Mål T‑278/12

Inter-Union Technohandel GmbH

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

”Gemenskapsvarumärke — Invändningsförfarande — Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket PROFLEX — Det äldre nationella ordmärket PROFEX — Verkligt bruk av det äldre varumärket — Artikel 42.2 och 42.3 i förordning (EG) nr 207/2009”

Sammanfattning – Tribunalens dom (första avdelningen) av den 9 december 2014

1. Gemenskapsvarumärke – Anmärkningar från tredje man samt invändningar – Prövning av invändning – Bevis på användning av det äldre varumärket – Verkligt bruk – Begrepp – Tolkning med beaktande av syftet med artikel 42.2 och 42.3 i förordning nr 207/2009

   (Rådets förordning nr 207/2009, skäl 10 och artikel 42.2 och 42.3; kommissionens förordning nr 2868/95, artikel 1 och regel 22.3)

2. Gemenskapsvarumärke – Anmärkningar från tredje man samt invändningar – Prövning av invändning – Bevis på användning av det äldre varumärket – Verkligt bruk – Begrepp – Bedömningskriterier

   (Rådets förordning nr 207/2009, artikel 42.2 och 42.3)

3. Gemenskapsvarumärke – Anmärkningar från tredje man samt invändningar – Prövning av invändning – Bevis på användning av det äldre varumärket – Verkligt bruk – Tillämpning av kriterierna i det enskilda fallet

   (Rådets förordning nr 207/2009, artikel 42.2 och 42.3)

4. Gemenskapsvarumärke – Anmärkningar från tredje man samt invändningar – Prövning av invändning – Bevis på användning av det äldre varumärket – Bevisningens bevisvärde – Bedömningskriterier

(Rådets förordning nr 207/2009, artiklarna 42.2, 42.3 och 78.1 f; kommissionens förordning nr 2868/95, artikel 1 och regel 22.4)

1.  Syftet med kravet på att det har gjorts verkligt bruk av det äldre varumärket för att det ska kunna åberopas som hinder mot en gemenskapsvarumärkesansökan är att begränsa antalet konflikter mellan två varumärken, när det inte finns några giltiga ekonomiska skäl som följer av en faktisk funktion som varumärket fyller på marknaden. Däremot är syftet med artikel 42.2 och 42.3 i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken och regel 22.3 i förordning nr 2868/95 om genomförande av förordning nr 40/94 varken att uppskatta hur framgångsrikt ett företag är eller att kontrollera dess ekonomiska strategi eller ens att uteslutande ge varumärkesskydd åt kommersiellt utnyttjande som sker i stor omfattning.

   (se punkt 26)

2.  Kravet på verkligt bruk är uppfyllt när ett varumärke används i enlighet med dess grundläggande funktion, som är att garantera ursprungsidentiteten hos de varor och tjänster för vilka det har registrerats i syfte att skapa eller bibehålla avsättningsmöjligheter för dessa varor och tjänster. Detta krav är inte uppfyllt när varumärket används på ett symboliskt sätt som enbart har till syfte att bibehålla rätten till varumärket. Villkoret om verkligt bruk av varumärket förutsätter härvid att varumärket, såsom det är skyddat inom det relevanta området, används offentligt och utåt. Bedömningen av huruvida det har gjorts verkligt bruk av varumärket ska göras på grundval av samtliga omständigheter och förhållanden som kan styrka att märket faktiskt utnyttjats kommersiellt. Sådana omständigheter är i synnerhet användning som anses motiverad i den aktuella branschen för att bibehålla eller skapa marknadsandelar för de varor och tjänster som skyddas av varumärket, dessa varors eller tjänsters art, de särskilda förhållandena på marknaden samt i vilken omfattning och hur ofta varumärket har använts. När det gäller frågan i vilken omfattning det äldre varumärket har använts, ska hänsyn särskilt tas till dels den försäljningsvolym som all användning motsvarar, dels hur länge och hur ofta nämnda varumärke har använts.

   (se punkterna 27–29)

3.  Vid prövningen av huruvida det har gjorts verkligt bruk av ett äldre varumärke ska det göras en helhetsbedömning mot bakgrund av samtliga relevanta faktorer i det enskilda fallet. Vid denna bedömning föreligger ett visst samspel mellan de faktorer som beaktas. Således kan en låg försäljningsvolym för de varor som saluförts under varumärket kompenseras av att märket tidigare har använts mycket intensivt eller regelbundet och omvänt.

   Verkligt bruk av ett varumärke kan inte visas genom antaganden eller presumtioner, utan det ska finnas konkreta och objektiva omständigheter som visar att varumärket faktiskt och i tillräcklig omfattning har använts på den relevanta marknaden.

   (se punkterna 30 och 31)

4.  Vid bedömningen av en skriftlig handlings bevisvärde ska det först prövas om uppgifterna i handlingen är tillförlitliga. Hänsyn ska tas till handlingens ursprung, till omständigheterna kring dess upprättande och till vem den är ställd samt till frågan huruvida handlingen till sitt innehåll verkar rimlig och trovärdig. när ett sådant utlåtande som avses i artikel 78.1 f i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken har upprättats av en av cheferna i sökandebolaget kan det endast tillmätas bevisvärde om det stöds av annan bevisning.

   (se punkterna 50 och 51)