TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)

den 22 maj 2014

BG

mot

Europeiska ombudsmannen

”Överklagande — Personalmål — Tjänstemän — Disciplinåtgärder — Avsättning från tjänsten utan förlust av pensionsrättigheter — Inledande undersökning som anhängiggjorts vid en nationell domstol när beslutet om avsättning från tjänsten antas — Likabehandling — Förbud mot uppsägning under mammaledighet”

Saken:

Överklaganden av Europeiska unionens personaldomstols dom (andra avdelningen) av den 17 juli 2012 i mål F-54/11, BG mot ombudsmannen, med yrkande om upphävande av den domen.

Avgörande:

Överklagandet ogillas. BG ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska ombudsmannens rättegångskostnader i tribunalen.

Sammanfattning

1. Talan väckt av tjänstemän – Föregående administrativt klagomål – Överensstämmelse mellan klagomålet och talan – Objektiv identitet – Grunder och argument som inte tas upp i klagomålet men som har nära samband med detta – Upptagande till sakprövning – Materiell eller formell lagenlighet – Otillräckligt kriterium för att avgöra frågan om upptagande till sakprövning

   (Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

2. Talan väckt av tjänstemän – Föregående administrativt klagomål – Överensstämmelse mellan klagomålet och talan – Objektiv identitet – Grunder och argument som inte tas upp i klagomålet, men som syftar till att bestrida att motiveringen i svaret på klagomålet är välgrundad – Upptagande till sakprövning

   (Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

3. Tjänstemän – Disciplinåtgärder – Sanktion – Proportionalitetsprincipen – Begrepp – Tillsättningsmyndighetens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser

   (Tjänsteföreskrifterna, artikel 86)

4. Tjänstemän – Disciplinåtgärder – Sanktion – Förmildrande omständigheter – Ingen upprepning av klandervärda handlingar eller beteenden – Omfattas inte

   (Tjänsteföreskrifterna, bilaga IX, artikel 10 h)

1.  I fråga om talan som väcks av en tjänsteman kan de yrkanden som framställs vid unionsdomstolarna endast innehålla anmärkningar som rör samma sak som dem som åberopats i klagomålet. Dessa anmärkningar kan dock utvecklas under domstolsförfarandet genom att grunder och argument anförs som inte nödvändigtvis förekom i klagomålet, men som har ett nära samband med detta.

   För att avgöra huruvida anmärkningarna rör samma sak som dem som åberopats i klagomålet kan unionsdomstolen inte grunda sig på endast den omständigheten att en grund syftar till att bestrida den materiella lagenligheten eller alternativt den formella lagenligheten hos en angripen rättsakt.

   En motsatt tolkning av regeln om överensstämmelse mellan ansökan och klagomålet skulle kunna innebära att en sökande, för första gången vid unionsdomstolen, kunde åberopa en grund som saknar samband med de grunder som åberopats i klagomålet. Dessa grunder avser nämligen sammantaget antingen den materiella eller den formella lagenligheten hos den aktuella rättsakten. Under dessa förhållanden har tillsättningsmyndigheten i samband med klagomålet endast kännedom om en del av de anmärkningar som riktas mot administrationen. Eftersom tillsättningsmyndigheten inte har möjlighet att med tillräcklig precision ha kännedom om den berördes klagomål och önskemål, såsom fordras enligt rättspraxis, kan den inte försöka få till stånd en uppgörelse i godo.

   Den omständigheten att grunderna i ansökan och klagomålet syftar till att bestrida den materiella lagenligheten eller alternativt den formella lagenligheten hos en rättsakt gör det för övrigt inte ensam möjligt att styrka att dessa grunder kan anses ha ett nära samband. Begreppen materiell lagenlighet och formell lagenlighet är nämligen för vida och abstrakta i förhållande till det exakta föremålet för den aktuella anmärkningen för att det ska kunna säkerställas att ett sådant samband kan föreligga mellan grunder som hänför sig till endast det ena eller det andra av dessa begrepp.

   (se punkterna 31 och 33–35)

   Hänvisning till

   Tribunalen: 25 oktober 2013, kommissionen mot Moschonaki, T-476/11 P, REUP 2013, punkterna 73, 75 och 77–79 och där angiven rättspraxis

2.  Om den som klagar får kännedom om motiveringen för den rättsakt som går honom eller henne emot genom svaret på dennes klagomål eller om motiveringen till det svaret påtagligt ändrar eller kompletterar rättsaktens motivering, ska samtliga grunder för talan som anförs för första gången i ansökan och som syftar till att bestrida att motiveringen i svaret på klagomålet är välgrundad, kunna prövas i sak. I detta fall har den berörda personen nämligen inte haft tillfälle att få exakt och slutgiltig kännedom om motiveringen för den rättsakt som går denne emot.

   Detta undantag från regeln om överensstämmelse mellan ansökan och klagomålet ska emellertid tolkas restriktivt.

