Mål C-670/11

Etablissement national des produits de l’agriculture et de la mer (FranceAgriMer)

mot

Vinifrance SA

[begäran om förhandsavgörande från Conseil d’État (Frankrike)]

”Skydd av unionens finansiella intressen — Förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 — Artiklarna 4 och 5 — Administrativ sanktion — Administrativ åtgärd — Förordning (EEG) nr 822/87 — Stöd för privat lagring av koncentrerad druvmust — Ursprung i gemenskapen — Förordning (EEG) nr 1059/83 — Långfristigt lagringsavtal — Artikel 2.2 — Artikel 17.1 b — Minskning av stödet med utgångspunkt i hur allvarlig överträdelsen är”

Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 13 december 2012

1. Jordbruk – Gemensam organisation av marknaden – Vin – Stöd för privat lagring av druvmust – Det förhållandet att ett bolag som påstås ha sålt druvmust inte existerar medför att det inte kan styrkas att musten har ursprung i gemenskapen – Konsekvens – Producenten har inte rätt att få stöd

   (Rådets förordning nr 822/87, i dess lydelse enligt rådets förordning nr 2253/88, artikel 32.2)

2. Europeiska unionens egna medel – Förordningen om skydd av unionens finansiella intressen – Oegentligheter – Begrepp – En producent som erhållit stöd för privat lagring av druvmust har åsidosatt skyldigheten i förordning nr 822/87 avseende druvmustens ursprung i gemenskapen – Omfattas – Tillämpning av en administrativ åtgärd när det inte föreskrivs en sanktion i nationell lagstiftning eller i unionslagstiftningen

   (Kommissionens förordning nr 1059/83, i dess lydelse enligt förordning nr 2646/1999, artikel 17.1 b, rådets förordning nr 822/87, i dess lydelse enligt rådets förordning nr 2253/88 och nr 2988/95, artiklarna 1, 4.1 och 5)

1.  I ett fall där bestämmelserna om stöd för privat lagring av druvmust i förordning nr 822/87 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, i dess lydelse enligt förordning nr 2253/88, är tillämpliga och där det förhållandet att ett bolag som påstås ha sålt druvmust inte existerar medför att det inte kan styrkas att musten har ursprung i gemenskapen, kan en producent som har förvärvat nämnda druvmust från detta bolag under inga omständigheter få lagringsstöd enligt förordning nr 822/87.

   Det är nämligen endast lagring av druvmust med ursprung i gemenskapen som kan bli föremål för sådant stöd. Enligt artikel 32.2 i den förordningen är dessutom ett villkor för lagringsstöd att producenten ingår ett eller flera lagringsavtal med ett eller flera interventionsorgan, och dessa avtal måste vara giltiga för att lagringsstöd ska kunna beviljas.

   (se punkterna 28, 31, 51 och 59 samt punkt 1 i domslutet)

2.  Underlåtenhet att uppfylla den skyldighet avseende druvmustens ursprung i gemenskapen som gäller inom systemet för privat lagringsstöd enligt förordning nr 822/87 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, i dess lydelse enligt förordning nr 2253/88, omfattas av begreppet ”oegentligheter”, i den mening som avses i artikel 1 i förordning nr 2988/95 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen. Detta utgör ett åsidosättande av unionsrättsliga bestämmelser som skadar unionens budget genom att den ger upphov till en otillbörlig utgift. Härtill kommer att samtliga ”oegentligheter”, i den mening som avses i nämnda artikel, ska medföra att administrativa åtgärder och sanktioner vidtas.

   Artikel 17.1 b i förordning nr 1059/83 om lagringsavtal för bordsvin, druvmust, koncentrerad druvmust och renad koncentrerad druvmust, i dess lydelse enligt förordning nr 2646/1999, kan inte utgöra rättslig grund för att ålägga en producent en sanktion för att denne har underlåtit att uppfylla skyldigheten avseende druvmustens ursprung i gemenskapen. Den bestämmelsen ska nämligen tillämpas för att beivra oegentligheter som rör villkoren för hur lagringsavtalet ska fullgöras och som framstår som mindre allvarliga än de som avses i artikel 17.1 a i förordningen. Sanktionen i artikel 17.1 b i förordningen kan däremot inte tillämpas vid allvarliga brister, vilka påverkar själva giltigheten av ett lagringsavtal som getts in till stöd för en ansökan om lagringsstöd och direkt påverkar producentens rätt till sådant stöd.

   När det varken i den tillämpliga sektorsspecifika lagstiftningen eller i den nationella lagstiftningen finns någon bestämmelse om tillämpning av en sanktion, kan den aktuella ”oegentligheten” inte bli föremål för en ”sanktion”, i den mening som avses i artikel 5 i förordning nr 2988/95.

   I ett fall där de konstaterade oegentligheterna medför att lagringsavtalen inte kan anses ha ingåtts på det sätt som krävs för att få det omtvistade lagringsstödet är de nationella myndigheterna följaktligen skyldiga att tillämpa en administrativ åtgärd, i den mening som avses i artikel 4.1 första strecksatsen i förordning nr 2988/95, som består i att kräva att det otillbörligen erhållna stödet ska återbetalas.

