Mål C‑351/12

OSA – Ochranný svaz autorský pro práva k dílům hudebním o.s.

mot

Léčebné lázně Mariánské Lázně a.s.

(begäran om förhandsavgörande från Krajský soud v Plzni)

”Direktiv 2001/29/EG — Upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället — Begreppet överföring till allmänheten — Utsändning av verk i rummen på en kuranläggning — Direktivbestämmelsernas direkta effekt — Artiklarna 56 FEUF och 102 FEUF — Direktiv 2006/123/EG — Frihet att tillhandahålla tjänster — Konkurrens — Ensamrätt till kollektiv förvaltning av upphovsrätt”

Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 27 februari 2014

1. Tillnärmning av lagstiftning – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Direktiv 2001/29 – Harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället – Överföring till allmänheten – Begrepp – Kuranläggning som avsiktligt vidarebefordrar en signal till radio- eller tv-apparater i patienternas rum på anläggningen – Omfattas

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29, artikel 3.1)

2. Tillnärmning av lagstiftning – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Direktiv 2001/29 – Harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället – Artikel 3.1 – Möjlighet att åberopa bestämmelsen mot en enskild – Föreligger inte – Nationella domstolars skyldigheter – Krav på konform tolkning – Gränser – Iakttagande av allmänna rättsprinciper – Contra legem-tolkning av nationell rätt

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29, artikel 3.1)

3. Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Gränser – Frågor som uppenbarligen saknar relevans och hypotetiska frågor som ställts i ett sammanhang som inte medger ett användbart svar – Frågor som saknar samband med saken i det nationella målet

   (Artikel 267 FEUF)

4. Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Gränser – Den nationella domstolens behörighet – Behovet av ett förhandsavgörande och relevansen av de ställda frågorna – Prövningen härav ankommer på den nationella domstolen

   (Artikel 267 FEUF)

5. Etableringsfrihet – Frihet att tillhandahålla tjänster – Tjänster inom den inre marknaden – Direktiv 2006/123 – Ytterligare undantag från friheten att tillhandahålla tjänster – Räckvidd – Tjänst som en upphovsrättsorganisation tillhandahåller en användare av skyddade verk – Omfattas – Artikel 16 i direktivet är inte tillämplig

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123, artiklarna 16 och 17.11)

6. Frihet att tillhandahålla tjänster – Restriktioner – Nationell lagstiftning i en medlemsstat, enligt vilken kollektiv förvaltning i medlemsstaten av upphovsrätt till vissa skyddade verk förbehålls en enda upphovsrättsorganisation – Motivering som grundas på hänsyn till allmänintresset – Skydd av immateriella rättigheter – Tillåtet

   (Artikel 56 FEUF)

7. Konkurrens – Offentliga företag och företag som medlemsstaterna beviljar särskilda eller exklusiva rättigheter – Skapande av en dominerande ställning – Inte i sig oförenligt med artikel 102 FEUF

   (Artiklarna 102 FEUF och 106.1 FEUF)

8. Konkurrens – Dominerande ställning – Upphovsrättsorganisation med ett lagstadgat monopol – Indikationer på missbruk – Tillämpning av avgiftsnivåer som är märkbart högre än de som tillämpas i andra medlemsstater – Tillämpning av ett alltför högt pris, vilket inte står i något rimligt förhållande till det ekonomiska värdet på den tjänst som tillhandahålls – Omfattas av den nationella domstolens prövning

   (Artiklarna 102 FEUF och 106.1 FEUF)

1.  Artikel 3.1 i direktiv 2001/29/EG om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället ska tolkas så, att den utgör hinder för nationell lagstiftning som innebär att upphovsmännen inte har rätt att tillåta eller förbjuda att en kuranläggning som bedriver verksamhet i egenskap av ett affärsdrivande företag överför deras verk genom att avsiktligt vidarebefordra en signal till radio- eller tv-apparater i patienternas rum på anläggningen. Artikel 5.2 e, 5.3 b och 5.5 i direktivet påverkar inte denna tolkning.

