Mål C‑546/12 P

Ralf Schräder

mot

Gemenskapens växtsortsmyndighet (CPVO)

”Överklagande — Gemenskapens växtförädlarrätt — Gemenskapens växtsortsmyndighet (CPVO) — Förordning (EG) nr 2100/94 — Artiklarna 20 och 76 — Förordning (EG) nr 874/2009 — Artikel 51 — Begäran om att inleda förfarandet för ogiltigförklaring av gemenskapens växtförädlarrätt — Officialprincipen — Förfarandet vid växtsortsmyndighetens överklagandenämnd — Väsentlig bevisning”

Sammanfattning – Domstolens dom (första avdelningen) av den 21 maj 2015

1. Jordbruk — Enhetlig lagstiftning — Skydd av växtförädlingsprodukter — Överklagande — Överklagande av beslut som fattats av gemenskapens växtsortsmyndighet och som hänskjutits till överklagandenämnden — Prövning av sakförhållanden på eget initiativ

   (Rådets förordning nr 2100/94, artiklarna 54, 55, 72 och 76, kommissionens förordning nr 874/2009, artikel 51)

2. Jordbruk — Enhetlig lagstiftning — Skydd av växtförädlingsprodukter — Ogiltigförklaring av felaktigt beviljad växtförädlarrätt — Utrymme för skönsmässig bedömning för gemenskapens växtsortsmyndighet — Omprövning av den skyddade sorten — Villkor — Allvarliga tvivel avseende att ett skydd har beviljats lagenligt

   (Rådets förordning nr 2100/94, artiklarna 6, 7, 10, 20.1, 54 och 55)

3. Jordbruk — Enhetlig lagstiftning — Skydd av växtförädlingsprodukter — Ogiltigförklaring av felaktigt beviljad växtförädlarrätt — Begäran om att förfarandet för ogiltigförklaring ska inledas — Bevisbörda som åvilar den som ansöker

   (Rådets förordning nr 2100/94, artiklarna 20.1 a, 54, 55 och 59)

4. Överklagande — Grunder — Otillräcklig eller motsägelsefull motivering — Motiveringsskyldighetens omfattning — Tribunalens motivering är underförstådd — Tillåtet — Villkor

   (Domstolens stadga, artiklarna 36 och 53 första stycket, tribunalens rättegångsregler, artikel 81)

5. Jordbruk — Enhetlig lagstiftning — Skydd av växtförädlingsprodukter — Förfarandebestämmelser hos gemenskapens växtsortsmyndighet — Tillämpning av allmänna processrättsliga principer som är allmänt erkända i medlemsstaterna Begäran om åtgärder för bevisupptagning

   (Rådets förordning nr 2100/94, artikel 81)

6. Överklagande — Grunder — Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna — Avvisning — Domstolens prövning av tribunalens bedömning av de faktiska omständigheterna — Ej möjlig utom vid missuppfattning

   (Artikel 256.1 FEUF, domstolens stadga, artikel 58 första stycket)

7. Jordbruk — Enhetlig lagstiftning — Skydd av växtförädlingsprodukter — Villkor för att bevilja skydd — Särskiljbarheten för en växtsort — Bedömningskriterier

   (Rådets förordning nr 2100/94, artikel 7)

1.  Genom lydelsen i artikel 76 i förordning nr 2100/94 om gemenskapens växtförädlarrätt begränsas tillämpningen av principen om prövning av sakförhållanden på eget initiativ till de sakförhållanden som ska undersökas enligt artiklarna 54 och 55 i förordningen. Enligt artikel 51 i förordning nr 874/2009 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 2100/94 i fråga om förfaranden inför Gemenskapens växtsortsmyndighet, ska bestämmelserna om förfaranden inför växtsortsmyndigheten i tillämpliga delar gälla för överklagandeförfarandet. Principen om prövning av sakförhållanden på eget initiativ ska därför tillämpas även i ett förfarande vid överklagandenämnden.

   (se punkterna 45 och 46)

2.  Gemenskapens växtsortsmyndighet ska enligt artikel 20.1 i förordning nr 2100/94 om gemenskapens växtförädlarrätt ogiltigförklara gemenskapens växtförädlarrätt om det fastställs att de villkor som anges i artiklarna 7 och 10 i förordning nr 2100/94 inte var uppfyllda när växtförädlarrätten beviljades.

   Villkor avseende bland annat särskiljbarhet och nyhet ska enligt artikel 6 i förordning nr 2100/94 vara uppfyllda för att gemenskapens växtförädlarrätt ska kunna beviljas. Om de villkoren inte är uppfyllda, är en beviljad växtförädlarrätt således rättsstridig och ska ogiltigförklaras med hänsyn till allmänintresset.

