Mål C‑509/12

Instituto Portuário edos Transportes Marítimos (IPTM)

mot

Navileme – Consultadoria Náutica Lda och Nautizende – Consultadoria Náutica Lda

(begäran om förhandsavgörande från Tribunal Central Administrativo Norte)

”Begäran om förhandsavgörande — Artiklarna 52 FEUF och 56 FEUF — Frihet att tillhandahålla tjänster — Utfärdande av behörighetsbevis för förande av fritidsbåt — Krav på bosättning i det land som utfärdar behörighetsbeviset — Inskränkning för de personer som inte är bosatta i landet — Upprätthållande av sjösäkerheten — Allmän ordning”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 6 februari 2014

1. Frihet att tillhandahålla tjänster – Bestämmelser i fördraget – Tillämpningsområde – Mottagare av tjänster

   (Artikel 56 FEUF)

2. Frihet att tillhandahålla tjänster – Restriktioner – Nationell lagstiftning enligt vilken endast de som är bosatta i den medlemsstat som utfärdar behörighetsbevis för förande av fritidsbåt kan erhålla det – Otillåtet – Motivering – Villkor – Skydd av allmän ordning – Målet om sjöfartssäkerhet – Motivering saknas

   (Artiklarna 52 FEUF, 56 FEUF och 62 FEUF)

1.  Se domen.

   (se punkterna 10 och 11)

2.  Artiklarna 52 FEUF och 56 FEUF ska tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning som föreskriver att de unionsmedborgare som vill erhålla behörighetsbevis för förande av fritidsbåt utfärdat av den berörda medlemsstaten ska vara bosatta i landet.

   En sådan lagstiftning – som nämligen dels får till följd att de unionsmedborgare som inte bor i den medlemsstaten avhålls från att resa dit för att genomgå en utbildning i syfte att erhålla ett behörighetsbevis som utfärdas av den medlemsstaten, dels gör de tjänster som tillhandahålls av seglingsskolorna till elever som inte är bosatta i landet mindre attraktiva, eftersom eleverna inte får delta i behörighetsbevisprovet i medlemsstaten och inte heller kan erhålla något sådant bevis – utgör således en inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster i den mening som avses i artikel 56.1 FEUF.

   Målet om säkerhet och allmän ordning utgör visserligen ett legitimt mål som i princip kan motivera en inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster, det fordras dock även att tillämpningen av en sådan bestämmelse är ägnad att säkerställa att målet uppnås och att tillämpningen inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. Det här aktuella bosättningskravet kan dock inte motiveras av detta mål. För att inskränkningen ska kunna anses vara motiverad utifrån ett sådant mål, krävs det nämligen att det är fråga om ett verkligt och tillräckligt allvarligt hot som påverkar ett grundläggande samhällsintresse.

   Bosättningskravet som dessutom inte har något samband med den utbildning som genomgås eller med sjöfartsförmågan, är inte i sig självt ägnat att bidra till det eftersträvade målet, nämligen att säkerställa sjöfartssäkerheten. Målet att säkerställa en högre sjöfartssäkerhet kan nämligen uppnås genom åtgärder som inskränker friheten att tillhandahålla tjänster i mindre omfattning, bland annat genom att man fastställer en hög nivå på kraven i behörighetsbevisprovet.

   (se punkterna 17, 18, 20, 21, 23 och 24 samt domslutet)

Mål C‑509/12

Instituto Portuário edos Transportes Marítimos (IPTM)

mot

Navileme – Consultadoria Náutica Lda och Nautizende – Consultadoria Náutica Lda

(begäran om förhandsavgörande från Tribunal Central Administrativo Norte)

”Begäran om förhandsavgörande — Artiklarna 52 FEUF och 56 FEUF — Frihet att tillhandahålla tjänster — Utfärdande av behörighetsbevis för förande av fritidsbåt — Krav på bosättning i det land som utfärdar behörighetsbeviset — Inskränkning för de personer som inte är bosatta i landet — Upprätthållande av sjösäkerheten — Allmän ordning”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 6 februari 2014

1. Frihet att tillhandahålla tjänster — Bestämmelser i fördraget — Tillämpningsområde — Mottagare av tjänster

   (Artikel 56 FEUF)

2. Frihet att tillhandahålla tjänster — Restriktioner — Nationell lagstiftning enligt vilken endast de som är bosatta i den medlemsstat som utfärdar behörighetsbevis för förande av fritidsbåt kan erhålla det — Otillåtet — Motivering — Villkor — Skydd av allmän ordning — Målet om sjöfartssäkerhet — Motivering saknas

   (Artiklarna 52 FEUF, 56 FEUF och 62 FEUF)

1.  Se domen.

   (se punkterna 10 och 11)

2.  Artiklarna 52 FEUF och 56 FEUF ska tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning som föreskriver att de unionsmedborgare som vill erhålla behörighetsbevis för förande av fritidsbåt utfärdat av den berörda medlemsstaten ska vara bosatta i landet.

   En sådan lagstiftning – som nämligen dels får till följd att de unionsmedborgare som inte bor i den medlemsstaten avhålls från att resa dit för att genomgå en utbildning i syfte att erhålla ett behörighetsbevis som utfärdas av den medlemsstaten, dels gör de tjänster som tillhandahålls av seglingsskolorna till elever som inte är bosatta i landet mindre attraktiva, eftersom eleverna inte får delta i behörighetsbevisprovet i medlemsstaten och inte heller kan erhålla något sådant bevis – utgör således en inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster i den mening som avses i artikel 56.1 FEUF.

   Målet om säkerhet och allmän ordning utgör visserligen ett legitimt mål som i princip kan motivera en inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster, det fordras dock även att tillämpningen av en sådan bestämmelse är ägnad att säkerställa att målet uppnås och att tillämpningen inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. Det här aktuella bosättningskravet kan dock inte motiveras av detta mål. För att inskränkningen ska kunna anses vara motiverad utifrån ett sådant mål, krävs det nämligen att det är fråga om ett verkligt och tillräckligt allvarligt hot som påverkar ett grundläggande samhällsintresse.

   Bosättningskravet som dessutom inte har något samband med den utbildning som genomgås eller med sjöfartsförmågan, är inte i sig självt ägnat att bidra till det eftersträvade målet, nämligen att säkerställa sjöfartssäkerheten. Målet att säkerställa en högre sjöfartssäkerhet kan nämligen uppnås genom åtgärder som inskränker friheten att tillhandahålla tjänster i mindre omfattning, bland annat genom att man fastställer en hög nivå på kraven i behörighetsbevisprovet.

   (se punkterna 17, 18, 20, 21, 23 och 24 samt domslutet)