   För det första ska begreppet överföring nämligen anses omfatta alla överföringar av skyddade verk, oberoende av vilka medel eller tekniska processer som används.

   Vidare avser begreppet allmänhet i nämnda bestämmelse ett obestämt antal potentiella mottagare och det förutsätter dessutom ett relativt stort antal personer. Vad gäller i synnerhet det sista kriteriet, är det den sammantagna effekten av att verk görs tillgängliga för potentiella mottagare som ska beaktas. I detta hänseende är det framför allt relevant att veta hur många personer som har tillgång till samma verk parallellt och efter varandra. En kuranläggning kan inkvartera ett obestämt men relativt stort antal individer, både på en och samma gång och efter varandra i en följd, som kan ta emot sändningar i sina rum.

   Slutligen krävs, för att det utsända verket ska omfattas av begreppet överföring till allmänheten i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29, dessutom att verket överförs till en ny publik, det vill säga en publik som upphovsmännen till de skyddade verken inte tog med i beräkningen när de lämnade sitt tillstånd till verkens användning i överföringen till den ursprungliga publiken. I likhet med hotellgäster utgör patienterna på en kuranläggning en sådan ny publik. Kuranläggningen är nämligen den som, med full kännedom om följderna av sitt handlande, agerar för att ge sina patienter tillgång till det skyddade verket. Utan kuranläggningens agerande skulle dessa patienter i princip inte kunna få tillgång till det sända verket.

   (se punkterna 25, 27–29, 31, 32, 41 och punkt 1 i domslutet)

2.  Artikel 3.1 i direktiv 2001/29 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället ska tolkas så, att den inte kan åberopas av en upphovsrättsorganisation i en tvist mellan enskilda för att undgå tillämpning av nationell lagstiftning som strider mot denna bestämmelse. Vid avgörandet av en sådan tvist är den nationella domstolen dock skyldig att, i den utsträckning det är möjligt, tolka den nationella lagstiftningen mot bakgrund av ordalydelsen i och syftet med denna bestämmelse för att uppnå ett resultat som är förenligt med det mål som bestämmelsen eftersträvar.

   Icke desto mindre begränsas den nationella domstolens skyldighet att beakta ett direktivs innehåll vid tolkningen och tillämpningen av relevanta bestämmelser i nationell rätt av allmänna rättsprinciper och kan inte tjäna som grund för att tolka nationell rätt contra legem.

   (se punkterna 45 och 48 samt punkt 2 i domslutet)

3.  Se domen.

   (se punkt 50)

4.  Se domen.

   (se punkt 56)

5.  Artikel 17.11 i direktiv 2006/123 om tjänster på den inre marknaden ska tolkas så, att en tjänst som en upphovsrättsorganisation tillhandahåller en användare av skyddade verk inte omfattas av tillämpningsområdet för artikel 16.

   Artikel 16 i direktiv 2006/123 ska således, eftersom den inte är tillämplig, tolkas så, att den inte utgör hinder för nationell lagstiftning i en medlemsstat, enligt vilken kollektiv förvaltning i medlemsstaten av upphovsrätt till vissa skyddade verk förbehålls en enda upphovsrättsorganisation på ett sådant sätt att en användare av verken hindras från att använda sig av tjänster som tillhandahålls av en upphovsrättsorganisation i en annan medlemsstat.

