1. 

Talan om fördragsbrott — Ansökan genom vilken talan väckts — Angivande av anmärkningar och grunder — Formkrav — Tydligt angivande av anmärkningarna — Upptagande till sakprövning (Artikel 258 FEUF; domstolens stadga, artikel 21 första stycket; domstolens rättegångsregler, artikel 120 c) (se punkterna 32–34)

2. 

Talan om fördragsbrott — Bevis på fördragsbrott — Bevisbördan åligger kommissionen — Presumtioner — Påstående om en allmän fördragsbrottssituation som leder till ett strukturellt eller systematiskt åsidosättande av en gemenskapsrättsakt — Otillåtet (Artikel 258 FEUF; rådets direktiv 89/106, artiklarna 4.2 och 6.1) (se punkterna 36, 37, 39 och 42)

3. 

Tillnärmning av lagstiftning — Byggprodukter — Direktiv 89/106 — Väsentliga krav — Genomförande genom harmoniserade standarder — Produkter med CE‑märkning — Presumtion för att produkten är lämplig för den avsedda användningen — Skyldighet att iaktta de förfaranden för ifrågasättande av de harmoniserade standarder som föreskrivs i direktivet — En medlemsstats ensidiga antagande av bestämmelser som begränsar den fria rörligheten för byggprodukter som överensstämmer med den harmoniserade standarden — Fördragsbrott (Rådets direktiv 89/106, artikel 4.2, 5, 6.1 och 21) (se punkterna 51–58)

4. 

Unionslagstiftning — Medlemsstaternas genomförande — Bedömningskriterier — Område där det har skett en fullständig harmonisering genom en sekundärrättsakt — Bedömning på grundval av endast harmoniseringsåtgärden (Artikel 34 FEUF) (se punkt 62)

1) 

Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 4.2 och 6.1 i rådets direktiv 89/106/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om byggprodukter i dess lydelse enligt Europarparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 av den 29 september 2003 genom att med användande av byggregellistor som avses i delstaternas byggnadslagar uppställa ytterligare krav för att CE-märkta byggprodukter som avses i följande europeiska harmoniserade standarder ska få effektiv tillgång till marknaden och få användas i Tyskland: EN 681-2:2000, ”Tätningsringar av gummi för vatten- och avloppsinstallationer – Del 2: termoplastiska elastomerer”, EN 13162:2008, ”Isolerande produkter för byggnader – Produkter av mineralull (MW) – Specifikation”, och EN 13241-1 ”Industri- och garageportar – Produktstandard – Del 1: Produkter utan brand- eller rökavskiljande egenskaper”.

2) 

Förbundsrepubliken Tyskland ska ersätta rättegångskostnaderna

1. 

Talan om fördragsbrott — Ansökan genom vilken talan väckts — Angivande av anmärkningar och grunder — Formkrav — Tydligt angivande av anmärkningarna — Upptagande till sakprövning (Artikel 258 FEUF; domstolens stadga, artikel 21 första stycket; domstolens rättegångsregler, artikel 120 c) (se punkterna 32–34)

2. 

Talan om fördragsbrott — Bevis på fördragsbrott — Bevisbördan åligger kommissionen — Presumtioner — Påstående om en allmän fördragsbrottssituation som leder till ett strukturellt eller systematiskt åsidosättande av en gemenskapsrättsakt — Otillåtet (Artikel 258 FEUF; rådets direktiv 89/106, artiklarna 4.2 och 6.1) (se punkterna 36, 37, 39 och 42)

3. 

Tillnärmning av lagstiftning — Byggprodukter — Direktiv 89/106 — Väsentliga krav — Genomförande genom harmoniserade standarder — Produkter med CE‑märkning — Presumtion för att produkten är lämplig för den avsedda användningen — Skyldighet att iaktta de förfaranden för ifrågasättande av de harmoniserade standarder som föreskrivs i direktivet — En medlemsstats ensidiga antagande av bestämmelser som begränsar den fria rörligheten för byggprodukter som överensstämmer med den harmoniserade standarden — Fördragsbrott (Rådets direktiv 89/106, artikel 4.2, 5, 6.1 och 21) (se punkterna 51–58)

4. 

Unionslagstiftning — Medlemsstaternas genomförande — Bedömningskriterier — Område där det har skett en fullständig harmonisering genom en sekundärrättsakt — Bedömning på grundval av endast harmoniseringsåtgärden (Artikel 34 FEUF) (se punkt 62)

1) 

Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 4.2 och 6.1 i rådets direktiv 89/106/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om byggprodukter i dess lydelse enligt Europarparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 av den 29 september 2003 genom att med användande av byggregellistor som avses i delstaternas byggnadslagar uppställa ytterligare krav för att CE-märkta byggprodukter som avses i följande europeiska harmoniserade standarder ska få effektiv tillgång till marknaden och få användas i Tyskland: EN 681-2:2000, ”Tätningsringar av gummi för vatten- och avloppsinstallationer – Del 2: termoplastiska elastomerer”, EN 13162:2008, ”Isolerande produkter för byggnader – Produkter av mineralull (MW) – Specifikation”, och EN 13241-1 ”Industri- och garageportar – Produktstandard – Del 1: Produkter utan brand- eller rökavskiljande egenskaper”.

2) 

Förbundsrepubliken Tyskland ska ersätta rättegångskostnaderna