstår som ogrundad. Syftet med ett interimistiskt förfarande är emellertid endast att garantera att det kommande slutliga avgörandet får full effekt för att undvika att det uppstår en lucka i det rättsliga skydd som domstolen tillhandahåller. Domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder ska således endast bedöma huruvida de grunder som åberopats inom ramen för tvisten i sak ”vid första påseendet” framstår som välgrundade, för att undersöka huruvida talan med tillräckligt stor sannolikhet kommer att bifallas.

   Vad gäller kommissionens beslut att avslå en medlemsstats ansökan enligt artikel 114.4 FEUF om att få behålla nationella bestämmelser som är oförenliga med ett harmoniseringsdirektiv, är det särskilda sammanhang i vilket det förfarande som föreskrivs i artikel 114.4 FEUF äger rum, i synnerhet den omständigheten att det ankommer på medlemsstaten att visa att det undantag som den begär från bestämmelserna i ett harmoniseringsdirektiv är motiverat, och det bedömningsutrymme som kommissionen har i detta avseende, relevanta vid bedömningen av fumus boni juris. Att de är relevanta betyder emellertid endast att domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder – när han eller hon prövar huruvida den medlemsstat som ansöker om en interimistisk åtgärd har åberopat grunder som vid ett första påseende visar att kommissionen har agerat rättsstridigt och således visar att det föreligger fumus boni juris – ska beakta att det ankommer på medlemsstaten att under det administrativa förfarandet visa att villkoren för att bevilja det begärda undantaget är uppfyllda. Att de är relevanta betyder däremot inte att medlemsstaten är skyldig att i det interimistiska förfarandet visa att dessa villkor med säkerhet är uppfyllda. Om domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder skulle ta ställning till den sistnämnda frågan, skulle han eller hon nämligen med nödvändighet pröva en aspekt rörande huruvida den berörda medlemsstatens talan i själva saken är välgrundad eller inte, och skulle därigenom överskrida sin behörighet.

   (se punkterna 41–44)

3.  Enligt försiktighetsprincipen får unionsinstitutionerna vidta åtgärder för att skydda människors hälsa utan att behöva invänta att det fullt ut visas att hälsoriskerna är verkliga och hur allvarliga de är. Domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder gör sig således inte skyldig till någon felaktig rättstillämpning om han eller hon, vid bedömningen av om det sannolikt kommer att uppstå en allvarlig och irreparabel skada och med förbehåll för vad som följer av intresseavvägningen, anser att till och med en tillfällig tillämpning av värden som eventuellt inte är de mest effektiva för att skydda människors hälsa, i synnerhet barns hälsa, i sig är tillräcklig för att det ska anses styrkt att det med tillräcklig grad av sannolikhet kommer att uppstå en allvarlig och irreparabel skada.

   (se punkt 54)

4.  Se beslutet.

   (se punkt 56)

5.  Se beslutet.

   (se punkt 66)

6.  Enligt artikel 168.5 FEUF är harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar som syftar till att skydda och förbättra människors hälsa inte tillåten. Harmoniseringsåtgärder som vidtas med stöd av andra bestämmelser i primärrätten kan visserligen påverka skyddet för människors hälsa. I artikel 168.1 första stycket FEUF föreskrivs dessutom att en hög hälsoskyddsnivå för människor ska säkerställas vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder och i artikel 114.3 FEUF anges att Europaparlamentet och rådet ska sträva efter att nå detta mål inom ramen för sina respektive befogenheter avseende förverkligandet av den inre marknaden. Andra bestämmelser i primärrätten får emellertid inte användas som rättslig grund för att kringgå det faktum att all harmonisering som syftar till att skydda och förbättra människors hälsa uttryckligen är förbjuden enligt artikel 168.5 FEUF.

   (se punkt 75)