   I samband med förfarandet för att bevilja växtförädlarrätt ska, enligt artiklarna 54 och 55 i förordning nr 2100/94, en saklig prövning och en fördjupad och komplex teknisk provning göras av den växtsort som sökts. Växtsortsmyndigheten har således ett stort utrymme för skönsmässig bedömning i fråga om ogiltigförklaring av en växtförädlarrätt, i den mening som avses i artikel 20 i förordning nr 2100/94, när en skyddad sort har provats.

   Det är därför endast allvarliga tvivel – med avseende på huruvida villkoren i artiklarna 7 och 10 i förordning nr 2100/94 var uppfyllda när den prövning som avses i artiklarna 54 och 55 i samma förordning utfördes – som kan motivera en omprövning av den skyddade sorten i enlighet med ett ogiltighetsförfarande på grundval av artikel 20 i den förordningen.

   (se punkterna 51, 52, 55 och 56)

3.  En felaktigt beviljad växtförädlarrätt kan visserligen ogiltigförklaras även i en utomståendes intresse. Det gäller särskilt när en utomstående ansöker om växtförädlarrätt och ansökan avslås med motiveringen att den sorten inte särskiljer sig från en sort som felaktigt beviljats växtförädlarrätt. Detta kan emellertid inte motivera att utomstående under alla omständigheter och utan specifika skäl tillåts begära att växtförädlarrätten ogiltigförklaras sedan den beviljats och efter det att utomståendes frister för att framställa invändningar enligt artikel 59 i förordning nr 2100/94 om gemenskapens växtförädlarrätthar löpt ut.

   Utomstående som begär att en växtförädlarrätt ska ogiltigförklaras, ska förebringa väsentlig bevisning och åberopa väsentliga faktiska omständigheter som kan läggas till grund för allvarliga tvivel avseende att en växtförädlarrätt som beviljats efter den prövning som avses i artiklarna 54 och 55 i förordning nr 2100/94 har beviljats lagenligt. I ett mål om ogiltigförklaring av ett beslut om avslag på en ansökan om ogiltigförklaring av en beviljad växtförädlarrätt ankommer det därför på klaganden att styrka att Gemenskapens växtsortsmyndighet– mot bakgrund av omständigheterna och bevisningen med avseende på den sakliga prövningen och den tekniska provningen som klaganden lagt fram för växtsortsmyndigheten – varit skyldig att göra den kontroll som föreskrivs i artikel 20.1 a i förordning nr 2100/94.

   (se punkterna 53, 54, 57 och 58)

4.  Se domen.

   (se punkt 72)

5.  I artikel 81 i förordning nr 2100/94 om gemenskapens växtförädlarrätt föreskrivs att allmänna processrättsliga principer som är allmänt erkända i medlemsstaterna ska tillämpas på förfaranden vid Gemenskapens växtsortsmyndighet.

   Med tillämpning av principerna i domen ILFO/Höga myndigheten (51/65, EU:C:1966:21), enligt vilka en begäran om åtgärder för bevisupptagning från en av parterna inte kan bifallas om inte parten förebringar ett prima faciebevis som är tillräckligt för att det ska finnas anledning att besluta om sådana åtgärder, bör klaganden förebringa ett prima faciebevis vid överklagandenämnden för att denna ska vidta av klaganden föreslagen åtgärd för bevisupptagning. Denna rättspraxis är analogt tillämplig på överklagandenämndens avgörande, eftersom denna är en myndighet med domstolsliknande uppgifter.

   (se punkterna 73, 75 och 76)

6.  Se domen.

   (se punkt 81)

7.  Bedömningen av särskiljbarheten för en växtsort förutsätter med nödvändighet att det finns referensväxtsorter. Kännetecknet ”stjälkarnas växtsätt” ska därför bedömas i förhållande till om det finns referensväxtsorter. Det är också i förhållande till om det finns referensväxtsorter som kännetecknet ska ha en mer eller mindre avgörande roll i fråga om särskiljbarheten för den växtsort som beviljas växtförädlarrätt.

   En anpassning av beskrivningen av kännetecknet ”stjälkarnas växtsätt” påverkar inte den växtförädlarrätt som beviljats för en viss sort. Eftersom det kännetecknet har slagits fast efter en jämförelse med andra växtsorter, är det oundvikligt att det görs en förfining av beskrivningen när andra växtsorter uppträder.