   (se punkterna 65 och 66 samt punkt 3 i domslutet)

6.  Lagstiftning i en medlemsstat där det föreskrivs att kollektiv förvaltning i medlemsstaten av upphovsrätt till vissa skyddade verk är förbehållen en enda upphovsrättsorganisation på ett sådant sätt att en användare av verken hindras från att använda sig av tjänster som tillhandahålls av en upphovsrättsorganisation i en annan medlemsstat och som i praktiken hindrar tillhandahållandet av en sådan tjänst utgör en inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster. Denna inskränkning kan endast vara berättigad om den motiveras av tvingande skäl av allmänintresse, förutsatt att den är ägnad att säkerställa att det eftersträvade målet uppnås och inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

   I detta hänseende utgör skyddet av immateriella rättigheter ett sådant tvingande skäl av allmänintresse. Vidare måste en sådan lagstiftning som den här aktuella – vilken ger en upphovsrättsorganisation, såsom OSA, ett monopol inom medlemsstaten på förvaltning av upphovsrätt till en viss kategori av skyddade verk – anses ägnad att skydda de immateriella rättigheterna. Lagstiftningen möjliggör nämligen en effektiv förvaltning av rättigheterna och en effektiv kontroll av att de iakttas inom medlemsstaten.

   När det gäller överföring av verk till allmänheten finns det inte något som tyder på att det, på unionsrättens nuvarande stadium, är möjligt att uppnå samma skyddsnivå för upphovsrätt genom någon annan metod än den som grundar sig på ett territoriellt skydd och därmed på territoriell kontroll av dessa rättigheter, vilken är den metod som används i den aktuella lagstiftningen. Mot denna bakgrund går denna lagstiftning – vilken hindrar en användare av skyddade verk från att åtnjuta tjänster som tillhandahålls av en upphovsrättsorganisation i en annan medlemsstat – inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målet att skydda upphovsrätten.

   Artikel 56 FEUF ska således tolkas så, att den inte utgör hinder för en sådan lagstiftning i en medlemsstat.

   (se punkterna 69–72, 76, 78 och 79 samt punkt 3 i domslutet)

7.  Blotta omständigheten att beviljande av exklusiva rättigheter i den mening som avses i artikel 106.1 FEUF ger upphov till en dominerande ställning är inte i sig oförenlig med artikel 102 FEUF. En medlemsstat överträder förbuden i dessa båda bestämmelser endast när företaget i fråga, redan genom utövandet av de exklusiva rättigheter som det har tilldelats, föranleds att missbruka sin dominerande ställning eller när dessa rättigheter kan ge upphov till en situation som föranleder att företaget gör sig skyldigt till sådant missbruk.

   (se punkt 83)

8.  Artikel 102 FEUF ska tolkas så, att den inte utgör hinder för nationell lagstiftning i en medlemsstat, enligt vilken kollektiv förvaltning i medlemsstaten av upphovsrätt till vissa skyddade verk förbehålls en enda upphovsrättsorganisation på ett sådant sätt att en användare av verken hindras från att använda sig av tjänster som tillhandahålls av en upphovsrättsorganisation i en annan medlemsstat.

   Blotta omständigheten att en medlemsstat ger en upphovsrättsorganisation ett monopol i denna medlemsstat på förvaltning av upphovsrätt till en viss kategori av skyddade verk är nämligen inte i sig oförenlig med artikel 102 FEUF.

   Denna artikel ska dock tolkas på så sätt att det utgör indicier för att det är fråga om ett missbruk av dominerande ställning om upphovsrättsorganisationen tillämpar avgiftsnivåer för sina tjänster som är märkbart högre än de som tillämpas i andra medlemsstater, förutsatt att jämförelsen av avgiftsnivåerna har gjorts på en enhetlig grund, eller tillämpar ett alltför högt pris, vilket inte står i något rimligt förhållande till det ekonomiska värdet på den tjänst som tillhandahålls. Om ett sådant missbruk av dominerande ställning ansågs föreligga och om missbruket kunde tillskrivas den lagstiftning som är tillämplig på den aktuella upphovsrättsorganisationen, skulle denna lagstiftning anses strida mot artiklarna 102 FEUF och 106.1 FEUF.

   Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida det, i förekommande fall, är fråga om en sådan situation i det nationella målet.

   (se punkterna 84, 89–92 och punkt 3 i domslutet)

Mål C‑351/12

OSA – Ochranný svaz autorský pro práva k dílům hudebním o.s.

mot

Léčebné lázně Mariánské Lázně a.s.

