Mål C‑363/12

Z.

mot

A Government department och The Board of management of a community school

(begäran om förhandsavgörande från Equality Tribunal)

”Begäran om förhandsavgörande — Socialpolitik — Direktiv 2006/54/EG — Likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet — Beställande mor som får barn genom surrogatavtal — Beslut att neka henne betald ledighet som är likvärdig med mammaledighet eller adoptionsledighet — Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning — Direktiv 2000/78/EG — Likabehandling i arbetslivet — Förbud mot all form av diskriminering på grund av funktionshinder — Den beställande modern kan inte vara gravid — Förekomst av ett funktionshinder — Fråga om direktiven 2006/54 och 2000/78 är giltiga”

Sammanfattning – Domstolens dom (stora avdelningen) av den 18 mars 2014

1. Socialpolitik – Manliga och kvinnliga arbetstagare – Tillgång till anställning samt arbetsvillkor – Likabehandling – Direktiv 2006/54 – Beslut att neka mammaledighet för en beställande mor – Mindre förmånlig behandling som har samband med graviditet eller mammaledighet – Föreligger inte

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54, artiklarna 2.1 a och b samt 2 c, 4 och 14, rådets direktiv 92/85, artikel 8)

2. Socialpolitik – Manliga och kvinnliga arbetstagare – Tillgång till anställning samt arbetsvillkor – Likabehandling – Direktiv 2006/54 – Tillämpningsområde – Beviljande och tillämpningsvillkor för adoptionsledighet – Omfattas inte

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54, skäl 27 och artikel 16, rådets direktiv 92/85)

3. Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Gränser – Uppenbart irrelevant fråga

   (Artikel 267.1 FEUF)

4. Internationella avtal – Unionens avtal – Företräde framför unionens sekundärrättsliga rättsakter – Skyldighet att tolka sekundärrättsliga rättsakter mot bakgrund av internationella avtal – Tolkning av direktiv 2000/78 mot bakgrund av Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning

   (Artikel 216.2 FEUF, rådets direktiv 2000/78)

5. Socialpolitik – Likabehandling i arbetslivet – Direktiv 2000/78 – Förbud mot diskriminering på grund av funktionshinder – Begreppet funktionshinder

   (Rådets direktiv 2000/78)

6. Socialpolitik – Likabehandling i arbetslivet – Direktiv 2000/78 – Förbud mot diskriminering på grund av funktionshinder – Omöjligt att få barn på traditionellt sätt – Åkomma som inte hindrar den beställande modern att få tillträde till, delta i eller göra karriär i arbetslivet – Diskriminering föreligger inte

   (Rådets direktiv 2000/78)

7. Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Gränser – Internationell konvention som är bindande för unionen – Prövning av ett direktivs giltighet med avseende på en internationell konvention – Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning – Giltigheten av direktiv 2000/78 ska bedöma med avseende på vissa bestämmelser i denna konvention – Omfattas inte

   [Art. 267.1 b FEUF, rådets direktiv 2000/78]

1.  Direktiv 2006/54 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet, i synnerhet artiklarna 4 och 14 häri, ska tolkas så, att det inte utgör könsdiskriminering att neka en arbetstagare som i egenskap av beställande mor har fått barn genom surrogatavtal betald ledighet som är likvärdig med mammaledighet.

   Vad för det första gäller den typ av diskriminering som avses i artikel 2.1 a och b i detta direktiv, grundas sådan nekad mammaledighet inte på ett skäl som endast tillämpas på arbetstagare av det ena könet. Såvitt för det andra gäller artikel 2.2 c i samma direktiv kan en beställande mor som fått barn genom ett surrogatavtal emellertid per definition inte bli föremål för en mindre förmånlig behandling som har samband med graviditet, eftersom hon inte varit gravid med barnet. Direktiv 92/85 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar ska för det tredje tolkas så, att medlemsstaterna inte är skyldiga att bevilja mammaledighet enligt artikel 8 i detta direktiv för en arbetstagare som, i sin egenskap av beställande mor, fått barn genom surrogatavtal. Detta gäller även om hon kan amma barnet efter förlossningen eller faktiskt ammar barnet. En sådan mor är följaktligen inte föremål för en mindre förmånlig behandling som har samband med mammaledighet i den mening som avses i direktiv 92/85 och kan därför inte anses utsatt för könsdiskriminering i den mening som avses i artikel 2.2 c i direktiv 2006/54.

   (se punkterna 51, 52, 57–60, 67, samt punkt 1 i domslutet)

2.  Det framgår tydligt av artikel 16 i direktiv 2006/54 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet, jämförd med skäl 27 i direktiv 2006/54, att direktivet ger medlemsstaterna frihet att avgöra huruvida de ska bevilja en sådan rätt till adoptionsledighet eller inte samt att tillämpningsvillkoren för en sådan ledighet, med undantag för uppsägning, avskedande och återgång till arbetet, faller utanför det nämnda direktivets räckvidd. Situationen för en sådan beställande mor som har fått barn genom surrogatavtal omfattas följaktligen inte av detta direktiv såvitt gäller beviljande av adoptionsledighet.

