Mål C‑619/13 P

Mamoli Robinetteria SpA

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande – Konkurrensbegränsande samverkan – De belgiska, tyska, franska, italienska, nederländska och österrikiska marknaderna för badrumsutrustning – Samordning av försäljningspriser och utbyte av känsliga affärsuppgifter – Programmet för förmånlig behandling – Förordning (EG) nr 1/2003 – Artikel 23.2 – Tak på 10 procent av omsättningen – Utövande av obegränsad behörighet”

Sammanfattning – Domstolens dom (första avdelningen) av den 26 januari 2017

1. Domstolsförfarande–Åberopande av nya grunder under rättegången–Villkor–Grund som föranleds av omständigheter som framkommit först under rättegången–Föreligger inte–Utvidgning av en tidigare åberopad grund–Utvidgning föreligger inte–Avvisning

   (Tribunalens rättegångsregler (1991), artiklarna 44.1 c och 48.2)

2. Överklagande–Grunder–Grund riktat mot ett konstaterande angående de faktiska omständigheterna vilket gjorts för fullständighetens skull–Verkningslös grund–Avvisning

   (Artikel 256.1 FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket)

3. Överklagande–Grunder–Underlåtenhet att ange vari den åberopade felaktiga rättstillämpningen består–Grund som saknar precision–Avvisning

   (Artikel 256.1 andra stycket FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket; domstolens rättegångsregler, artikel 168.1 d)

4. Överklagande–Grunder–Enbart upprepning av grunder och argument som framförts vid tribunalen–Underlåtenhet att ange vari den åberopade felaktiga rättstillämpningen består–Avvisning

   (Artikel 256.1 andra stycket FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket; domstolens rättegångsregler, artikel 169.2)

5. Konkurrens–Unionsregler–Kommissionens meddelanden om samarbete och immunitet mot böter samt nedsättning av deras belopp–Giltighet

   (Artikel 101 FEUF; rådets förordning nr 17, artikel 15.2; kommissionens meddelande 2002/C 45/03)

6. Överklagande–Grunder–Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna–Avvisning–Domstolens prövning av bevisvärderingen–Ej möjlig utom vid missuppfattning–Domstolens kontroll av att motiveringsskyldigheten iakttas–Omfattas

   (Artikel 256.1 andra stycket FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket)

7. Överklagande–Grunder–Otillräcklig motivering–Tribunalens motivering är underförstådd–Tillåtet–Villkor

   (Artikel 256 FEUF; domstolens stadga, artiklarna 36 och 53 första stycket)

8. Konkurrens–Böter–Belopp–Fastställande–Högsta belopp–Tillämpning av det högsta beloppet på samtliga företag som deltagit i samma överträdelse–Åsidosättande av proportionalitetsprincipen och principen om likabehandling–Föreligger inte

   (Rådets förordning nr 1/2003, artiklarna 23.2 och 23.3)

9. Konkurrens–Böter–Belopp–Fastställande–Kriterier–Överträdelsens allvar–Omständigheter att ta i beaktande vid bedömningen

   (Artikel 101 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.3; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkterna 22 och 25)

10. Konkurrens–Böter–Belopp–Fastställande–Domstolsprövning–Unionsdomstolens obegränsade behörighet–Räckvidd–Begränsning–Iakttagande av principen om likabehandling–Beaktande av olikheter mellan och omständigheter som är specifika för de berörda företagen

    (Artikel 101.1 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 20 och 21; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.3; kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkterna 13, 19–22, 25, 28 och 29)

11. Överklagande–Grunder–Åsidosättande av unionsrätten i domskälen till en dom–Domslutet är grundat på andra rättsliga skäl–Avslag

    (Artikel 256.1 andra stycket FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket)

12. Domstolsförfarande–Åtgärder för bevisupptagning–Hörande av vittnen–Tribunalens utrymme för skönsmässig bedömning

1.  Se domen.

   (se punkterna 30–35)

