Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62012CJ0243

Sammanfattning av domen

Mål C‑243/12 P

FLS Plast A/S

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande — Konkurrens — Konkurrensbegränsande samverkan — Marknaden för industrisäckar i plast — Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras — Tribunalens obegränsade behörighet — Motiveringsskyldighet — Moderbolagets ansvar för dotterbolagets överträdelse — Moderbolagets ansvar för betalning av böter som dotterbolaget ålagts — Proportionalitet — Förfarandet vid tribunalen — Skälig tid för att avgöra målet”

Sammanfattning – Domstolens dom (första avdelningen) av den 19 juni 2014

  1. Överklagande – Grunder – Grund som åberopas för första gången i ett överklagande – Grund som avser ett domskäl i den överklagade domen – Grund som avser att bestrida den överklagade domen – Grund som har sitt ursprung i den överklagade domen – Upptagande till sakprövning

    (Artikel 256.1 FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket, tribunalens rättegångsregler, artikel 48.2)

  2. Konkurrens – Unionsbestämmelser – Överträdelser – Ansvar – Moderbolag och dotterbolag – Ekonomisk enhet – Bedömningskriterier – Presumtion om ett moderbolags utövande av ett bestämmande inflytande över sina helägda dotterbolag – Motbevisbar – Bevisbörda – Åsidosättande av oskuldspresumtion – Föreligger inte

    (Artiklarna 101 FEUF och 102 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 48; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2)

  3. Överklagande – Grunder – Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna – Avvisning – Domstolens kontroll av bedömningen av de faktiska omständigheterna och bevisningen – Ej möjlig utom vid missuppfattning

    (Artikel 256 FEUF; domstolens stadga, artikel 58)

  4. Överklagande – Grunder – Otillräcklig motivering – Motiveringsskyldighetens omfattning

    (Artikel 256 FEUF; domstolens stadga, artiklarna 56 och 58; tribunalens rättegångsregler, artikel 81)

  5. Överklagande – Grunder – Domskäl som innebär ett åsidosättande av unionsrätten – Domslutet är motiverat av andra skäl – Ogillas

    (Artikel 256 FEUF; domstolens stadga, artikel 58)

  6. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Befrielse från eller nedsättning av böter då det företag som är föremål för utredning samarbetar – Villkor – Moderbolag och dotterbolag – Krav på ekonomisk enhet vid tidpunkten för samarbetet

    (Artikel 101.1 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 96/C 207/04, avdelning D, punkt 2)

  7. Konkurrens – Unionsbestämmelser – Dotterbolags överträdelse – Moderbolagets ansvar – Solidariskt betalningsansvar för böterna – Räckvidd – Moderbolag och dotterbolag som vid den tidpunkt då överträdelsen begicks utgjorde ett företag i den mening som avses i artikel 101 FEUF och som vid den tidpunkt då beslutet om att ålägga böter antas inte längre utgör ett företag – Följder för fastställande av det maximala bötesbeloppet

    (Artikel 101.1 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2)

  8. Unionsrätt – Principer – Grundläggande rättigheter – Iakttagande säkerställs av domstolen – Allas rätt till en rättvis rättegång – Iakttagande av en skälig tidsfrist – Stadfästs i Europakonventionen – Hänvisning till Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Rätt till ett effektivt domstolsskydd

    (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47)

  9. Domstolsförfarande – Tidsåtgång för förfarandet vid tribunanalen – Rimlig tidsfrist – Tvist som rör överträdelse av konkurrensreglerna – Rimlig tidsfrist iakttas ej – Följder

    (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47 andra stycket)

  10. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Yrkande som grundas på en orimlig tidsåtgång för förfarandet vid tribunalen – Villkor – Rättsstridighet – Skada – Orsakssamband – Bedömningskriterier – Tribunalens sammansättning

    (Artiklarna 256 FEUF, 268 FEUF och 340 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47 andra stycket)

  1.  Se domen.

    (se punkterna 25 och 44–48)

  2.  Se domen.

    (se punkterna 27 och 30)

  3.  Se domen.

    (se punkterna 32 och 76–78)

  4.  Se domen.

    (se punkterna 49, 51 och 79)

  5.  Se domen.

    (se punkt 84)

  6.  I konkurrensärenden kan endast det företag som har samarbetat med kommissionen med stöd av meddelandet om samarbete, i enlighet med detta meddelande beviljas nedsättning av de böter som skulle ha ålagts utan detta samarbete. Denna nedsättning kan inte utsträckas till ett bolag som under en del av den period överträdelsen varat har ingått i den ekonomiska enhet som utgjordes av det första företaget, men som inte längre ingår i detta då det sistnämnda företaget samarbetar med kommissionen.