   (se punkterna 45, 52, 58, 62, 67 och 72 samt punkt 2 i domslutet)

Mål C-670/11

Etablissement national des produits de l’agriculture et de la mer (FranceAgriMer)

mot

Vinifrance SA

[begäran om förhandsavgörande från Conseil d’État (Frankrike)]

”Skydd av unionens finansiella intressen — Förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 — Artiklarna 4 och 5 — Administrativ sanktion — Administrativ åtgärd — Förordning (EEG) nr 822/87 — Stöd för privat lagring av koncentrerad druvmust — Ursprung i gemenskapen — Förordning (EEG) nr 1059/83 — Långfristigt lagringsavtal — Artikel 2.2 — Artikel 17.1 b — Minskning av stödet med utgångspunkt i hur allvarlig överträdelsen är”

Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 13 december 2012

1. Jordbruk — Gemensam organisation av marknaden — Vin — Stöd för privat lagring av druvmust — Det förhållandet att ett bolag som påstås ha sålt druvmust inte existerar medför att det inte kan styrkas att musten har ursprung i gemenskapen — Konsekvens — Producenten har inte rätt att få stöd

   (Rådets förordning nr 822/87, i dess lydelse enligt rådets förordning nr 2253/88, artikel 32.2)

2. Europeiska unionens egna medel — Förordningen om skydd av unionens finansiella intressen — Oegentligheter — Begrepp — En producent som erhållit stöd för privat lagring av druvmust har åsidosatt skyldigheten i förordning nr 822/87 avseende druvmustens ursprung i gemenskapen — Omfattas — Tillämpning av en administrativ åtgärd när det inte föreskrivs en sanktion i nationell lagstiftning eller i unionslagstiftningen

   (Kommissionens förordning nr 1059/83, i dess lydelse enligt förordning nr 2646/1999, artikel 17.1 b, rådets förordning nr 822/87, i dess lydelse enligt rådets förordning nr 2253/88 och nr 2988/95, artiklarna 1, 4.1 och 5)

1.  I ett fall där bestämmelserna om stöd för privat lagring av druvmust i förordning nr 822/87 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, i dess lydelse enligt förordning nr 2253/88, är tillämpliga och där det förhållandet att ett bolag som påstås ha sålt druvmust inte existerar medför att det inte kan styrkas att musten har ursprung i gemenskapen, kan en producent som har förvärvat nämnda druvmust från detta bolag under inga omständigheter få lagringsstöd enligt förordning nr 822/87.

   Det är nämligen endast lagring av druvmust med ursprung i gemenskapen som kan bli föremål för sådant stöd. Enligt artikel 32.2 i den förordningen är dessutom ett villkor för lagringsstöd att producenten ingår ett eller flera lagringsavtal med ett eller flera interventionsorgan, och dessa avtal måste vara giltiga för att lagringsstöd ska kunna beviljas.

   (se punkterna 28, 31, 51 och 59 samt punkt 1 i domslutet)

2.  Underlåtenhet att uppfylla den skyldighet avseende druvmustens ursprung i gemenskapen som gäller inom systemet för privat lagringsstöd enligt förordning nr 822/87 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, i dess lydelse enligt förordning nr 2253/88, omfattas av begreppet ”oegentligheter”, i den mening som avses i artikel 1 i förordning nr 2988/95 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen. Detta utgör ett åsidosättande av unionsrättsliga bestämmelser som skadar unionens budget genom att den ger upphov till en otillbörlig utgift. Härtill kommer att samtliga ”oegentligheter”, i den mening som avses i nämnda artikel, ska medföra att administrativa åtgärder och sanktioner vidtas.

   Artikel 17.1 b i förordning nr 1059/83 om lagringsavtal för bordsvin, druvmust, koncentrerad druvmust och renad koncentrerad druvmust, i dess lydelse enligt förordning nr 2646/1999, kan inte utgöra rättslig grund för att ålägga en producent en sanktion för att denne har underlåtit att uppfylla skyldigheten avseende druvmustens ursprung i gemenskapen. Den bestämmelsen ska nämligen tillämpas för att beivra oegentligheter som rör villkoren för hur lagringsavtalet ska fullgöras och som framstår som mindre allvarliga än de som avses i artikel 17.1 a i förordningen. Sanktionen i artikel 17.1 b i förordningen kan däremot inte tillämpas vid allvarliga brister, vilka påverkar själva giltigheten av ett lagringsavtal som getts in till stöd för en ansökan om lagringsstöd och direkt påverkar producentens rätt till sådant stöd.

   När det varken i den tillämpliga sektorsspecifika lagstiftningen eller i den nationella lagstiftningen finns någon bestämmelse om tillämpning av en sanktion, kan den aktuella ”oegentligheten” inte bli föremål för en ”sanktion”, i den mening som avses i artikel 5 i förordning nr 2988/95.

   I ett fall där de konstaterade oegentligheterna medför att lagringsavtalen inte kan anses ha ingåtts på det sätt som krävs för att få det omtvistade lagringsstödet är de nationella myndigheterna följaktligen skyldiga att tillämpa en administrativ åtgärd, i den mening som avses i artikel 4.1 första strecksatsen i förordning nr 2988/95, som består i att kräva att det otillbörligen erhållna stödet ska återbetalas.

   (se punkterna 45, 52, 58, 62, 67 och 72 samt punkt 2 i domslutet)