Mål C‑457/12

S. mot Minister voor Immigratie, Integratie en Asiel

och

Minister voor Immigratie, Integratie en Asiel mot G.

(begäran om förhandsavgörande från Raad van State (Nederländerna))

”Artiklarna 20 FEUF, 21.1 FEUF och 45 FEUF — Direktiv 2004/38/EG — Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier — Personer som omfattas av denna rätt — Rätt för en tredjelandsmedborgare som är familjemedlem till en unionsmedborgare att uppehålla sig i den medlemsstat där unionsmedborgaren är medborgare — Unionsmedborgare som är bosatt och är medborgare i samma medlemsstat — Förvärvsarbete — Regelbundna resor till en annan medlemsstat”

Sammanfattning – Domstolens dom (stora avdelningen) av den 12 mars 2014

1. Unionsmedborgarskap – Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium – Direktiv 2004/38 – Förmånstagare – Tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till en unionsmedborgare – Omfattas inte

   (Artikel 21 FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38)

2. Fri rörlighet för personer – Arbetstagare – Unionsmedborgare som är bosatt i den medlemsstat där vederbörande är medborgare och som regelbundet reser till en annan medlemsstat i egenskap av arbetstagare – Uppehållsrätt för familjemedlemmar – Villkor – Den avskräckande effekt som ett beslut att neka uppehållsrätt kan ha på det faktiska utövandet av rätten till fri rörlighet – Den nationella domstolens bedömning

   (Artikel 45 FEUF)

1.  Bestämmelserna i direktiv 2004/38 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier ska tolkas så, att de inte utgör hinder för att en medlemsstat vägrar en tredjelandsmedborgare, som är familjemedlem till en unionsmedborgare, uppehållsrätt när unionsmedborgaren är medborgare i den medlemsstaten och är bosatt där, men regelbundet reser till en annan medlemsstat i arbetet.

   Det är nämligen endast när unionsmedborgaren utövar sin rätt till fri rörlighet genom att bosätta sig i en annan medlemsstat än den där han eller hon är medborgare som nämnda bestämmelser ger upphov till en egen uppehållsrätt för unionsmedborgaren och till en härledd uppehållsrätt för hans eller hennes familjemedlemmar.

   (se punkterna 34 och 35 samt domslutet)

2.  Artikel 45 FEUF ska tolkas så, att den ger en unionsmedborgares familjemedlem som är tredjelandsmedborgare en härledd uppehållsrätt i den medlemsstat där unionsmedborgaren är medborgare, när unionsmedborgaren är bosatt i den medlemsstaten men regelbundet reser till en annan medlemsstat i egenskap av arbetstagare i nämnda bestämmelses mening, för det fall ett beslut att vägra en sådan uppehållsrätt för den berörda tredjelandsmedborgaren avskräcker den berörda unionsmedborgaren från att verkligen utöva sina rättigheter enligt artikel 45 FEUF, vilket det ankommer på den nationella domstolen att pröva.

   Det faktum att den berörda tredjelandsmedborgaren tar hand om unionsmedborgarens barn kan i detta sammanhang utgöra en relevant omständighet som ska beaktas av den nationella domstolen. Emellertid räcker det inte i sig med att det kan framstå som önskvärt att ett sådant omhändertagande sköts av en tredjelandsmedborgare som är en släkting i rakt uppstigande led till unionsmedborgarens make eller maka för att det ska anses föreligga en sådan avskräckande verkan.

   (se punkterna 43, 44 och 46 samt domslutet)

Mål C‑457/12

S. mot Minister voor Immigratie, Integratie en Asiel

och

Minister voor Immigratie, Integratie en Asiel mot G.

(begäran om förhandsavgörande från Raad van State (Nederländerna))

”Artiklarna 20 FEUF, 21.1 FEUF och 45 FEUF — Direktiv 2004/38/EG — Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier — Personer som omfattas av denna rätt — Rätt för en tredjelandsmedborgare som är familjemedlem till en unionsmedborgare att uppehålla sig i den medlemsstat där unionsmedborgaren är medborgare — Unionsmedborgare som är bosatt och är medborgare i samma medlemsstat — Förvärvsarbete — Regelbundna resor till en annan medlemsstat”

Sammanfattning – Domstolens dom (stora avdelningen) av den 12 mars 2014

1. Unionsmedborgarskap — Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium — Direktiv 2004/38 — Förmånstagare — Tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till en unionsmedborgare — Omfattas inte

   (Artikel 21 FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38)

2. Fri rörlighet för personer — Arbetstagare — Unionsmedborgare som är bosatt i den medlemsstat där vederbörande är medborgare och som regelbundet reser till en annan medlemsstat i egenskap av arbetstagare — Uppehållsrätt för familjemedlemmar — Villkor — Den avskräckande effekt som ett beslut att neka uppehållsrätt kan ha på det faktiska utövandet av rätten till fri rörlighet — Den nationella domstolens bedömning

   (Artikel 45 FEUF)

1.  Bestämmelserna i direktiv 2004/38 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier ska tolkas så, att de inte utgör hinder för att en medlemsstat vägrar en tredjelandsmedborgare, som är familjemedlem till en unionsmedborgare, uppehållsrätt när unionsmedborgaren är medborgare i den medlemsstaten och är bosatt där, men regelbundet reser till en annan medlemsstat i arbetet.

   Det är nämligen endast när unionsmedborgaren utövar sin rätt till fri rörlighet genom att bosätta sig i en annan medlemsstat än den där han eller hon är medborgare som nämnda bestämmelser ger upphov till en egen uppehållsrätt för unionsmedborgaren och till en härledd uppehållsrätt för hans eller hennes familjemedlemmar.

   (se punkterna 34 och 35 samt domslutet)

2.  Artikel 45 FEUF ska tolkas så, att den ger en unionsmedborgares familjemedlem som är tredjelandsmedborgare en härledd uppehållsrätt i den medlemsstat där unionsmedborgaren är medborgare, när unionsmedborgaren är bosatt i den medlemsstaten men regelbundet reser till en annan medlemsstat i egenskap av arbetstagare i nämnda bestämmelses mening, för det fall ett beslut att vägra en sådan uppehållsrätt för den berörda tredjelandsmedborgaren avskräcker den berörda unionsmedborgaren från att verkligen utöva sina rättigheter enligt artikel 45 FEUF, vilket det ankommer på den nationella domstolen att pröva.

   Det faktum att den berörda tredjelandsmedborgaren tar hand om unionsmedborgarens barn kan i detta sammanhang utgöra en relevant omständighet som ska beaktas av den nationella domstolen. Emellertid räcker det inte i sig med att det kan framstå som önskvärt att ett sådant omhändertagande sköts av en tredjelandsmedborgare som är en släkting i rakt uppstigande led till unionsmedborgarens make eller maka för att det ska anses föreligga en sådan avskräckande verkan.

   (se punkterna 43, 44 och 46 samt domslutet)