2.  Se domen.

   (se punkterna 37 och 38)

3.  Se domen.

   (se punkterna 42 och 50)

4.  Se domen.

   (se punkterna 43, 44 och 62)

5.  Se domen.

   (se punkterna 51–55)

6.  Se domen.

   (se punkterna 63–65, 113)

7.  Se domen.

   (se punkterna 66–69)

8.  Avsikten med den övre gränsen på 10 procent av omsättningen i artikel 23.2 andra stycket i förordning nr 1/2003 är att förhindra att böter påförs i fall där det kan förutses att företagen, med hänsyn till den storlek som fastställs, om än endast ungefärligt och ofullständigt, mot bakgrund av deras totala omsättning, inte kan erlägga bötesbeloppen. Det är således fråga om en gräns som ska tillämpas lika på samtliga företag och som fastställts i förhållande till storleken på vart och ett av företagen, i syfte att undvika orimligt höga och oproportionerliga böter. Denna övre gräns har således ett syfte som är skilt från och självständigt i förhållande till syftet med kriterierna avseende överträdelsens allvar och varaktighet.

   Det faktum att samtliga beivrade företag som deltagit i en och samma överträdelse påförs böter på motsvarande 10 procent av deras respektive omsättning, enbart för att den övre gräns som föreskrivs i artikel 23.2 andra stycket i förordning nr 1/2003 har tillämpats, innebär således inte att proportionalitetsprincipen och principen om likabehandling har åsidosatts.

   (se punkterna 83–85)

9.  Även om det, för att bedöma allvaret av en överträdelse av bestämmelserna i artikel 101 FEUF, och för att därefter fastställa storleken på de böter som ska påföras, bland annat får beaktas vilken geografisk utbredning överträdelsen har och det antal underkategorier av produkter som omfattas av denna överträdelse, kan inte den omständigheten att en överträdelse som har en större geografisk täckning och omfattar ett större antal produkter jämfört med en annan med nödvändighet i sig medföra att den förstnämnda överträdelsen, vid en helhetsbedömning, ska kvalificeras som en allvarligare överträdelse än den förra och som motivering till att på så sätt fastställa en koefficient för ”tilläggsbeloppet” som är högre än den som fastställdes vid beräkningen av böterna för den andra överträdelsen.

   (se punkt 101)

10.  Likabehandlingsprincipen gör sig i synnerhet gällande när tribunalen utövar sin obegränsade behörighet. Utövandet av en sådan behörighet får nämligen inte leda till att företag som deltagit i ett avtal eller samordnat förfarande som strider mot artikel 101.1 FEUF behandlas olika vid fastställandet av bötesbeloppen.

    Vid fastställandet av överträdelsens allvar, beaktas inte med nödvändighet skillnader mellan de företag som deltagit i en och samma överträdelse, bland annat med avseende på den geografiska spridningen på vars och ens delaktighet i samband med fastställandet av koefficienterna för ”överträdelsens allvar” och ”tilläggsbeloppet”, utan detta kan komma att beaktas i ett annat skede i beräkningen av bötesbeloppet, såsom i samband med justeringen av beloppet med hänsyn till försvårande och förmildrande omständigheter, enligt punkterna 28 och 29 i 2006 års riktlinjer. Sådana skillnader kan även visa sig genom de försäljningsvärden som använts för att beräkna grundbeloppet för böterna i och med att detta värde återspeglar, för vart och ett av de inblandade företagen, betydelsen av dess medverkan i överträdelsen i fråga, enligt punkt 13 i 2006 års riktlinjer där det anges att utgångsbeloppet för beräkningen av böterna ska återspegla överträdelsens ekonomiska betydelse och företagets relativa tyngd i överträdelsen

    (se punkterna 103–105)

11.  Se domen.

    (se punkterna 107 och 108)

12.  Se domen.

    (se punkterna 117–120)