   (se punkterna 63, 65 och 67 samt punkt 1 i domslutet)

3.  Se beslutet.

   (se punkt 64)

4.  Se beslutet.

   (se punkterna 71–75)

5.  Begreppet funktionshinder i den mening som avses i direktiv 2000/78 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet ska vidare förstås som en begränsning till följd av varaktiga fysiska, psykiska eller mentala skador, vilka i samspel med olika hinder kan motverka den berördes fulla och verkliga deltagande i arbetslivet på lika villkor som andra arbetstagare. Begreppet avser inte endast en omöjlighet att utföra yrkesarbete utan även svårigheter att utföra sådant arbete.

   (se punkterna 76 och 77)

6.  Direktiv 2000/78 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet ska tolkas så, att det inte utgör diskriminering på grund av funktionshinder att neka en kvinnlig arbetstagare betald ledighet som är likvärdig med mammaledighet eller adoptionsledighet när hon inte kan vara gravid och har använt sig av avtal om surrogatfödsel. Det faktum att en kvinna inte kan få barn på traditionellt sätt utgör, i princip, inte i sig något hinder för den beställande modern att få tillträde till, delta i eller göra karriär i arbetslivet.

   (se punkterna 80–82 och 91 samt punkt 2 i domslutet)

7.  Giltigheten av direktiv 2000/78 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet kan inte bedömas med avseende på Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, men nämnda direktiv ska så långt som möjligt tolkas i överensstämmelse med denna konvention.

   Eftersom de skyldigheter som framgår av konventionen således riktar sig till konventionsstaterna, har detta internationella avtal formen av en programförklaring. Bestämmelserna i FN-konventionen är följaktligen, till sitt fullgörande eller sina verkningar, beroende av att konventionsstaterna vidtar ytterligare rättsakter. Under dessa omständigheter framstår inte bestämmelserna i konventionen till sitt innehåll som ovillkorliga och tillräckligt precisa och saknar därmed direkt effekt inom unionsrätten.

   (se punkterna 87– 91 samt punkt 2 i domslutet)

Mål C‑363/12

Z.

mot

A Government department och The Board of management of a community school

(begäran om förhandsavgörande från Equality Tribunal)

”Begäran om förhandsavgörande — Socialpolitik — Direktiv 2006/54/EG — Likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet — Beställande mor som får barn genom surrogatavtal — Beslut att neka henne betald ledighet som är likvärdig med mammaledighet eller adoptionsledighet — Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning — Direktiv 2000/78/EG — Likabehandling i arbetslivet — Förbud mot all form av diskriminering på grund av funktionshinder — Den beställande modern kan inte vara gravid — Förekomst av ett funktionshinder — Fråga om direktiven 2006/54 och 2000/78 är giltiga”

Sammanfattning – Domstolens dom (stora avdelningen) av den 18 mars 2014

1. Socialpolitik — Manliga och kvinnliga arbetstagare — Tillgång till anställning samt arbetsvillkor — Likabehandling — Direktiv 2006/54 — Beslut att neka mammaledighet för en beställande mor — Mindre förmånlig behandling som har samband med graviditet eller mammaledighet — Föreligger inte

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54, artiklarna 2.1 a och b samt 2 c, 4 och 14, rådets direktiv 92/85, artikel 8)

2. Socialpolitik — Manliga och kvinnliga arbetstagare — Tillgång till anställning samt arbetsvillkor — Likabehandling — Direktiv 2006/54 — Tillämpningsområde — Beviljande och tillämpningsvillkor för adoptionsledighet — Omfattas inte

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54, skäl 27 och artikel 16, rådets direktiv 92/85)

3. Begäran om förhandsavgörande — Domstolens behörighet — Gränser — Uppenbart irrelevant fråga

   (Artikel 267.1 FEUF)

4. Internationella avtal — Unionens avtal — Företräde framför unionens sekundärrättsliga rättsakter — Skyldighet att tolka sekundärrättsliga rättsakter mot bakgrund av internationella avtal — Tolkning av direktiv 2000/78 mot bakgrund av Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning

   (Artikel 216.2 FEUF, rådets direktiv 2000/78)

5. Socialpolitik — Likabehandling i arbetslivet — Direktiv 2000/78 — Förbud mot diskriminering på grund av funktionshinder — Begreppet funktionshinder

   (Rådets direktiv 2000/78)