(begäran om förhandsavgörande från Krajský soud v Plzni)

”Direktiv 2001/29/EG — Upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället — Begreppet överföring till allmänheten — Utsändning av verk i rummen på en kuranläggning — Direktivbestämmelsernas direkta effekt — Artiklarna 56 FEUF och 102 FEUF — Direktiv 2006/123/EG — Frihet att tillhandahålla tjänster — Konkurrens — Ensamrätt till kollektiv förvaltning av upphovsrätt”

Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 27 februari 2014

1. Tillnärmning av lagstiftning — Upphovsrätt och närstående rättigheter — Direktiv 2001/29 — Harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället — Överföring till allmänheten — Begrepp — Kuranläggning som avsiktligt vidarebefordrar en signal till radio- eller tv-apparater i patienternas rum på anläggningen — Omfattas

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29, artikel 3.1)

2. Tillnärmning av lagstiftning — Upphovsrätt och närstående rättigheter — Direktiv 2001/29 — Harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället — Artikel 3.1 — Möjlighet att åberopa bestämmelsen mot en enskild — Föreligger inte — Nationella domstolars skyldigheter — Krav på konform tolkning — Gränser — Iakttagande av allmänna rättsprinciper — Contra legem-tolkning av nationell rätt

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29, artikel 3.1)

3. Begäran om förhandsavgörande — Domstolens behörighet — Gränser — Frågor som uppenbarligen saknar relevans och hypotetiska frågor som ställts i ett sammanhang som inte medger ett användbart svar — Frågor som saknar samband med saken i det nationella målet

   (Artikel 267 FEUF)

4. Begäran om förhandsavgörande — Domstolens behörighet — Gränser — Den nationella domstolens behörighet — Behovet av ett förhandsavgörande och relevansen av de ställda frågorna — Prövningen härav ankommer på den nationella domstolen

   (Artikel 267 FEUF)

5. Etableringsfrihet — Frihet att tillhandahålla tjänster — Tjänster inom den inre marknaden — Direktiv 2006/123 — Ytterligare undantag från friheten att tillhandahålla tjänster — Räckvidd — Tjänst som en upphovsrättsorganisation tillhandahåller en användare av skyddade verk — Omfattas — Artikel 16 i direktivet är inte tillämplig

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123, artiklarna 16 och 17.11)

6. Frihet att tillhandahålla tjänster — Restriktioner — Nationell lagstiftning i en medlemsstat, enligt vilken kollektiv förvaltning i medlemsstaten av upphovsrätt till vissa skyddade verk förbehålls en enda upphovsrättsorganisation — Motivering som grundas på hänsyn till allmänintresset — Skydd av immateriella rättigheter — Tillåtet

   (Artikel 56 FEUF)

7. Konkurrens — Offentliga företag och företag som medlemsstaterna beviljar särskilda eller exklusiva rättigheter — Skapande av en dominerande ställning — Inte i sig oförenligt med artikel 102 FEUF

   (Artiklarna 102 FEUF och 106.1 FEUF)

8. Konkurrens — Dominerande ställning — Upphovsrättsorganisation med ett lagstadgat monopol — Indikationer på missbruk — Tillämpning av avgiftsnivåer som är märkbart högre än de som tillämpas i andra medlemsstater — Tillämpning av ett alltför högt pris, vilket inte står i något rimligt förhållande till det ekonomiska värdet på den tjänst som tillhandahålls — Omfattas av den nationella domstolens prövning

   (Artiklarna 102 FEUF och 106.1 FEUF)

1.  Artikel 3.1 i direktiv 2001/29/EG om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället ska tolkas så, att den utgör hinder för nationell lagstiftning som innebär att upphovsmännen inte har rätt att tillåta eller förbjuda att en kuranläggning som bedriver verksamhet i egenskap av ett affärsdrivande företag överför deras verk genom att avsiktligt vidarebefordra en signal till radio- eller tv-apparater i patienternas rum på anläggningen. Artikel 5.2 e, 5.3 b och 5.5 i direktivet påverkar inte denna tolkning.