   (se punkterna 128 och 130)

Mål C‑546/12 P

Ralf Schräder

mot

Gemenskapens växtsortsmyndighet (CPVO)

”Överklagande — Gemenskapens växtförädlarrätt — Gemenskapens växtsortsmyndighet (CPVO) — Förordning (EG) nr 2100/94 — Artiklarna 20 och 76 — Förordning (EG) nr 874/2009 — Artikel 51 — Begäran om att inleda förfarandet för ogiltigförklaring av gemenskapens växtförädlarrätt — Officialprincipen — Förfarandet vid växtsortsmyndighetens överklagandenämnd — Väsentlig bevisning”

Sammanfattning – Domstolens dom (första avdelningen) av den 21 maj 2015

1. Jordbruk – Enhetlig lagstiftning – Skydd av växtförädlingsprodukter – Överklagande – Överklagande av beslut som fattats av gemenskapens växtsortsmyndighet och som hänskjutits till överklagandenämnden – Prövning av sakförhållanden på eget initiativ

   (Rådets förordning nr 2100/94, artiklarna 54, 55, 72 och 76, kommissionens förordning nr 874/2009, artikel 51)

2. Jordbruk – Enhetlig lagstiftning – Skydd av växtförädlingsprodukter – Ogiltigförklaring av felaktigt beviljad växtförädlarrätt – Utrymme för skönsmässig bedömning för gemenskapens växtsortsmyndighet – Omprövning av den skyddade sorten – Villkor – Allvarliga tvivel avseende att ett skydd har beviljats lagenligt

   (Rådets förordning nr 2100/94, artiklarna 6, 7, 10, 20.1, 54 och 55)

3. Jordbruk – Enhetlig lagstiftning – Skydd av växtförädlingsprodukter – Ogiltigförklaring av felaktigt beviljad växtförädlarrätt – Begäran om att förfarandet för ogiltigförklaring ska inledas – Bevisbörda som åvilar den som ansöker

   (Rådets förordning nr 2100/94, artiklarna 20.1 a, 54, 55 och 59)

4. Överklagande – Grunder – Otillräcklig eller motsägelsefull motivering – Motiveringsskyldighetens omfattning – Tribunalens motivering är underförstådd – Tillåtet – Villkor

   (Domstolens stadga, artiklarna 36 och 53 första stycket, tribunalens rättegångsregler, artikel 81)

5. Jordbruk – Enhetlig lagstiftning – Skydd av växtförädlingsprodukter – Förfarandebestämmelser hos gemenskapens växtsortsmyndighet – Tillämpning av allmänna processrättsliga principer som är allmänt erkända i medlemsstaterna Begäran om åtgärder för bevisupptagning

   (Rådets förordning nr 2100/94, artikel 81)

6. Överklagande – Grunder – Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna – Avvisning – Domstolens prövning av tribunalens bedömning av de faktiska omständigheterna – Ej möjlig utom vid missuppfattning

   (Artikel 256.1 FEUF, domstolens stadga, artikel 58 första stycket)

7. Jordbruk – Enhetlig lagstiftning – Skydd av växtförädlingsprodukter – Villkor för att bevilja skydd – Särskiljbarheten för en växtsort – Bedömningskriterier

   (Rådets förordning nr 2100/94, artikel 7)

1.  Genom lydelsen i artikel 76 i förordning nr 2100/94 om gemenskapens växtförädlarrätt begränsas tillämpningen av principen om prövning av sakförhållanden på eget initiativ till de sakförhållanden som ska undersökas enligt artiklarna 54 och 55 i förordningen. Enligt artikel 51 i förordning nr 874/2009 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 2100/94 i fråga om förfaranden inför Gemenskapens växtsortsmyndighet, ska bestämmelserna om förfaranden inför växtsortsmyndigheten i tillämpliga delar gälla för överklagandeförfarandet. Principen om prövning av sakförhållanden på eget initiativ ska därför tillämpas även i ett förfarande vid överklagandenämnden.

   (se punkterna 45 och 46)

2.  Gemenskapens växtsortsmyndighet ska enligt artikel 20.1 i förordning nr 2100/94 om gemenskapens växtförädlarrätt ogiltigförklara gemenskapens växtförädlarrätt om det fastställs att de villkor som anges i artiklarna 7 och 10 i förordning nr 2100/94 inte var uppfyllda när växtförädlarrätten beviljades.

   Villkor avseende bland annat särskiljbarhet och nyhet ska enligt artikel 6 i förordning nr 2100/94 vara uppfyllda för att gemenskapens växtförädlarrätt ska kunna beviljas. Om de villkoren inte är uppfyllda, är en beviljad växtförädlarrätt således rättsstridig och ska ogiltigförklaras med hänsyn till allmänintresset.

