EUR-Lex El acceso al Derecho de la Unión Europea

Volver a la página principal de EUR-Lex

Este documento es un extracto de la web EUR-Lex

Documento 62012CJ0275

Sammanfattning av domen

Recopilación de la Jurisprudencia. Recopilación general

Mål C‑275/12

Samantha Elrick

mot

Bezirksregierung Köln

(begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Hannover)

”Unionsmedborgarskap — Artiklarna 20 FEUF och 21 FEUF — Rätten att fritt röra sig och att uppehålla sig — Medborgare i en medlemsstat — Studier i en annan medlemsstat — Studiebidrag — Villkor — Utbildningens längd ska vara minst två år — Utbildningen ska leda fram till ett intyg om yrkesbehörighet”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 24 oktober 2013

  1. Unionsmedborgarskap – Bestämmelser i fördraget – Personkrets som omfattas av tillämpningsområdet – Medborgare i en medlemsstat som studerar i en annan medlemsstat – Omfattas – Verkan – Åtnjutande av de rättigheter som knyts till medborgarskap i Europeiska unionen

    (artikel 6 e FEUF, 20 FEUF, 21 FEUF och 165.1FEUF)

  2. Unionsmedborgarskap – Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium – Studiebidrag som beviljas studerande som är medborgare i den egna medlemsstaten för studier i en annan medlemsstat – Studiebidrag för studier i en annan medlemsstat beviljas för studier om minst två år – Studiebidrag kan beviljas för en utbildning som är kortare än två år om studierna bedrivs i den bidragsgivande staten – Otillåtet – Motivering – Föreligger inte

    (artiklarna 20 FEUF och 21 FEUF)

  1.  Se domen.

    (se punkterna 18–24)

  2.  Artiklarna 20 FEUF och 21 FEUF ska tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning som föreskriver att en person som är medborgare och bosatt i denna medlemsstat endast kan beviljas studiebidrag för studier i en annan medlemsstat under förutsättning att utbildningen leder fram till ett intyg om yrkesbehörighet motsvarande det som utfärdas av en yrkesskola i den bidragsgivande staten efter studier om minst två år, samtidigt som denna person skulle ha beviljats bidrag, på grund av särskilda omständigheter i hans eller hennes fall, om han eller hon hade valt att i den bidragsgivande staten genomgå en utbildning som är kortare än två år, som är jämförbar med den som han eller hon önskade genomgå i en annan medlemsstat.

    Denna lagstiftning utgör nämligen en begränsning i den mening som avses i artikel 21 FEUF med hänsyn till de konsekvenser som utövandet av denna frihet kan få för rätten till studiebidrag.

    Nationell lagstiftning som begränsar en grundläggande frihet som skyddas i fördraget kan emellertid endast vara motiverade enligt unionsrätten om den grundas på objektiva skäl av allmänintresse som saknar samband med de berörda personernas nationalitet och om den står i proportion till det legitima syfte som eftersträvas med de nationella bestämmelserna.

    Kravet på att utbildningens längd ska vara minst två år förefaller helt sakna samband med den valda utbildningens nivå och står således inte i proportion till det mål som sägs eftersträvas med nämnda lagstiftning. Införandet av ett sådant villkor avseende utbildningens längd är nämligen inkonsekvent och kan inte anses stå i proportion till detta mål.

    (se punkterna 28–30 och 32–34 samt domslutet)

Arriba

Mål C‑275/12

Samantha Elrick

mot

Bezirksregierung Köln

(begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Hannover)

”Unionsmedborgarskap — Artiklarna 20 FEUF och 21 FEUF — Rätten att fritt röra sig och att uppehålla sig — Medborgare i en medlemsstat — Studier i en annan medlemsstat — Studiebidrag — Villkor — Utbildningens längd ska vara minst två år — Utbildningen ska leda fram till ett intyg om yrkesbehörighet”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 24 oktober 2013

  1. Unionsmedborgarskap — Bestämmelser i fördraget — Personkrets som omfattas av tillämpningsområdet — Medborgare i en medlemsstat som studerar i en annan medlemsstat — Omfattas — Verkan — Åtnjutande av de rättigheter som knyts till medborgarskap i Europeiska unionen

    (artikel 6 e FEUF, 20 FEUF, 21 FEUF och 165.1FEUF)

  2. Unionsmedborgarskap — Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium — Studiebidrag som beviljas studerande som är medborgare i den egna medlemsstaten för studier i en annan medlemsstat — Studiebidrag för studier i en annan medlemsstat beviljas för studier om minst två år — Studiebidrag kan beviljas för en utbildning som är kortare än två år om studierna bedrivs i den bidragsgivande staten — Otillåtet — Motivering — Föreligger inte

    (artiklarna 20 FEUF och 21 FEUF)

  1.  Se domen.

    (se punkterna 18–24)

  2.  Artiklarna 20 FEUF och 21 FEUF ska tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning som föreskriver att en person som är medborgare och bosatt i denna medlemsstat endast kan beviljas studiebidrag för studier i en annan medlemsstat under förutsättning att utbildningen leder fram till ett intyg om yrkesbehörighet motsvarande det som utfärdas av en yrkesskola i den bidragsgivande staten efter studier om minst två år, samtidigt som denna person skulle ha beviljats bidrag, på grund av särskilda omständigheter i hans eller hennes fall, om han eller hon hade valt att i den bidragsgivande staten genomgå en utbildning som är kortare än två år, som är jämförbar med den som han eller hon önskade genomgå i en annan medlemsstat.

    Denna lagstiftning utgör nämligen en begränsning i den mening som avses i artikel 21 FEUF med hänsyn till de konsekvenser som utövandet av denna frihet kan få för rätten till studiebidrag.

    Nationell lagstiftning som begränsar en grundläggande frihet som skyddas i fördraget kan emellertid endast vara motiverade enligt unionsrätten om den grundas på objektiva skäl av allmänintresse som saknar samband med de berörda personernas nationalitet och om den står i proportion till det legitima syfte som eftersträvas med de nationella bestämmelserna.

    Kravet på att utbildningens längd ska vara minst två år förefaller helt sakna samband med den valda utbildningens nivå och står således inte i proportion till det mål som sägs eftersträvas med nämnda lagstiftning. Införandet av ett sådant villkor avseende utbildningens längd är nämligen inkonsekvent och kan inte anses stå i proportion till detta mål.

    (se punkterna 28–30 och 32–34 samt domslutet)

Arriba