    En motsatt tolkning skulle nämligen i allmänhet innebära att då företag överlåts, ett företag som ursprungligen har deltagit i en överträdelse i egenskap av moderbolag till ett dotterbolag som är direkt inblandat i överträdelsen och som sedan överlåter dotterbolaget till ett annat företag, i förekommande fall skulle få del av den nedsättning som beviljas det sistnämnda företaget på grund av samarbete med kommissionen, trots att detta bolag varken har bidragit till att överträdelsen i fråga uppdagades eller, vid tidpunkten för samarbetet, utövade ett bestämmande inflytande över sitt tidigare dotterbolag.

    Mot bakgrund av syftet med meddelandet om samarbete, vilket är att främja upptäckt av beteenden som strider mot artikel 101 FEUF och för att säkerställa en effektiv tillämpning av nämnda bestämmelse, kan det inte motiveras att en nedsättning av böter som beviljats ett företag på grund av dess samarbete med kommissionen utsträcks till ett företag som tidigare har utövat kontroll över det dotterbolag som deltagit i den aktuella överträdelsen men som inte medverkat till att den upptäcktes.

    (se punkterna 85–87)

  7.  När det gäller betalningen av böter som ålagts för överträdelse av konkurrensreglerna i unionen, kan solidaritetsförhållandet mellan två bolag som utgör en ekonomisk enhet inte reduceras till en av moderbolaget tillhandahållen form av säkerhet för betalningen av de böter som ålagts dotterbolaget. Ett påstående att detta moderbolag inte kan åläggas ett högre bötesbelopp än dotterbolaget är ogrundat.

    Principen om att straff och sanktioner ska vara individuella kräver att bötesbelopp, som enligt artikel 23.3 i förordning nr 1/2003 ska betalas solidariskt, ska fastställas med hänsyn till hur allvarlig den överträdelse är som kan läggas det berörda företaget individuellt till last, liksom till hur länge den har pågått.

    (se punkt 107)

  8.  Se domen.

    (se punkterna 131–133)

  9.  Det är, med beaktande av att det är nödvändigt att säkerställa iakttagandet av unionsrättens konkurrensregler, inte heller möjligt för domstolen att enbart med anledning av att ett mål inte har prövats inom skälig tid låta klaganden bestrida att det fanns skäl att ålägga böter eller ifrågasätta ett bötesbelopp när talan har ogillats med avseende på samtliga grunder som har åberopats mot tribunalens bedömning av detta bötesbelopp och de beteenden som detta ska beivra.

    En unionsdomstols underlåtenhet att iaktta sin skyldighet enligt artikel 47 andra stycket i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, att inom skälig tid pröva de mål som anhängiggörs vid den, bör avhjälpas genom att en skadeståndstalan väcks vid tribunalen, eftersom en sådan talan utgör ett effektivt medel för avhjälpande. Härav följer att ett yrkande om ersättning för den skada som åsamkats på grund av tribunalens underlåtelse att avgöra ett mål inom skälig tid inte kan framställas direkt vid domstolen i form av ett överklagande, utan ska framställas vid tribunalen.

    (se punkterna 134 och 135)

  10.  Vid prövningen av en skadeståndstalan avseende tribunalens åsidosättande av en rimlig tidsfrist ankommer det på tribunalen, i en annan sammansättning än den som dömde i det mål i vilket handläggningstiden kritiserats för att vara alltför lång, att bedöma såväl omfattningen av den påstådda materiella skadan som orsakssambandet mellan skadan och den oskäligt långa handläggningstid som tvisten avser genom att pröva den bevisning som lagts fram i den delen.