6. Socialpolitik — Likabehandling i arbetslivet — Direktiv 2000/78 — Förbud mot diskriminering på grund av funktionshinder — Omöjligt att få barn på traditionellt sätt — Åkomma som inte hindrar den beställande modern att få tillträde till, delta i eller göra karriär i arbetslivet — Diskriminering föreligger inte

   (Rådets direktiv 2000/78)

7. Begäran om förhandsavgörande — Domstolens behörighet — Gränser — Internationell konvention som är bindande för unionen — Prövning av ett direktivs giltighet med avseende på en internationell konvention — Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning — Giltigheten av direktiv 2000/78 ska bedöma med avseende på vissa bestämmelser i denna konvention — Omfattas inte

   [Art. 267.1 b FEUF, rådets direktiv 2000/78]

1.  Direktiv 2006/54 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet, i synnerhet artiklarna 4 och 14 häri, ska tolkas så, att det inte utgör könsdiskriminering att neka en arbetstagare som i egenskap av beställande mor har fått barn genom surrogatavtal betald ledighet som är likvärdig med mammaledighet.

   Vad för det första gäller den typ av diskriminering som avses i artikel 2.1 a och b i detta direktiv, grundas sådan nekad mammaledighet inte på ett skäl som endast tillämpas på arbetstagare av det ena könet. Såvitt för det andra gäller artikel 2.2 c i samma direktiv kan en beställande mor som fått barn genom ett surrogatavtal emellertid per definition inte bli föremål för en mindre förmånlig behandling som har samband med graviditet, eftersom hon inte varit gravid med barnet. Direktiv 92/85 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar ska för det tredje tolkas så, att medlemsstaterna inte är skyldiga att bevilja mammaledighet enligt artikel 8 i detta direktiv för en arbetstagare som, i sin egenskap av beställande mor, fått barn genom surrogatavtal. Detta gäller även om hon kan amma barnet efter förlossningen eller faktiskt ammar barnet. En sådan mor är följaktligen inte föremål för en mindre förmånlig behandling som har samband med mammaledighet i den mening som avses i direktiv 92/85 och kan därför inte anses utsatt för könsdiskriminering i den mening som avses i artikel 2.2 c i direktiv 2006/54.

   (se punkterna 51, 52, 57–60, 67, samt punkt 1 i domslutet)

2.  Det framgår tydligt av artikel 16 i direktiv 2006/54 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet, jämförd med skäl 27 i direktiv 2006/54, att direktivet ger medlemsstaterna frihet att avgöra huruvida de ska bevilja en sådan rätt till adoptionsledighet eller inte samt att tillämpningsvillkoren för en sådan ledighet, med undantag för uppsägning, avskedande och återgång till arbetet, faller utanför det nämnda direktivets räckvidd. Situationen för en sådan beställande mor som har fått barn genom surrogatavtal omfattas följaktligen inte av detta direktiv såvitt gäller beviljande av adoptionsledighet.

   (se punkterna 63, 65 och 67 samt punkt 1 i domslutet)

3.  Se beslutet.

   (se punkt 64)

4.  Se beslutet.

   (se punkterna 71–75)

5.  Begreppet funktionshinder i den mening som avses i direktiv 2000/78 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet ska vidare förstås som en begränsning till följd av varaktiga fysiska, psykiska eller mentala skador, vilka i samspel med olika hinder kan motverka den berördes fulla och verkliga deltagande i arbetslivet på lika villkor som andra arbetstagare. Begreppet avser inte endast en omöjlighet att utföra yrkesarbete utan även svårigheter att utföra sådant arbete.

   (se punkterna 76 och 77)

6.  Direktiv 2000/78 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet ska tolkas så, att det inte utgör diskriminering på grund av funktionshinder att neka en kvinnlig arbetstagare betald ledighet som är likvärdig med mammaledighet eller adoptionsledighet när hon inte kan vara gravid och har använt sig av avtal om surrogatfödsel. Det faktum att en kvinna inte kan få barn på traditionellt sätt utgör, i princip, inte i sig något hinder för den beställande modern att få tillträde till, delta i eller göra karriär i arbetslivet.

   (se punkterna 80–82 och 91 samt punkt 2 i domslutet)

7.  Giltigheten av direktiv 2000/78 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet kan inte bedömas med avseende på Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, men nämnda direktiv ska så långt som möjligt tolkas i överensstämmelse med denna konvention.

   Eftersom de skyldigheter som framgår av konventionen således riktar sig till konventionsstaterna, har detta internationella avtal formen av en programförklaring. Bestämmelserna i FN-konventionen är följaktligen, till sitt fullgörande eller sina verkningar, beroende av att konventionsstaterna vidtar ytterligare rättsakter. Under dessa omständigheter framstår inte bestämmelserna i konventionen till sitt innehåll som ovillkorliga och tillräckligt precisa och saknar därmed direkt effekt inom unionsrätten.

   (se punkterna 87– 91 samt punkt 2 i domslutet)