   I samband med förfarandet för att bevilja växtförädlarrätt ska, enligt artiklarna 54 och 55 i förordning nr 2100/94, en saklig prövning och en fördjupad och komplex teknisk provning göras av den växtsort som sökts. Växtsortsmyndigheten har således ett stort utrymme för skönsmässig bedömning i fråga om ogiltigförklaring av en växtförädlarrätt, i den mening som avses i artikel 20 i förordning nr 2100/94, när en skyddad sort har provats.

   Det är därför endast allvarliga tvivel – med avseende på huruvida villkoren i artiklarna 7 och 10 i förordning nr 2100/94 var uppfyllda när den prövning som avses i artiklarna 54 och 55 i samma förordning utfördes – som kan motivera en omprövning av den skyddade sorten i enlighet med ett ogiltighetsförfarande på grundval av artikel 20 i den förordningen.

   (se punkterna 51, 52, 55 och 56)

3.  En felaktigt beviljad växtförädlarrätt kan visserligen ogiltigförklaras även i en utomståendes intresse. Det gäller särskilt när en utomstående ansöker om växtförädlarrätt och ansökan avslås med motiveringen att den sorten inte särskiljer sig från en sort som felaktigt beviljats växtförädlarrätt. Detta kan emellertid inte motivera att utomstående under alla omständigheter och utan specifika skäl tillåts begära att växtförädlarrätten ogiltigförklaras sedan den beviljats och efter det att utomståendes frister för att framställa invändningar enligt artikel 59 i förordning nr 2100/94 om gemenskapens växtförädlarrätthar löpt ut.

   Utomstående som begär att en växtförädlarrätt ska ogiltigförklaras, ska förebringa väsentlig bevisning och åberopa väsentliga faktiska omständigheter som kan läggas till grund för allvarliga tvivel avseende att en växtförädlarrätt som beviljats efter den prövning som avses i artiklarna 54 och 55 i förordning nr 2100/94 har beviljats lagenligt. I ett mål om ogiltigförklaring av ett beslut om avslag på en ansökan om ogiltigförklaring av en beviljad växtförädlarrätt ankommer det därför på klaganden att styrka att Gemenskapens växtsortsmyndighet– mot bakgrund av omständigheterna och bevisningen med avseende på den sakliga prövningen och den tekniska provningen som klaganden lagt fram för växtsortsmyndigheten – varit skyldig att göra den kontroll som föreskrivs i artikel 20.1 a i förordning nr 2100/94.

   (se punkterna 53, 54, 57 och 58)

4.  Se domen.

   (se punkt 72)

5.  I artikel 81 i förordning nr 2100/94 om gemenskapens växtförädlarrätt föreskrivs att allmänna processrättsliga principer som är allmänt erkända i medlemsstaterna ska tillämpas på förfaranden vid Gemenskapens växtsortsmyndighet.

   Med tillämpning av principerna i domen ILFO/Höga myndigheten (51/65, EU:C:1966:21), enligt vilka en begäran om åtgärder för bevisupptagning från en av parterna inte kan bifallas om inte parten förebringar ett prima faciebevis som är tillräckligt för att det ska finnas anledning att besluta om sådana åtgärder, bör klaganden förebringa ett prima faciebevis vid överklagandenämnden för att denna ska vidta av klaganden föreslagen åtgärd för bevisupptagning. Denna rättspraxis är analogt tillämplig på överklagandenämndens avgörande, eftersom denna är en myndighet med domstolsliknande uppgifter.

   (se punkterna 73, 75 och 76)

6.  Se domen.

   (se punkt 81)

7.  Bedömningen av särskiljbarheten för en växtsort förutsätter med nödvändighet att det finns referensväxtsorter. Kännetecknet ”stjälkarnas växtsätt” ska därför bedömas i förhållande till om det finns referensväxtsorter. Det är också i förhållande till om det finns referensväxtsorter som kännetecknet ska ha en mer eller mindre avgörande roll i fråga om särskiljbarheten för den växtsort som beviljas växtförädlarrätt.

   En anpassning av beskrivningen av kännetecknet ”stjälkarnas växtsätt” påverkar inte den växtförädlarrätt som beviljats för en viss sort. Eftersom det kännetecknet har slagits fast efter en jämförelse med andra växtsorter, är det oundvikligt att det görs en förfining av beskrivningen när andra växtsorter uppträder.

   (se punkterna 128 och 130)