    (se punkt 136)

Top

Mål C‑243/12 P

FLS Plast A/S

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande — Konkurrens — Konkurrensbegränsande samverkan — Marknaden för industrisäckar i plast — Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras — Tribunalens obegränsade behörighet — Motiveringsskyldighet — Moderbolagets ansvar för dotterbolagets överträdelse — Moderbolagets ansvar för betalning av böter som dotterbolaget ålagts — Proportionalitet — Förfarandet vid tribunalen — Skälig tid för att avgöra målet”

Sammanfattning – Domstolens dom (första avdelningen) av den 19 juni 2014

  1. Överklagande — Grunder — Grund som åberopas för första gången i ett överklagande — Grund som avser ett domskäl i den överklagade domen — Grund som avser att bestrida den överklagade domen — Grund som har sitt ursprung i den överklagade domen — Upptagande till sakprövning

    (Artikel 256.1 FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket, tribunalens rättegångsregler, artikel 48.2)

  2. Konkurrens — Unionsbestämmelser — Överträdelser — Ansvar — Moderbolag och dotterbolag — Ekonomisk enhet — Bedömningskriterier — Presumtion om ett moderbolags utövande av ett bestämmande inflytande över sina helägda dotterbolag — Motbevisbar — Bevisbörda — Åsidosättande av oskuldspresumtion — Föreligger inte

    (Artiklarna 101 FEUF och 102 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 48; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2)

  3. Överklagande — Grunder — Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna — Avvisning — Domstolens kontroll av bedömningen av de faktiska omständigheterna och bevisningen — Ej möjlig utom vid missuppfattning

    (Artikel 256 FEUF; domstolens stadga, artikel 58)

  4. Överklagande — Grunder — Otillräcklig motivering — Motiveringsskyldighetens omfattning

    (Artikel 256 FEUF; domstolens stadga, artiklarna 56 och 58; tribunalens rättegångsregler, artikel 81)

  5. Överklagande — Grunder — Domskäl som innebär ett åsidosättande av unionsrätten — Domslutet är motiverat av andra skäl — Ogillas

    (Artikel 256 FEUF; domstolens stadga, artikel 58)

  6. Konkurrens — Böter — Belopp — Fastställande — Befrielse från eller nedsättning av böter då det företag som är föremål för utredning samarbetar — Villkor — Moderbolag och dotterbolag — Krav på ekonomisk enhet vid tidpunkten för samarbetet

    (Artikel 101.1 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 96/C 207/04, avdelning D, punkt 2)

  7. Konkurrens — Unionsbestämmelser — Dotterbolags överträdelse — Moderbolagets ansvar — Solidariskt betalningsansvar för böterna — Räckvidd — Moderbolag och dotterbolag som vid den tidpunkt då överträdelsen begicks utgjorde ett företag i den mening som avses i artikel 101 FEUF och som vid den tidpunkt då beslutet om att ålägga böter antas inte längre utgör ett företag — Följder för fastställande av det maximala bötesbeloppet

    (Artikel 101.1 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2)

  8. Unionsrätt — Principer — Grundläggande rättigheter — Iakttagande säkerställs av domstolen — Allas rätt till en rättvis rättegång — Iakttagande av en skälig tidsfrist — Stadfästs i Europakonventionen — Hänvisning till Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna — Rätt till ett effektivt domstolsskydd

    (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47)

  9. Domstolsförfarande — Tidsåtgång för förfarandet vid tribunanalen — Rimlig tidsfrist — Tvist som rör överträdelse av konkurrensreglerna — Rimlig tidsfrist iakttas ej — Följder

    (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47 andra stycket)

  10. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar — Yrkande som grundas på en orimlig tidsåtgång för förfarandet vid tribunalen — Villkor — Rättsstridighet — Skada — Orsakssamband — Bedömningskriterier — Tribunalens sammansättning

    (Artiklarna 256 FEUF, 268 FEUF och 340 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47 andra stycket)

  1.  Se domen.

    (se punkterna 25 och 44–48)

  2.  Se domen.

    (se punkterna 27 och 30)

  3.  Se domen.

    (se punkterna 32 och 76–78)

  4.  Se domen.

    (se punkterna 49, 51 och 79)

  5.  Se domen.

    (se punkt 84)

  6.  I konkurrensärenden kan endast det företag som har samarbetat med kommissionen med stöd av meddelandet om samarbete, i enlighet med detta meddelande beviljas nedsättning av de böter som skulle ha ålagts utan detta samarbete. Denna nedsättning kan inte utsträckas till ett bolag som under en del av den period överträdelsen varat har ingått i den ekonomiska enhet som utgjordes av det första företaget, men som inte längre ingår i detta då det sistnämnda företaget samarbetar med kommissionen.