   Det ska inte tillämpas om svaret på klagomålet inte påtagligt ändrar eller kompletterar det omtvistade beslutets ursprungliga motivering, som den berörda personen först tagit del av genom svaret på klagomålet, utan bara lämnar upplysningar utan samband med själva motiveringen av det omtvistade beslutet.

   Om den berörda personen genom svaret på klagomålet har fått dessa upplysningar, borde denne ha gett in ett kompletterande klagomål för att få närmare information om riktigheten av dessa upplysningar samt närmare detaljer om dem, i stället för att vända sig direkt till unionsdomstolarna.

   (se punkterna 40–42)

   Hänvisning till

   Förstainstansrätten: 28 maj 1998, W mot kommissionen, T-78/96 och T-170/96, REGP 1998, s. I-A-239 och II-745, punkterna 73 och 74; ovannämnda målet kommissionen mot Moschonaki, punkt 86

3.  Unionsdomstolarna ska, när de prövar proportionaliteten av en disciplinåtgärd i förhållande till omständigheterna i fallet, ta hänsyn till att valet av disciplinåtgärd grundar sig på en helhetsbedömning som tillsättningsmyndigheten gör av samtliga konkreta faktiska omständigheter och av alla omständigheter i varje enskilt fall. Tjänsteföreskrifterna anger inget fast förhållande mellan de sanktioner som föreskrivs där och de olika kategorier av överträdelser som tjänstemän kan göra sig skyldiga till. De preciserar inte heller i vilken utsträckning försvårande eller förmildrande omständigheter ska påverka valet av sanktion. Den domstolsprövning som görs i första instans är följaktligen begränsad till frågan huruvida tillsättningsmyndigheten gjort en proportionerlig avvägning av de försvårande och förmildrande omständigheterna. Den instansen kan därvid inte ersätta tillsättningsmyndighetens värdeomdömen med sina egna.

   (se punkt 64)

   Hänvisning till

   Förstainstansrätten: 30 maj 2002, T-197/00, Onidi mot kommissionen, REGP 2002, s. I-A-69 och II-325, punkt 142 och där angiven rättspraxis

4.  Medan upprepat klandervärt beteende hos en tjänsteman enligt artikel 10 h i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna kan motivera en strängare disciplinåtgärd, är det däremot inte en förmildrande omständighet att beteendet inte har upprepats, eftersom en tjänsteman ska avhålla sig från varje handling eller uppträdande som kan skada tjänstens anseende.

   (se punkt 75)

TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)

den 22 maj 2014

BG

mot

Europeiska ombudsmannen

”Överklagande — Personalmål — Tjänstemän — Disciplinåtgärder — Avsättning från tjänsten utan förlust av pensionsrättigheter — Inledande undersökning som anhängiggjorts vid en nationell domstol när beslutet om avsättning från tjänsten antas — Likabehandling — Förbud mot uppsägning under mammaledighet”

Saken:

Överklaganden av Europeiska unionens personaldomstols dom (andra avdelningen) av den 17 juli 2012 i mål F-54/11, BG mot ombudsmannen, med yrkande om upphävande av den domen.

Avgörande:

Överklagandet ogillas. BG ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska ombudsmannens rättegångskostnader i tribunalen.

Sammanfattning

1. Talan väckt av tjänstemän – Föregående administrativt klagomål – Överensstämmelse mellan klagomålet och talan – Objektiv identitet – Grunder och argument som inte tas upp i klagomålet men som har nära samband med detta – Upptagande till sakprövning – Materiell eller formell lagenlighet – Otillräckligt kriterium för att avgöra frågan om upptagande till sakprövning

   (Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

2. Talan väckt av tjänstemän – Föregående administrativt klagomål – Överensstämmelse mellan klagomålet och talan – Objektiv identitet – Grunder och argument som inte tas upp i klagomålet, men som syftar till att bestrida att motiveringen i svaret på klagomålet är välgrundad – Upptagande till sakprövning

   (Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

3. Tjänstemän – Disciplinåtgärder – Sanktion – Proportionalitetsprincipen – Begrepp – Tillsättningsmyndighetens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser

   (Tjänsteföreskrifterna, artikel 86)

4. Tjänstemän – Disciplinåtgärder – Sanktion – Förmildrande omständigheter – Ingen upprepning av klandervärda handlingar eller beteenden – Omfattas inte

   (Tjänsteföreskrifterna, bilaga IX, artikel 10 h)

1.  I fråga om talan som väcks av en tjänsteman kan de yrkanden som framställs vid unionsdomstolarna endast innehålla anmärkningar som rör samma sak som dem som åberopats i klagomålet. Dessa anmärkningar kan dock utvecklas under domstolsförfarandet genom att grunder och argument anförs som inte nödvändigtvis förekom i klagomålet, men som har ett nära samband med detta.

