Mål C‑472/12

Panasonic Italia SpA m.fl.

mot

Agenzia delle Dogane di Milano

(begäran om förhandsavgörande från Corte suprema di cassazione)

”Begäran om förhandsavgörande — Förordning (EEG) nr 2658/87 — Gemensamma tulltaxan — Tullklassificering — Kombinerade nomenklaturen — Tulltaxenummer 8471 och 8528 — Plasmaskärmar — Användning som datorskärm — Möjlig användning som tv-skärm efter isättning av ett videokort”

Sammanfattning – Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 17 juli 2014

1. Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Gränser – Klassificering av varor i tulltaxenummer i Gemensamma tulltaxan

   (Artikel 267 FEUF)

2. Gemensamma tulltaxan – Tulltaxenummer – Skärmar som kan återge data från en maskin för automatisk databehandling samt ta emot kompositvideosignaler – Klassificering i undernummer 8471 60 90 eller i undernummer 8528 21 90 i Kombinerade nomenklaturen – Villkor – Bedömning av den nationella domstolen med ledning av de objektiva kännetecken som anges i de förklarande anmärkningarna till harmoniserade systemet

   (Rådets förordning nr 2658/87, bilaga I)

3. Gemensamma tulltaxan – Klassificering av varor – Förordning nr 754/2004 – Ingen retroaktiv tillämpning

   (Kommissionens förordning nr 754/2004)

1.  Se domen.

   (se punkterna 32 och 33)

2.  Vid tullklassificering i Kombinerade nomenklaturen, som utgör bilaga I till förordning nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, i dess lydelse enligt förordningarna nr 2388/2000, nr 2031/2001, nr 1832/2002 och nr 1789/2003, av plasmaskärmar med färgmonitorer med ett diagonalmått på 106,6 centimeter, utrustade med två högtalare och en fjärrkontroll som kunde ta emot kompositvideosignaler när ett videokort var insatt, ska beaktas skärmarnas inneboende egenskaper som består i dels att ta emot data från en maskin för automatisk databehandling, dels i att ta emot videokompositsignaler. Skärmarna ska klassificeras enligt undernummer 8471 60 90 i Kombinerade nomenklaturen om de enbart eller huvudsakligen används i ett system för automatisk databehandling i den mening som avses i anmärkning 5 B a till kapitel 84 i Kombinerade nomenklaturen och enligt undernummer 8528 21 90 i denna nomenklatur om så inte är fallet, vilket det ankommer på den nationella domstolen att avgöra med ledning av de objektiva kännetecknen hos skärmarna och bland annat de kännetecken som anges i de förklarande anmärkningarna till nummer 8471 i det harmoniserade system som infördes genom den internationella konventionen om systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering, och särskilt punkterna 1–5 i kapitel I D i detta harmoniserade system rörande bildskärmar till maskiner för automatisk databehandling.

   Enbart möjligheten att återge bilder från andra källor än maskiner för automatisk databehandling utesluter nämligen inte i sig att de ska kunna klassificeras enligt nummer 8471 i KN, mot bakgrund av ordalydelsen i anmärkning 5 B a till kapitel 84 i KN, som hänvisar till enheter som ”endast eller huvudsakligen” används i ett system för automatisk databehandling. Det framgår av de förklarande anmärkningarna till nämnda nummer 8471 att monitorer som huvudsakligen används i ett system för automatisk databehandling känns igen genom andra tekniska egenskaper än att de är utrustade med lämpliga uttag för anslutning till en maskin för databehandling. Bland annat känns de igen genom att de är lämpade för ett arbete på nära håll, att de inte kan återge tv-signaler, att de kännetecknas av låg elektromagnetisk strålning, att bildpunktsavståndet börjar vid 0,41 millimeter för medelupplösning och minskar allteftersom upplösningen blir högre, att deras bandbredd motsvarar 15 MHz eller mer och att deras bildpunktsstorlek är mindre än för videomonitorer enligt nummer 8528 i HS samtidigt som skärmarnas konvergens är starkare än sistnämnda.

   (se punkterna 49, 51 och 54 samt punkt 1 i domslutet)

3.  Kommissionens förordning nr 754/2004 om klassificering av vissa varor i Kombinerade nomenklaturen kan inte tillämpas retroaktivt.

   Det finns inte något i skälen i förordningen, i dess bestämmelser eller i bilagan, som tyder på att förordningen ska tillämpas retroaktivt.

   (se punkterna 57, 59, samt punkt2 i domslutet)