   För det första ska begreppet överföring nämligen anses omfatta alla överföringar av skyddade verk, oberoende av vilka medel eller tekniska processer som används.

   Vidare avser begreppet allmänhet i nämnda bestämmelse ett obestämt antal potentiella mottagare och det förutsätter dessutom ett relativt stort antal personer. Vad gäller i synnerhet det sista kriteriet, är det den sammantagna effekten av att verk görs tillgängliga för potentiella mottagare som ska beaktas. I detta hänseende är det framför allt relevant att veta hur många personer som har tillgång till samma verk parallellt och efter varandra. En kuranläggning kan inkvartera ett obestämt men relativt stort antal individer, både på en och samma gång och efter varandra i en följd, som kan ta emot sändningar i sina rum.

   Slutligen krävs, för att det utsända verket ska omfattas av begreppet överföring till allmänheten i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29, dessutom att verket överförs till en ny publik, det vill säga en publik som upphovsmännen till de skyddade verken inte tog med i beräkningen när de lämnade sitt tillstånd till verkens användning i överföringen till den ursprungliga publiken. I likhet med hotellgäster utgör patienterna på en kuranläggning en sådan ny publik. Kuranläggningen är nämligen den som, med full kännedom om följderna av sitt handlande, agerar för att ge sina patienter tillgång till det skyddade verket. Utan kuranläggningens agerande skulle dessa patienter i princip inte kunna få tillgång till det sända verket.

   (se punkterna 25, 27–29, 31, 32, 41 och punkt 1 i domslutet)

2.  Artikel 3.1 i direktiv 2001/29 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället ska tolkas så, att den inte kan åberopas av en upphovsrättsorganisation i en tvist mellan enskilda för att undgå tillämpning av nationell lagstiftning som strider mot denna bestämmelse. Vid avgörandet av en sådan tvist är den nationella domstolen dock skyldig att, i den utsträckning det är möjligt, tolka den nationella lagstiftningen mot bakgrund av ordalydelsen i och syftet med denna bestämmelse för att uppnå ett resultat som är förenligt med det mål som bestämmelsen eftersträvar.

   Icke desto mindre begränsas den nationella domstolens skyldighet att beakta ett direktivs innehåll vid tolkningen och tillämpningen av relevanta bestämmelser i nationell rätt av allmänna rättsprinciper och kan inte tjäna som grund för att tolka nationell rätt contra legem.

   (se punkterna 45 och 48 samt punkt 2 i domslutet)

3.  Se domen.

   (se punkt 50)

4.  Se domen.

   (se punkt 56)

5.  Artikel 17.11 i direktiv 2006/123 om tjänster på den inre marknaden ska tolkas så, att en tjänst som en upphovsrättsorganisation tillhandahåller en användare av skyddade verk inte omfattas av tillämpningsområdet för artikel 16.

   Artikel 16 i direktiv 2006/123 ska således, eftersom den inte är tillämplig, tolkas så, att den inte utgör hinder för nationell lagstiftning i en medlemsstat, enligt vilken kollektiv förvaltning i medlemsstaten av upphovsrätt till vissa skyddade verk förbehålls en enda upphovsrättsorganisation på ett sådant sätt att en användare av verken hindras från att använda sig av tjänster som tillhandahålls av en upphovsrättsorganisation i en annan medlemsstat.

