Mål C‑302/12

X

mot

Minister van Financiën

(begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden)

”Begäran om förhandsavgörande — Artikel 43 EG — Personbilar — Användning i en medlemsstat av en personbil som registrerats i en annan medlemsstat — Skatt som tas ut på detta fordon i den första medlemsstaten när det tas i bruk på allmän väg samt i den andra medlemsstaten när det registreras — Fordon som den berörda medborgaren använder såväl för privat bruk som för resor från ursprungsmedlemsstaten till arbetsplatsen belägen i förstnämnda medlemsstat”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 21 november 2013

1. Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Gränser – Fastställelse av föremålet för frågan

   (Artikel 267 FEUF)

2. Fri rörlighet för personer – Etableringsfrihet – Nationell lagstiftning enligt vilken skatt påförs första gången en personbil, som redan har beskattats i en annan medlemsstat på grund av registrering där, tas i bruk på allmän väg – Fordon som är avsett att faktiskt och varaktigt användas såväl privat som för yrkesändamål i båda dessa medlemsstater – Tillåtet

   (Artikel 43 EG)

1.  Se domen.

   (se punkterna 19–22)

2.  Artikel 43 EG ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken skatt påförs första gången en personbil, som redan har beskattats i en annan medlemsstat på grund av registrering där, tas i bruk på allmän väg, när detta fordon huvudsakligen är ämnat att faktiskt och varaktigt användas i dessa två medlemsstater eller de facto används på detta sätt, förutsatt att denna skatt inte är diskriminerande.

   I avsaknad av harmonisering på Europeiska unionens nivå av bestämmelserna om påförande av skatter och avgifter på bilar får medlemsstaterna nämligen utöva sin rätt att påföra skatter och avgifter inom detta område, förutsatt att de iakttar unionsrätten. En medlemsstat kan följaktligen ta ut en registreringsskatt på ett fordon som registrerats i en annan medlemsstat när fordonet är avsett att, huvudsakligen, användas varaktigt i den förstnämnda medlemsstaten eller när det de facto används på detta sätt.

   I en sådan kontext utgör inte heller de nackdelar som kan följa av att olika medlemsstater utövar sin beskattningsrätt parallellt några restriktioner för den fria rörligheten, så länge utövandet av beskattningsrätten inte är diskriminerande. En nackdel är inte diskriminerande om den som är bosatt i den medlemsstat där fordonet inte är registrerat, oavsett om vederbörande utövar avlönad verksamhet eller inte, är skyldig att betala denna skatt antingen när fordonet registreras i denna stat eller när ett fordon som är registrerat i en annan medlemsstat tas i bruk på allmän väg i förstnämnda stat.

   (se punkterna 23, 24, 28, 30 och 32 samt domslutet)

Mål C‑302/12

X

mot

Minister van Financiën

(begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden)

”Begäran om förhandsavgörande — Artikel 43 EG — Personbilar — Användning i en medlemsstat av en personbil som registrerats i en annan medlemsstat — Skatt som tas ut på detta fordon i den första medlemsstaten när det tas i bruk på allmän väg samt i den andra medlemsstaten när det registreras — Fordon som den berörda medborgaren använder såväl för privat bruk som för resor från ursprungsmedlemsstaten till arbetsplatsen belägen i förstnämnda medlemsstat”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 21 november 2013

1. Begäran om förhandsavgörande — Domstolens behörighet — Gränser — Fastställelse av föremålet för frågan

   (Artikel 267 FEUF)

2. Fri rörlighet för personer — Etableringsfrihet — Nationell lagstiftning enligt vilken skatt påförs första gången en personbil, som redan har beskattats i en annan medlemsstat på grund av registrering där, tas i bruk på allmän väg — Fordon som är avsett att faktiskt och varaktigt användas såväl privat som för yrkesändamål i båda dessa medlemsstater — Tillåtet

   (Artikel 43 EG)

1.  Se domen.

   (se punkterna 19–22)

2.  Artikel 43 EG ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken skatt påförs första gången en personbil, som redan har beskattats i en annan medlemsstat på grund av registrering där, tas i bruk på allmän väg, när detta fordon huvudsakligen är ämnat att faktiskt och varaktigt användas i dessa två medlemsstater eller de facto används på detta sätt, förutsatt att denna skatt inte är diskriminerande.

   I avsaknad av harmonisering på Europeiska unionens nivå av bestämmelserna om påförande av skatter och avgifter på bilar får medlemsstaterna nämligen utöva sin rätt att påföra skatter och avgifter inom detta område, förutsatt att de iakttar unionsrätten. En medlemsstat kan följaktligen ta ut en registreringsskatt på ett fordon som registrerats i en annan medlemsstat när fordonet är avsett att, huvudsakligen, användas varaktigt i den förstnämnda medlemsstaten eller när det de facto används på detta sätt.

   I en sådan kontext utgör inte heller de nackdelar som kan följa av att olika medlemsstater utövar sin beskattningsrätt parallellt några restriktioner för den fria rörligheten, så länge utövandet av beskattningsrätten inte är diskriminerande. En nackdel är inte diskriminerande om den som är bosatt i den medlemsstat där fordonet inte är registrerat, oavsett om vederbörande utövar avlönad verksamhet eller inte, är skyldig att betala denna skatt antingen när fordonet registreras i denna stat eller när ett fordon som är registrerat i en annan medlemsstat tas i bruk på allmän väg i förstnämnda stat.

   (se punkterna 23, 24, 28, 30 och 32 samt domslutet)