Mål C‑282/13

T‑Mobile Austria GmbH

mot

Telekom-Control-Kommission

(begäran om förhandsavgörande, från Verwaltungsgerichtshof)

”Begäran om förhandsavgörande — Elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster — Direktiv 2002/20/EG — Artikel 5.6 — Nyttjanderätter till radiofrekvenser och nummer — Direktiv 2002/21/EG — Artikel 4.1 — Rätt att överklaga ett beslut av en nationell regleringsmyndighet — Uttrycket ’företag som berörs av ett beslut av en nationell regleringsmyndighet’ — Artikel 9b — Överlåtelse av individuella nyttjanderätter till radiofrekvenser — Omfördelning av nyttjanderätter till radiofrekvenser efter sammanslagning av två företag”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 22 januari 2015

Tillnärmning av lagstiftning – Telesektorn – Elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster – Tillämpliga bestämmelser – Direktiv 2002/21 – Rätt att överklaga ett beslut av en nationell regleringsmyndighet – Medlemsstaternas skyldigheter – Införande av en rätt att överklaga för företag som konkurrerar med det företag till vilket regleringsmyndighetens beslut riktar sig

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20, i dess lydelse enligt direktiv 2009/140, artikel 5.6, och 2002/21,i dess lydelse enligt direktiv 2009/140, artiklarna 4.1, 8.2 och 9b)

Artiklarna 4.1 och 9b i direktiv 2002/21 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och artikel 5.6 i direktiv 2002/20 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009, ska tolkas så, att ett företag kan anses vara berört, i den mening som avses i artikel 4.1 i direktiv 2002/21, om företaget, som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster, konkurrerar med ett eller flera företag som är part/parter i ett förfarande för beviljande av tillstånd till överlåtelse av nyttjanderätter till radiofrekvenser till vilket/vilka den nationella regleringsmyndighetens beslut riktar sig, och detta beslut kan påverka det förstnämnda företagets ställning på marknaden.

I det typfall som avses i artikel 4 i direktiv 2002/21 är medlemsstaterna nämligen skyldiga att föreskriva en möjlighet att överklaga till en dömande instans för att skydda användares och företags rättigheter enligt unionsrätten. Av detta följer att skyldigheten att säkerställa ett effektivt rättsligt skydd enligt nämnda artikel 4 även ska tillämpas vad beträffar användare och företag som kan ha rättigheter enligt unionsrätten, exempelvis enligt direktiv som rör telekommunikationer, och vars rättigheter påverkas av ett beslut som fattats av en nationell regleringsmyndighet. På samma sätt ska medlemsstaterna enligt artikel 8.2 i direktiv 2002/21 säkerställa att de nationella regleringsmyndigheterna vidtar alla rimliga åtgärder för att främja konkurrens vid tillhandahållandet av elektroniska kommunikationstjänster, genom att kontrollera att det inte uppstår någon snedvridning eller begränsning av konkurrensen inom sektorn för elektronisk kommunikation och genom att avlägsna kvarvarande hinder för tillhandahållande av sådana tjänster.

(se punkterna 34, 38 och 48)

Mål C‑282/13

T‑Mobile Austria GmbH

mot

Telekom-Control-Kommission

(begäran om förhandsavgörande, från Verwaltungsgerichtshof)

”Begäran om förhandsavgörande — Elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster — Direktiv 2002/20/EG — Artikel 5.6 — Nyttjanderätter till radiofrekvenser och nummer — Direktiv 2002/21/EG — Artikel 4.1 — Rätt att överklaga ett beslut av en nationell regleringsmyndighet — Uttrycket ’företag som berörs av ett beslut av en nationell regleringsmyndighet’ — Artikel 9b — Överlåtelse av individuella nyttjanderätter till radiofrekvenser — Omfördelning av nyttjanderätter till radiofrekvenser efter sammanslagning av två företag”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 22 januari 2015

Tillnärmning av lagstiftning — Telesektorn — Elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster — Tillämpliga bestämmelser — Direktiv 2002/21 — Rätt att överklaga ett beslut av en nationell regleringsmyndighet — Medlemsstaternas skyldigheter — Införande av en rätt att överklaga för företag som konkurrerar med det företag till vilket regleringsmyndighetens beslut riktar sig

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20, i dess lydelse enligt direktiv 2009/140, artikel 5.6, och 2002/21,i dess lydelse enligt direktiv 2009/140, artiklarna 4.1, 8.2 och 9b)

Artiklarna 4.1 och 9b i direktiv 2002/21 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och artikel 5.6 i direktiv 2002/20 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009, ska tolkas så, att ett företag kan anses vara berört, i den mening som avses i artikel 4.1 i direktiv 2002/21, om företaget, som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster, konkurrerar med ett eller flera företag som är part/parter i ett förfarande för beviljande av tillstånd till överlåtelse av nyttjanderätter till radiofrekvenser till vilket/vilka den nationella regleringsmyndighetens beslut riktar sig, och detta beslut kan påverka det förstnämnda företagets ställning på marknaden.

I det typfall som avses i artikel 4 i direktiv 2002/21 är medlemsstaterna nämligen skyldiga att föreskriva en möjlighet att överklaga till en dömande instans för att skydda användares och företags rättigheter enligt unionsrätten. Av detta följer att skyldigheten att säkerställa ett effektivt rättsligt skydd enligt nämnda artikel 4 även ska tillämpas vad beträffar användare och företag som kan ha rättigheter enligt unionsrätten, exempelvis enligt direktiv som rör telekommunikationer, och vars rättigheter påverkas av ett beslut som fattats av en nationell regleringsmyndighet. På samma sätt ska medlemsstaterna enligt artikel 8.2 i direktiv 2002/21 säkerställa att de nationella regleringsmyndigheterna vidtar alla rimliga åtgärder för att främja konkurrens vid tillhandahållandet av elektroniska kommunikationstjänster, genom att kontrollera att det inte uppstår någon snedvridning eller begränsning av konkurrensen inom sektorn för elektronisk kommunikation och genom att avlägsna kvarvarande hinder för tillhandahållande av sådana tjänster.

(se punkterna 34, 38 och 48)