Mål C‑525/12

Europeiska kommissionen

mot

Förbundsrepubliken Tyskland

”Fördragsbrott — Miljö — Direktiv 2000/60/EG — Ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område — Kostnadstäckning för vattentjänster — Begreppet vattentjänster”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 11 september 2014

1. Talan om fördragsbrott – Ansökan genom vilken talan väckts – Framställning av anmärkningar och grunder – Formkrav – Skyldighet att göra en konsekvent och detaljerad redogörelse för anmärkningarna

   (Artikel 258 FEUF, domstolens stadga, artikel 21 första stycket, domstolens rättegångsregler, artikel 120 c)

2. Talan om fördragsbrott – Föremål för talan – Fastställande under det administrativa förfarandet – Situationer som anses strida mot unionsrätten och som inte på ett uttömmande sätt har angetts – Tillåtet

   (Artikel 258 FEUF, domstolens stadga, artikel 21 första stycket, domstolens rättegångsregler, artikel 120 c)

3. Miljö – Unionens åtgärder på vattenpolitikens område – Direktiv 2000/60 – Vattentjänster – Begrepp

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60, artikel 2.38)

4. Miljö – Unionens åtgärder på vattenpolitikens område – Direktiv 2000/60 – Skyldighet för samtliga vattentjänster att omfattas av kostnadstäckningsprincipen – Föreligger inte

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60, artiklarna 2.38 och 9)

1.  Se domen.

   (se punkterna 21 och 23)

2.  Kommissionen kan i fall där det förekommer olika tolkningar, utan att det påverkar skyldigheten att uppfylla bevisbördan som åvilar den vid förfaranden enligt artikel 258 FEUF, väcka fördragsbrottstalan vid domstolen mot den berörda medlemsstaten och därvid ange flera situationer som den anser strider mot unionsrätten, även om den inte på ett uttömmande sätt anger samtliga dessa situationer.

   I förevarande förfarande har den tolkning som den berörda medlemsstaten har gett en unionsrättslig bestämmelse, och som skiljer sig från kommissionens tolkning, gett upphov till en nationell förvaltningspraxis vars förekomst inte bestrids trots att den inte är utbredd. Den omständigheten att kommissionen, som stöd för sina argument, enbart har angett några exempel på denna praxis innebär inte att dess talan saknar tillräcklig precision för att föremålet för talan ska kunna prövas.

   I detta avseende ska den omständigheten, att kommissionen i sin ansökan gett exempel på situationer som den anser visar den berörda medlemsstatens påstådda åsidosättande, trots att dessa exempel inte angetts i det motiverade yttrandet till denna medlemsstat, inte betraktas som en utvidgning av föremålet för talan, vilket är avgränsat till att få fastställt åsidosättandet av skyldigheter.

   (se punkterna 25–27)

3.  I artikel 2.38 i direktiv 2000/60, om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område, definieras vattentjänster som alla tjänster som tillhandahålls hushåll, myndigheter eller någon slags ekonomisk verksamhet dels uttag, uppdämning, lagring, rening och distribution av ytvatten eller grundvatten, dels insamling och rening av avloppsvatten som senare släpps ut till ytvatten.

   (se punkt 44)

4.  Enbart den omständigheten, att en medlemsstat inte tillämpar kostnadstäckningsprincipen på verksamheter som anges i artikel 2.38 a i direktiv 2000/60, om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område, kan inte anses innebära – i avsaknad av andra invändningar – att denna medlemsstat har åsidosatt sina skyldigheter enligt artiklarna 2.38 och 9 i detta direktiv.

   (se punkt 59)