Mål C‑564/13 P

Planet AE Anonymi Etaireia Parochis Symvouleftikon Ypiresion

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande — Artikel 340 första stycket FEUF — Unionens avtalsrättsliga ansvar — Artikel 272 FEUF — Skiljedomsklausul — Sjätte ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration — Avtal avseende projekten Ontogov, FIT och RACWeb — Stödberättigande kostnader och belopp som kommissionen betalat ut — Fastställelsetalan — Avsaknad av ett faktiskt intresse av att få saken prövad”

Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 26 februari 2015

1. Domstolsförfarande – Anhängiggörande vid tribunalen med stöd av en skiljedomsklausul – Tribunalens behörighet följer endast av artiklarna 256 FEUF och 272 FEUF samt skiljedomsklausulen – Behörighet att pröva en fastställelsetalan – Bedömning

   (Artiklarna 256 FEUF och 272 FEUF)

2. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Berättigat intresse av att få saken prövad – Krav på ett faktiskt intresse – Bedömning vid tidpunkten för talans väckande – Fastställelsetalan

   (Artikel 263 fjärde stycket FEUF)

1.  Enligt artikel 272 FEUF jämförd med artikel 256 FEUF är tribunalen behörig att som första instans träffa avgöranden med stöd av en skiljedomsklausul i ett offentligrättsligt eller privaträttsligt avtal, som ingåtts av unionen eller för dess räkning. Härav följer att artikel 272 FEUF utgör en särskild bestämmelse som gör det möjligt att väcka talan vid unionsdomstolen med stöd av en skiljedomsklausul som parterna har tagit in i ett offentligrättsligt eller privaträttsligt avtal, och detta utan någon begränsning avseende typen av talan som väckts vid unionsdomstolen.

   Enligt skiljedomsklausulen i de aktuella avtalen är tribunalen eller domstolen, beroende på det enskilda fallet, behörig att pröva tvister mellan unionen och avtalsparterna angående giltigheten, tillämpningen eller tolkningen av dessa avtal. Härav följer att inte heller skiljedomsklausulen inskränker tribunalens eller domstolens behörighet vad avser typen av talan. Skiljedomsklausulen kan således med hänsyn till sin lydelse ge tribunalen eller domstolen behörighet att pröva en fastställelsetalan, som den nu aktuella, avseende en tvist mellan unionen och klaganden angående giltigheten, tillämpningen eller tolkningen av dessa avtal.

   (se punkterna 22, 23, 25 och 26)

2.  En sökandes berättigade intresse av att få saken prövad i samband med en fastställelsetalan, vad avser ändamålet med talan, ska föreligga när talan väcks med risk för att den annars avvisas.

   En sökande saknar stöd för sitt påstående att den vid den tidpunkt då fastställelsetalan väcktes vid tribunalen hade ett faktiskt intresse av att få saken prövad som krävde rättsligt skydd när den behöriga avdelningen på kommissionen ännu inte hade framställt någon begäran om återbetalning avseende de utbetalade beloppen i samband med de aktuella avtalen. Vidare var frågan huruvida de omtvistade kostnaderna var stödberättigande föremål för ett revisionsförfarande, vilket endast är ett inledande och förberedande förfarande som skiljer sig från det förfarande som kan leda till en återbetalning. Det senare förfarandet leds av de operativa avdelningarna vid kommissionen. Det var således fortfarande osäkert om och i vilken utsträckning nämnda kostnader verkligen skulle ge upphov till en begäran om återbetalning från kommissionen.

   (se punkterna 31, 32, 34 och 35)

Mål C‑564/13 P

Planet AE Anonymi Etaireia Parochis Symvouleftikon Ypiresion

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande — Artikel 340 första stycket FEUF — Unionens avtalsrättsliga ansvar — Artikel 272 FEUF — Skiljedomsklausul — Sjätte ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration — Avtal avseende projekten Ontogov, FIT och RACWeb — Stödberättigande kostnader och belopp som kommissionen betalat ut — Fastställelsetalan — Avsaknad av ett faktiskt intresse av att få saken prövad”

Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 26 februari 2015

1. Domstolsförfarande — Anhängiggörande vid tribunalen med stöd av en skiljedomsklausul — Tribunalens behörighet följer endast av artiklarna 256 FEUF och 272 FEUF samt skiljedomsklausulen — Behörighet att pröva en fastställelsetalan — Bedömning

   (Artiklarna 256 FEUF och 272 FEUF)

2. Talan om ogiltigförklaring — Fysiska eller juridiska personer — Berättigat intresse av att få saken prövad — Krav på ett faktiskt intresse — Bedömning vid tidpunkten för talans väckande — Fastställelsetalan

   (Artikel 263 fjärde stycket FEUF)

1.  Enligt artikel 272 FEUF jämförd med artikel 256 FEUF är tribunalen behörig att som första instans träffa avgöranden med stöd av en skiljedomsklausul i ett offentligrättsligt eller privaträttsligt avtal, som ingåtts av unionen eller för dess räkning. Härav följer att artikel 272 FEUF utgör en särskild bestämmelse som gör det möjligt att väcka talan vid unionsdomstolen med stöd av en skiljedomsklausul som parterna har tagit in i ett offentligrättsligt eller privaträttsligt avtal, och detta utan någon begränsning avseende typen av talan som väckts vid unionsdomstolen.

   Enligt skiljedomsklausulen i de aktuella avtalen är tribunalen eller domstolen, beroende på det enskilda fallet, behörig att pröva tvister mellan unionen och avtalsparterna angående giltigheten, tillämpningen eller tolkningen av dessa avtal. Härav följer att inte heller skiljedomsklausulen inskränker tribunalens eller domstolens behörighet vad avser typen av talan. Skiljedomsklausulen kan således med hänsyn till sin lydelse ge tribunalen eller domstolen behörighet att pröva en fastställelsetalan, som den nu aktuella, avseende en tvist mellan unionen och klaganden angående giltigheten, tillämpningen eller tolkningen av dessa avtal.

   (se punkterna 22, 23, 25 och 26)

2.  En sökandes berättigade intresse av att få saken prövad i samband med en fastställelsetalan, vad avser ändamålet med talan, ska föreligga när talan väcks med risk för att den annars avvisas.

   En sökande saknar stöd för sitt påstående att den vid den tidpunkt då fastställelsetalan väcktes vid tribunalen hade ett faktiskt intresse av att få saken prövad som krävde rättsligt skydd när den behöriga avdelningen på kommissionen ännu inte hade framställt någon begäran om återbetalning avseende de utbetalade beloppen i samband med de aktuella avtalen. Vidare var frågan huruvida de omtvistade kostnaderna var stödberättigande föremål för ett revisionsförfarande, vilket endast är ett inledande och förberedande förfarande som skiljer sig från det förfarande som kan leda till en återbetalning. Det senare förfarandet leds av de operativa avdelningarna vid kommissionen. Det var således fortfarande osäkert om och i vilken utsträckning nämnda kostnader verkligen skulle ge upphov till en begäran om återbetalning från kommissionen.

   (se punkterna 31, 32, 34 och 35)