   För att avgöra huruvida anmärkningarna rör samma sak som dem som åberopats i klagomålet kan unionsdomstolen inte grunda sig på endast den omständigheten att en grund syftar till att bestrida den materiella lagenligheten eller alternativt den formella lagenligheten hos en angripen rättsakt.

   En motsatt tolkning av regeln om överensstämmelse mellan ansökan och klagomålet skulle kunna innebära att en sökande, för första gången vid unionsdomstolen, kunde åberopa en grund som saknar samband med de grunder som åberopats i klagomålet. Dessa grunder avser nämligen sammantaget antingen den materiella eller den formella lagenligheten hos den aktuella rättsakten. Under dessa förhållanden har tillsättningsmyndigheten i samband med klagomålet endast kännedom om en del av de anmärkningar som riktas mot administrationen. Eftersom tillsättningsmyndigheten inte har möjlighet att med tillräcklig precision ha kännedom om den berördes klagomål och önskemål, såsom fordras enligt rättspraxis, kan den inte försöka få till stånd en uppgörelse i godo.

   Den omständigheten att grunderna i ansökan och klagomålet syftar till att bestrida den materiella lagenligheten eller alternativt den formella lagenligheten hos en rättsakt gör det för övrigt inte ensam möjligt att styrka att dessa grunder kan anses ha ett nära samband. Begreppen materiell lagenlighet och formell lagenlighet är nämligen för vida och abstrakta i förhållande till det exakta föremålet för den aktuella anmärkningen för att det ska kunna säkerställas att ett sådant samband kan föreligga mellan grunder som hänför sig till endast det ena eller det andra av dessa begrepp.

   (se punkterna 31 och 33–35)

   Hänvisning till

   Tribunalen: 25 oktober 2013, kommissionen mot Moschonaki, T-476/11 P, REUP 2013, punkterna 73, 75 och 77–79 och där angiven rättspraxis

2.  Om den som klagar får kännedom om motiveringen för den rättsakt som går honom eller henne emot genom svaret på dennes klagomål eller om motiveringen till det svaret påtagligt ändrar eller kompletterar rättsaktens motivering, ska samtliga grunder för talan som anförs för första gången i ansökan och som syftar till att bestrida att motiveringen i svaret på klagomålet är välgrundad, kunna prövas i sak. I detta fall har den berörda personen nämligen inte haft tillfälle att få exakt och slutgiltig kännedom om motiveringen för den rättsakt som går denne emot.

   Detta undantag från regeln om överensstämmelse mellan ansökan och klagomålet ska emellertid tolkas restriktivt.

   Det ska inte tillämpas om svaret på klagomålet inte påtagligt ändrar eller kompletterar det omtvistade beslutets ursprungliga motivering, som den berörda personen först tagit del av genom svaret på klagomålet, utan bara lämnar upplysningar utan samband med själva motiveringen av det omtvistade beslutet.

   Om den berörda personen genom svaret på klagomålet har fått dessa upplysningar, borde denne ha gett in ett kompletterande klagomål för att få närmare information om riktigheten av dessa upplysningar samt närmare detaljer om dem, i stället för att vända sig direkt till unionsdomstolarna.

   (se punkterna 40–42)

   Hänvisning till

   Förstainstansrätten: 28 maj 1998, W mot kommissionen, T-78/96 och T-170/96, REGP 1998, s. I-A-239 och II-745, punkterna 73 och 74; ovannämnda målet kommissionen mot Moschonaki, punkt 86

3.  Unionsdomstolarna ska, när de prövar proportionaliteten av en disciplinåtgärd i förhållande till omständigheterna i fallet, ta hänsyn till att valet av disciplinåtgärd grundar sig på en helhetsbedömning som tillsättningsmyndigheten gör av samtliga konkreta faktiska omständigheter och av alla omständigheter i varje enskilt fall. Tjänsteföreskrifterna anger inget fast förhållande mellan de sanktioner som föreskrivs där och de olika kategorier av överträdelser som tjänstemän kan göra sig skyldiga till. De preciserar inte heller i vilken utsträckning försvårande eller förmildrande omständigheter ska påverka valet av sanktion. Den domstolsprövning som görs i första instans är följaktligen begränsad till frågan huruvida tillsättningsmyndigheten gjort en proportionerlig avvägning av de försvårande och förmildrande omständigheterna. Den instansen kan därvid inte ersätta tillsättningsmyndighetens värdeomdömen med sina egna.

   (se punkt 64)

   Hänvisning till

   Förstainstansrätten: 30 maj 2002, T-197/00, Onidi mot kommissionen, REGP 2002, s. I-A-69 och II-325, punkt 142 och där angiven rättspraxis

4.  Medan upprepat klandervärt beteende hos en tjänsteman enligt artikel 10 h i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna kan motivera en strängare disciplinåtgärd, är det däremot inte en förmildrande omständighet att beteendet inte har upprepats, eftersom en tjänsteman ska avhålla sig från varje handling eller uppträdande som kan skada tjänstens anseende.

   (se punkt 75)