Mål C‑431/12

Agenţia Naţională de Administrare Fiscală

mot

SC Rafinăria Steaua Română SA

(begäran om förhandsavgörande från Înalta Curte de Casaţie şi Justiţie)

”Beskattning — Mervärdesskatt — Återbetalning av överskjutande mervärdesskatt genom kvittning — Upphävande av beslut om kvittning — Skyldighet att betala dröjsmålsränta till den beskattningsbara personen”

Sammanfattning – Domstolens dom (tionde andelningen) av den 24 oktober 2013

Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Avdrag för ingående mervärdesskatt – Återbetalning av det överskjutande beloppet – Nationell lagstiftning som innebar att återbetalning var utesluten, upphävdes senare genom ett domstolsavgörande – Dröjsmålsränta ska inte betalas avseende den period när lagstiftningen var gällande – Otillåtet

(Rådets direktiv 2006/112, artikel 183)

Artikel 183 i direktiv 2006/112 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att den utgör hinder för att en beskattningsbar person som har ansökt om återbetalning av överskjutande ingående mervärdesskatt efter avdrag från den mervärdesskatt den beskattningsbara personen har att betala, inte – på för sent återbetalade belopp – från skattemyndigheten i en medlemsstat kan erhålla dröjsmålsränta avseende en period när administrativa rättsakter som innebar att återbetalning var utesluten gällde, vilka senare upphävdes genom ett domstolsavgörande.

Även om genomförandet av den i artikel 183 i direktivet föreskrivna rätten till återbetalning av den överskjutande mervärdesskatten nämligen i princip omfattas av medlemsstaternas processuella autonomi, gäller likafullt att denna autonomi är omgärdad av likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen.

När återbetalningen av den överskjutande mervärdesskatten till den beskattningsbara personen inte sker inom rimlig tid, innebär principen om mervärdesskattens neutralitet i detta hänseende ett krav på att de ekonomiska förluster som därigenom uppkommit för den beskattningsbara personen genom att det aktuella beloppet inte fanns tillgängligt, ska kompenseras genom betalning av dröjsmålsränta.

Ur den beskattningsbara personens synvinkel saknar anledningen till att återbetalningen av den överskjutande mervärdesskatten inte sker i tid dessutom betydelse. I detta sammanhang finns det ingen relevant skillnad mellan en återbetalning som inte skett i tid på grund av att den administrativa handläggningen av ansökan går utöver fristerna och den återbetalning som inte sker i tid på grund av administrativa rättsakter som rättsstridigt innebär att återbetalning är utesluten och som senare upphävs genom ett domstolsavgörande.

(se punkterna 20, 23, 25 och 26 samt domslutet)

Mål C‑431/12

Agenţia Naţională de Administrare Fiscală

mot

SC Rafinăria Steaua Română SA

(begäran om förhandsavgörande från Înalta Curte de Casaţie şi Justiţie)

”Beskattning — Mervärdesskatt — Återbetalning av överskjutande mervärdesskatt genom kvittning — Upphävande av beslut om kvittning — Skyldighet att betala dröjsmålsränta till den beskattningsbara personen”

Sammanfattning – Domstolens dom (tionde andelningen) av den 24 oktober 2013

Harmonisering av skattelagstiftning — Gemensamt system för mervärdesskatt — Avdrag för ingående mervärdesskatt — Återbetalning av det överskjutande beloppet — Nationell lagstiftning som innebar att återbetalning var utesluten, upphävdes senare genom ett domstolsavgörande — Dröjsmålsränta ska inte betalas avseende den period när lagstiftningen var gällande — Otillåtet

(Rådets direktiv 2006/112, artikel 183)

Artikel 183 i direktiv 2006/112 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att den utgör hinder för att en beskattningsbar person som har ansökt om återbetalning av överskjutande ingående mervärdesskatt efter avdrag från den mervärdesskatt den beskattningsbara personen har att betala, inte – på för sent återbetalade belopp – från skattemyndigheten i en medlemsstat kan erhålla dröjsmålsränta avseende en period när administrativa rättsakter som innebar att återbetalning var utesluten gällde, vilka senare upphävdes genom ett domstolsavgörande.

Även om genomförandet av den i artikel 183 i direktivet föreskrivna rätten till återbetalning av den överskjutande mervärdesskatten nämligen i princip omfattas av medlemsstaternas processuella autonomi, gäller likafullt att denna autonomi är omgärdad av likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen.

När återbetalningen av den överskjutande mervärdesskatten till den beskattningsbara personen inte sker inom rimlig tid, innebär principen om mervärdesskattens neutralitet i detta hänseende ett krav på att de ekonomiska förluster som därigenom uppkommit för den beskattningsbara personen genom att det aktuella beloppet inte fanns tillgängligt, ska kompenseras genom betalning av dröjsmålsränta.

Ur den beskattningsbara personens synvinkel saknar anledningen till att återbetalningen av den överskjutande mervärdesskatten inte sker i tid dessutom betydelse. I detta sammanhang finns det ingen relevant skillnad mellan en återbetalning som inte skett i tid på grund av att den administrativa handläggningen av ansökan går utöver fristerna och den återbetalning som inte sker i tid på grund av administrativa rättsakter som rättsstridigt innebär att återbetalning är utesluten och som senare upphävs genom ett domstolsavgörande.

(se punkterna 20, 23, 25 och 26 samt domslutet)