Mål C‑213/13

Impresa Pizzarotti & C. Spa

mot

Comune di Bari m.fl.

(begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato)

”Begäran om förhandsavgörande — Offentlig upphandling av byggentreprenader — Direktiv 93/37/EEG — Utfästelse att hyra ut byggnader som ännu inte har uppförts — Avgörande från en nationell domstol som vunnit laga kraft — Räckvidden för principen om rättskraft i en situation som är oförenlig med unionsrätten”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 10 juli 2014

1. Tillnärmning av lagstiftning – Förfaranden vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster – Direktiv 2004/18 – Tillämpning i tiden – Upphandlande myndighetens beslut om den typ av förfarande som ska användas för upphandlingen har antagits före utgången av tidsfristen för införlivande – Direktivets otillämplighet

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18, artikel 80.1)

2. Begäran om förhandsavgörande – Begäran avseende tolkningen av en unionsrättsakt som inte är tillämplig i det nationella målet – Upptagande till sakprövning – Villkor – Bestämmelser som avses med begäran återfinns även i den unionsrättsakt som faktiskt är tillämplig

   (Artikel 267 FEUF)

3. Tillnärmning av lagstiftning – Förfaranden vid offentlig upphandling av byggentreprenader – Direktiv 93/37 – Tillämpningsområde – Avtal som i huvudsak syftar till uppförandet av ett byggnadsverk som motsvarar de behov som den upphandlande myndigheten har angett – Omfattas – Avtal enligt vilket byggnadsverket ska hyras – Saknar betydelse

   (Rådets direktiv 92/50, artikel 1 a iii och rådets direktiv 93/37, artikel 1 a)

4. Medlemsstater – Skyldigheter – Samarbetsskyldighet – Skyldighet för nationell domstol att inte tillämpa nationella rättegångsregler för att åter pröva ett domstolsbeslut som vunnit laga kraft – Föreligger inte – Undantag – Föreskrifter i nationell rätt enligt vilka det är möjligt att ändra nationella beslut

   (Artikel 4.3 FEU; artikel 267 FEUF)

1.  Se domen.

   (se punkterna 31 och 33)

2.  Se domen.

   (se punkterna 34 och 35)

3.  Artikel 1 a i direktiv 93/37 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader ska tolkas så, att ett avtal som har som huvudsakligt syfte att uppföra ett byggnadsverk som motsvarar de behov som den upphandlande myndigheten har angett utgör ett offentligt byggentreprenadkontrakt och avtalet omfattas således inte av det undantag från bestämmelserna om offentlig upphandling som föreskrivs i artikel 1 a iii) i direktiv 92/50 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster trots att avtalet innehåller en utfästelse att hyra ut det aktuella byggnadsverket.

   Det krävs nämligen att det planerade byggnadsverket motsvarar de behov som den upphandlande myndigheten angett för att det ska kunna gå att sluta sig till att det rör sig om ett offentligt byggentreprenadkontrakt, i den mening som avses i direktiv 93/37. Detta är fallet när den upphandlande myndigheten har vidtagit åtgärder för att specificera byggentreprenaden eller åtminstone för att utöva ett bestämmande inflytande på dess projektering. Dessutom är den avgörande faktorn vid kvalificeringen av ett kontrakt såsom det förevarande dess huvudsakliga syfte, inte hur stor ersättning leverantören får eller hur denna betalning sker.

   (se punkterna 43, 44, 50 och 52 samt punkt 1 i domslutet)

4.  Eftersom det saknas unionslagstiftning på området bestäms formerna för att genomföra principen om rättskraft av medlemsstaternas nationella rättsordningar enligt principen om medlemsstaternas processuella autonomi. Likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen ska dock iakttas. Unionsrätten innebär härvidlag inte någon skyldighet för en nationell domstol att underlåta att tillämpa nationella processregler som leder till att domstolsavgöranden vinner laga kraft, även om detta skulle kunna bringa ett åsidosättande av unionsrätten att upphöra. Om det emellertid i de tillämpliga nationella processuella bestämmelserna föreskrivs en rätt för den nationella domstolen att under vissa villkor ändra ett lagakraftvunnet avgörande för att situationen ska bli förenlig med den nationella rätten, ska denna möjlighet ges företräde i enlighet med likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen, förutsatt att dessa villkor är uppfyllda, i syfte att göra situationen i det nationella målet förenlig med tillämpliga unionsrättsliga bestämmelser.

   Under förutsättning att det är tillåtet enligt tillämpliga nationella processuella bestämmelser ska följaktligen en nationell domstol som dömt i sista instans utan att förhandsavgörande inhämtats från Europeiska unionens domstol i enlighet med artikel 267 FEUF, antingen komplettera det lagakraftvunna avgörandet som föranlett en situation som är oförenlig med unionsrättens bestämmelser om offentliga upphandlingar av byggnadsverk eller ändra detta avgörande för att beakta en senare tillkommen tolkning av dessa bestämmelser från Europeiska unionens domstol.

   (se punkterna 54, 59, 62 och 64 samt punkt 2 i domslutet)