   (se punkterna 65 och 66 samt punkt 3 i domslutet)

6.  Lagstiftning i en medlemsstat där det föreskrivs att kollektiv förvaltning i medlemsstaten av upphovsrätt till vissa skyddade verk är förbehållen en enda upphovsrättsorganisation på ett sådant sätt att en användare av verken hindras från att använda sig av tjänster som tillhandahålls av en upphovsrättsorganisation i en annan medlemsstat och som i praktiken hindrar tillhandahållandet av en sådan tjänst utgör en inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster. Denna inskränkning kan endast vara berättigad om den motiveras av tvingande skäl av allmänintresse, förutsatt att den är ägnad att säkerställa att det eftersträvade målet uppnås och inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

   I detta hänseende utgör skyddet av immateriella rättigheter ett sådant tvingande skäl av allmänintresse. Vidare måste en sådan lagstiftning som den här aktuella – vilken ger en upphovsrättsorganisation, såsom OSA, ett monopol inom medlemsstaten på förvaltning av upphovsrätt till en viss kategori av skyddade verk – anses ägnad att skydda de immateriella rättigheterna. Lagstiftningen möjliggör nämligen en effektiv förvaltning av rättigheterna och en effektiv kontroll av att de iakttas inom medlemsstaten.

   När det gäller överföring av verk till allmänheten finns det inte något som tyder på att det, på unionsrättens nuvarande stadium, är möjligt att uppnå samma skyddsnivå för upphovsrätt genom någon annan metod än den som grundar sig på ett territoriellt skydd och därmed på territoriell kontroll av dessa rättigheter, vilken är den metod som används i den aktuella lagstiftningen. Mot denna bakgrund går denna lagstiftning – vilken hindrar en användare av skyddade verk från att åtnjuta tjänster som tillhandahålls av en upphovsrättsorganisation i en annan medlemsstat – inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målet att skydda upphovsrätten.

   Artikel 56 FEUF ska således tolkas så, att den inte utgör hinder för en sådan lagstiftning i en medlemsstat.

   (se punkterna 69–72, 76, 78 och 79 samt punkt 3 i domslutet)

7.  Blotta omständigheten att beviljande av exklusiva rättigheter i den mening som avses i artikel 106.1 FEUF ger upphov till en dominerande ställning är inte i sig oförenlig med artikel 102 FEUF. En medlemsstat överträder förbuden i dessa båda bestämmelser endast när företaget i fråga, redan genom utövandet av de exklusiva rättigheter som det har tilldelats, föranleds att missbruka sin dominerande ställning eller när dessa rättigheter kan ge upphov till en situation som föranleder att företaget gör sig skyldigt till sådant missbruk.

   (se punkt 83)

8.  Artikel 102 FEUF ska tolkas så, att den inte utgör hinder för nationell lagstiftning i en medlemsstat, enligt vilken kollektiv förvaltning i medlemsstaten av upphovsrätt till vissa skyddade verk förbehålls en enda upphovsrättsorganisation på ett sådant sätt att en användare av verken hindras från att använda sig av tjänster som tillhandahålls av en upphovsrättsorganisation i en annan medlemsstat.

   Blotta omständigheten att en medlemsstat ger en upphovsrättsorganisation ett monopol i denna medlemsstat på förvaltning av upphovsrätt till en viss kategori av skyddade verk är nämligen inte i sig oförenlig med artikel 102 FEUF.

   Denna artikel ska dock tolkas på så sätt att det utgör indicier för att det är fråga om ett missbruk av dominerande ställning om upphovsrättsorganisationen tillämpar avgiftsnivåer för sina tjänster som är märkbart högre än de som tillämpas i andra medlemsstater, förutsatt att jämförelsen av avgiftsnivåerna har gjorts på en enhetlig grund, eller tillämpar ett alltför högt pris, vilket inte står i något rimligt förhållande till det ekonomiska värdet på den tjänst som tillhandahålls. Om ett sådant missbruk av dominerande ställning ansågs föreligga och om missbruket kunde tillskrivas den lagstiftning som är tillämplig på den aktuella upphovsrättsorganisationen, skulle denna lagstiftning anses strida mot artiklarna 102 FEUF och 106.1 FEUF.

   Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida det, i förekommande fall, är fråga om en sådan situation i det nationella målet.

   (se punkterna 84, 89–92 och punkt 3 i domslutet)