Mål C‑306/13

LVP NV

mot

Belgische Staat

(begäran om förhandsavgörande från rechtbank van eerste aanleg te Brussel)

”Begäran om förhandsavgörande — Gemensam organisation av marknaden — Bananer — Importordning — Tillämpliga tullsatser”

Sammanfattning – Domstolens dom (femte avdelningen) av den 18 december 2014

Internationella avtal — Avtal om upprättande av världshandelsorganisationen — GATT 1994 — Direkt effekt — Föreligger inte — WTO-avtalen kan inte åberopas för att bestrida lagenligheten av en unionsrättsakt — Undantag — Unionsrättsakt som syftar till att fullgörandet av avtalen eller som uttryckligen och särskilt hänvisar till dem

(Allmänna tull- och handelsavtalet 1994, rådets förordning nr 1964/2005, artikel 1.1, rådets beslut 94/800)

Bestämmelserna i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994 i bilaga 1A till avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (WTO) skapar inte rättigheter för enskilda som dessa direkt kan åberopa inför nationell domstol mot tillämpningen av den tullsats på 176 euro per ton som fastställs i artikel 1.1 i rådets förordning nr 1964/2005 om tullsatser för bananer.

Med hänsyn till deras beskaffenhet och systematik, ingår nämligen WTO-avtalen i princip inte bland de regler som domstolen ska beakta när den prövar lagenligheten av unionsinstitutionernas rättsakter. Det är endast om unionen avsett att fullgöra en särskild förpliktelse vilken den åtagit sig inom ramen för WTO, eller om en unionsrättsakt uttryckligen hänvisar till vissa bestämmelser i WTO-avtalen, som det åvilar domstolen att pröva lagenligheten av unionsrättsakten i fråga med hänsyn till WTO:s regler.

Den gemensamma organisationen av marknaden för bananer syftar emellertid inte till att i unionens rättsordning fullgöra en särskild förpliktelse inom ramen för GATT 1994 och den hänvisar inte uttryckligen till vissa bestämmelser i det avtalet. Förordning nr 1964/2005 ska inte heller anses utgöra en åtgärd som syftar till att i unionens rättsordning fullgöra en särskild förpliktelse som den åtagit sig inom ramen för WTO. Endast hänvisningen till de omständigheter som rådde när unionen inledde förhandlingarna enligt artikel XXVIII GATT 1994, som anges i skälen 2-5 i förordning nr 1964/2005, kan slutligen i sig inte göra det möjligt att anse att förordningen uppfyller det villkoret att unionsrättsakten i fråga uttryckligen ska hänvisa till vissa bestämmelser i WTO-avtalen.

(se punkterna 44, 47, 49, 58–60 samt domslutet)