BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(ensamdomare)

den 18 juni 2013

João Manuel Rodrigues Regalo Corrêa

mot

Europaparlamentet

”Personalmål — Lön — Familjetillägg — Utbildningstillägg — Villkor för beviljande — Avdrag för tillägg av samma slag som erhållits av annan — Uppenbart att talan ska ogillas”

Saken:

Talan, väckt enligt artikel 270 FEUF som är tillämplig på EKSG-fördraget enligt artikel 106a, varigenom Rodrigues Regalo Corrêa yrkar ogiltigförklaring av Europaparlamentets beslut att göra avdrag från det utbildningstillägg enligt tjänsteföreskrifterna som beviljas tjänstemän för det ekonomiska stöd som hans son fått från Centre de documentation et de l’information sur l’enseignement supérieur du Grand-Duché de Luxembourg (Cedies). Även talan om ogiltigförklaring av Europaparlamentets beslut att det utbetalade tillägget ska återbetalas.

Avgörande:

Rodrigues Regalo Corrêas talan ogillas då det är uppenbart att talan helt saknar rättslig grund. Rodrigues Regalo Corrêa ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europaparlamentets rättegångskostnader.

Sammanfattning

1. Tjänstemän – Lön – Familjetillägg – Utbildningstillägg – Villkor för tillämpning av den antikumuleringsregel som finns i artikel 67.2 i tjänsteföreskrifterna då likartade tillägg betalas ut från annan källa – Tillämpning på det luxemburgska stöd som betalas ut till studenter – Tillåtet

   (Tjänsteföreskrifterna, artikel 67.1 och 67.2)

2. Tjänstemän – Lön – Familjetillägg – Nationella bidrag – Antikumuleringsregel

   (Tjänsteföreskrifterna, artikel 67.2; bilaga 7, artiklarna 1–3)

1.  Endast bidrag som är jämförbara och har samma syfte kan anses vara likartade tillägg i den mening som avses i antikumuleringsregeln i artikel 67.2 i tjänsteföreskrifterna angående familjetillägg. Det avgörande kriteriet vad avser huruvida tillägg är likartade är huruvida bidragen i fråga har samma syfte.

   Det utbildningstillägg som avses i artikel 67.1 c i tjänsteföreskrifterna och det luxemburgska stöd som betalas ut i form av stipendier och lån, vilket har till syfte att hjälpa studenter ekonomiskt så att de kan betala sina skolavgifter och sin skolgång, har likartade syften då de bestrider kostnader för skolgången för tjänstemannabarn.

   Någon annan bedömning görs härvid inte med anledning av att det inte är samma personer som får stöden. Utbildningstillägget enligt tjänsteföreskrifterna beviljas tjänstemannen, medan det nationella stödet uppbärs av barnet som formellt är mottagaren därav. Detta är dock inte av avgörande betydelse vid bedömningen av om stöden är likvärdiga i den mening som avses i artikel 67.2 i tjänsteföreskrifterna. Det är inte heller av avgörande betydelse att det nationella stödet beviljas på grund av bosättning i landet och således inte på grund av ett anställningsförhållande, vilket är fallet då det gäller utbildningstillägget enligt tjänsteföreskrifterna.

   (se punkterna 38–40)

   Hänvisning till

   Domstolen: 13 oktober 1977, Gelders-Deboeck mot kommissionen, 106/76, punkt 16; Emer-van den Branden mot kommissionen, 14/77, punkt 15; 18 december 2007, Weiβenfels mot parlamentet, C‑135/06 P, punkt 89

   Förstainstansrätten: 10 maj 1990, Sens mot kommissionen, T‑117/89, punkt 14; 11 juni 1996, Pavan mot parlamentet, T‑147/95, punkt 41

   Personaldomstolen: 13 februari 2007, Guarneri mot kommissionen, F‑62/06, punkterna 39, 40 och 42; 5 juni 2012, Giannakouris mot kommissionen, F‑83/10, punkt 37; 5 juni 2012, Chatzidoukakis mot kommissionen, F‑84/10, punkt 37

2.  Enligt artikel 67.2 i tjänsteföreskrifterna är den tjänsteman som erhåller familjetillägg skyldig att uppge likartade tillägg som erhålls från annan källa. Denna bestämmelse ska tolkas på så sätt att det ankommer på institutionerna att avgöra om de tillägg som tjänstemän eller anställda har uppgett enligt denna skyldighet är likartade i förhållande till de familjetillägg som betalas ut enligt artiklarna 1, 2 och 3 i bilaga 7 till tjänsteföreskrifterna.