    En motsatt tolkning skulle nämligen i allmänhet innebära att då företag överlåts, ett företag som ursprungligen har deltagit i en överträdelse i egenskap av moderbolag till ett dotterbolag som är direkt inblandat i överträdelsen och som sedan överlåter dotterbolaget till ett annat företag, i förekommande fall skulle få del av den nedsättning som beviljas det sistnämnda företaget på grund av samarbete med kommissionen, trots att detta bolag varken har bidragit till att överträdelsen i fråga uppdagades eller, vid tidpunkten för samarbetet, utövade ett bestämmande inflytande över sitt tidigare dotterbolag.

    Mot bakgrund av syftet med meddelandet om samarbete, vilket är att främja upptäckt av beteenden som strider mot artikel 101 FEUF och för att säkerställa en effektiv tillämpning av nämnda bestämmelse, kan det inte motiveras att en nedsättning av böter som beviljats ett företag på grund av dess samarbete med kommissionen utsträcks till ett företag som tidigare har utövat kontroll över det dotterbolag som deltagit i den aktuella överträdelsen men som inte medverkat till att den upptäcktes.

    (se punkterna 85–87)

  7.  När det gäller betalningen av böter som ålagts för överträdelse av konkurrensreglerna i unionen, kan solidaritetsförhållandet mellan två bolag som utgör en ekonomisk enhet inte reduceras till en av moderbolaget tillhandahållen form av säkerhet för betalningen av de böter som ålagts dotterbolaget. Ett påstående att detta moderbolag inte kan åläggas ett högre bötesbelopp än dotterbolaget är ogrundat.

    Principen om att straff och sanktioner ska vara individuella kräver att bötesbelopp, som enligt artikel 23.3 i förordning nr 1/2003 ska betalas solidariskt, ska fastställas med hänsyn till hur allvarlig den överträdelse är som kan läggas det berörda företaget individuellt till last, liksom till hur länge den har pågått.

    (se punkt 107)

  8.  Se domen.

    (se punkterna 131–133)

  9.  Det är, med beaktande av att det är nödvändigt att säkerställa iakttagandet av unionsrättens konkurrensregler, inte heller möjligt för domstolen att enbart med anledning av att ett mål inte har prövats inom skälig tid låta klaganden bestrida att det fanns skäl att ålägga böter eller ifrågasätta ett bötesbelopp när talan har ogillats med avseende på samtliga grunder som har åberopats mot tribunalens bedömning av detta bötesbelopp och de beteenden som detta ska beivra.

    En unionsdomstols underlåtenhet att iaktta sin skyldighet enligt artikel 47 andra stycket i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, att inom skälig tid pröva de mål som anhängiggörs vid den, bör avhjälpas genom att en skadeståndstalan väcks vid tribunalen, eftersom en sådan talan utgör ett effektivt medel för avhjälpande. Härav följer att ett yrkande om ersättning för den skada som åsamkats på grund av tribunalens underlåtelse att avgöra ett mål inom skälig tid inte kan framställas direkt vid domstolen i form av ett överklagande, utan ska framställas vid tribunalen.

    (se punkterna 134 och 135)

  10.  Vid prövningen av en skadeståndstalan avseende tribunalens åsidosättande av en rimlig tidsfrist ankommer det på tribunalen, i en annan sammansättning än den som dömde i det mål i vilket handläggningstiden kritiserats för att vara alltför lång, att bedöma såväl omfattningen av den påstådda materiella skadan som orsakssambandet mellan skadan och den oskäligt långa handläggningstid som tvisten avser genom att pröva den bevisning som lagts fram i den delen.

    (se punkt 136)

Top