   (se punkterna 55 och 56)

   Hänvisning till

   Förstainstansrätten: 6 mars 1996, Schelbeck mot parlamentet, T‑141/95, punkterna 38 och 39

BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(ensamdomare)

den 18 juni 2013

João Manuel Rodrigues Regalo Corrêa

mot

Europaparlamentet

”Personalmål — Lön — Familjetillägg — Utbildningstillägg — Villkor för beviljande — Avdrag för tillägg av samma slag som erhållits av annan — Uppenbart att talan ska ogillas”

Saken:

Talan, väckt enligt artikel 270 FEUF som är tillämplig på EKSG-fördraget enligt artikel 106a, varigenom Rodrigues Regalo Corrêa yrkar ogiltigförklaring av Europaparlamentets beslut att göra avdrag från det utbildningstillägg enligt tjänsteföreskrifterna som beviljas tjänstemän för det ekonomiska stöd som hans son fått från Centre de documentation et de l’information sur l’enseignement supérieur du Grand-Duché de Luxembourg (Cedies). Även talan om ogiltigförklaring av Europaparlamentets beslut att det utbetalade tillägget ska återbetalas.

Avgörande:

Rodrigues Regalo Corrêas talan ogillas då det är uppenbart att talan helt saknar rättslig grund. Rodrigues Regalo Corrêa ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europaparlamentets rättegångskostnader.

Sammanfattning

1. Tjänstemän – Lön – Familjetillägg – Utbildningstillägg – Villkor för tillämpning av den antikumuleringsregel som finns i artikel 67.2 i tjänsteföreskrifterna då likartade tillägg betalas ut från annan källa – Tillämpning på det luxemburgska stöd som betalas ut till studenter – Tillåtet

   (Tjänsteföreskrifterna, artikel 67.1 och 67.2)

2. Tjänstemän – Lön – Familjetillägg – Nationella bidrag – Antikumuleringsregel

   (Tjänsteföreskrifterna, artikel 67.2; bilaga 7, artiklarna 1–3)

1.  Endast bidrag som är jämförbara och har samma syfte kan anses vara likartade tillägg i den mening som avses i antikumuleringsregeln i artikel 67.2 i tjänsteföreskrifterna angående familjetillägg. Det avgörande kriteriet vad avser huruvida tillägg är likartade är huruvida bidragen i fråga har samma syfte.

   Det utbildningstillägg som avses i artikel 67.1 c i tjänsteföreskrifterna och det luxemburgska stöd som betalas ut i form av stipendier och lån, vilket har till syfte att hjälpa studenter ekonomiskt så att de kan betala sina skolavgifter och sin skolgång, har likartade syften då de bestrider kostnader för skolgången för tjänstemannabarn.

   Någon annan bedömning görs härvid inte med anledning av att det inte är samma personer som får stöden. Utbildningstillägget enligt tjänsteföreskrifterna beviljas tjänstemannen, medan det nationella stödet uppbärs av barnet som formellt är mottagaren därav. Detta är dock inte av avgörande betydelse vid bedömningen av om stöden är likvärdiga i den mening som avses i artikel 67.2 i tjänsteföreskrifterna. Det är inte heller av avgörande betydelse att det nationella stödet beviljas på grund av bosättning i landet och således inte på grund av ett anställningsförhållande, vilket är fallet då det gäller utbildningstillägget enligt tjänsteföreskrifterna.

   (se punkterna 38–40)

   Hänvisning till

   Domstolen: 13 oktober 1977, Gelders-Deboeck mot kommissionen, 106/76, punkt 16; Emer-van den Branden mot kommissionen, 14/77, punkt 15; 18 december 2007, Weiβenfels mot parlamentet, C‑135/06 P, punkt 89

   Förstainstansrätten: 10 maj 1990, Sens mot kommissionen, T‑117/89, punkt 14; 11 juni 1996, Pavan mot parlamentet, T‑147/95, punkt 41

   Personaldomstolen: 13 februari 2007, Guarneri mot kommissionen, F‑62/06, punkterna 39, 40 och 42; 5 juni 2012, Giannakouris mot kommissionen, F‑83/10, punkt 37; 5 juni 2012, Chatzidoukakis mot kommissionen, F‑84/10, punkt 37

2.  Enligt artikel 67.2 i tjänsteföreskrifterna är den tjänsteman som erhåller familjetillägg skyldig att uppge likartade tillägg som erhålls från annan källa. Denna bestämmelse ska tolkas på så sätt att det ankommer på institutionerna att avgöra om de tillägg som tjänstemän eller anställda har uppgett enligt denna skyldighet är likartade i förhållande till de familjetillägg som betalas ut enligt artiklarna 1, 2 och 3 i bilaga 7 till tjänsteföreskrifterna.

   (se punkterna 55 och 56)

   Hänvisning till

   Förstainstansrätten: 6 mars 1996, Schelbeck mot parlamentet, T‑141/95, punkterna 38 och 39