Mål C-643/11

LVK – 56 EOOD

mot

Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i upravlenie na izpalnenieto” – Varna pri Tsentralno upravlenie na Natsionalnata agentsia za prihodite

(begäran om förhandsavgörande från Administrativen sad Varna)

”Beskattning — Mervärdesskatt — Direktiv 2006/112/EG — Principen om skatteneutralitet — Avdragsrätt — Ej medgiven — Artikel 203 — Uppgift om mervärdesskatten på fakturan — Verkställbarhet — Huruvida en beskattningsbar transaktion har utförts — Identisk bedömning vad beträffar fakturautfärdaren och dess mottagare — Huruvida detta är nödvändigt”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 31 januari 2013

1. Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Skatt ska betalas enbart för att den anges på en faktura – Tillämpningsområde – Avsaknad av faktiskt utförd beskattningsbar transaktion – Omfattas – Omprövningsbeslut – Räckvidd

   (Rådets direktiv 2006/112, artiklarna 167 och 203)

2. Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Avdrag för ingående mervärdesskatt – Iakttagande av principerna om skatteneutralitet, rättssäkerhet och likabehandling – Avdragsrätt nekas på den grunden att någon transaktion faktiskt inte utförts – Tillåtet – Villkor

   (Rådets direktiv 2006/112, artiklarna 63, 167, 168 a och 203)

1.  Artikel 203 i rådets direktiv 2006/112 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så att den mervärdesskatt som en person har angett på en faktura ska betalas av den personen oberoende av om en beskattningsbar transaktion faktiskt har utförts.

   Skyldigheten i nämnda artikel 203, vilken syftar till att undanröja den risk för skattebortfall som avdragsrätten enligt artikel 167 och följande artiklar i det direktivet kan ge upphov till, begränsas emellertid av möjligheten, vilken det ankommer på medlemsstaterna att föreskriva om i sina interna rättsordningar, till rättelse av skatt som fakturerats felaktigt, då fakturautfärdaren visar att han var i god tro eller då han fullständigt och i tid har undanröjt risken för skattebortfall.

   I den mån fakturautfärdaren inte åberopar en av de situationer som möjliggör en rättelse av mervärdesskatt som felaktigt fakturerats, är skattemyndigheten vidare inte skyldig att inom ramen för en skattekontroll avseende fakturautfärdaren kontrollera om den fakturerade och deklarerade mervärdesskatten svarar mot beskattningsbara transaktioner som utfärdaren faktiskt har utfört.

   Samma artikel 203 ska tolkas så att enbart den omständigheten att skattemyndigheten, i ett omprövningsbeslut riktat till den som utfärdat fakturan, inte har rättat den mervärdesskatt som deklarerats av utfärdaren inte kan anses innebära att myndigheten har slagit fast att fakturan svarar mot en faktiskt utförd beskattningsbar transaktion.

   Unionsrätten utesluter emellertid inte att den behöriga myndigheten kontrollerar att de transaktioner som en beskattningsbar person fakturerat faktiskt utförts, och att myndigheten, i förekommande fall, justerar den skatteskuld som följer av den beskattningsbara personens deklarationer. Resultatet av en sådan kontroll, liksom fakturautfärdarens deklaration och betalning av den fakturerade mervärdesskatten, ska beaktas av den nationella domstolen när den i ett konkret fall bedömer förekomsten av en beskattningsbar transaktion som ger fakturamottagaren avdragsrätt.

   (se punkterna 36, 37, 39, 41 och 42 samt punkt 1 i domslutet)

2.  Unionsrätten ska tolkas så, att artiklarna 167 och 168 a i direktiv 2006/112, om ett gemensamt system för mervärdesskatt, samt principerna om skatteneutralitet, rättssäkerhet och likabehandling, inte utgör hinder för att en fakturamottagare nekas rätt att göra avdrag för ingående mervärdesskatt på den grunden att någon beskattningsbar transaktion faktiskt inte utförts, även om skattemyndigheten, i ett omprövningsbeslut som riktas till fakturautfärdaren, inte har rättat den mervärdesskatt som fakturautfärdaren har deklarerat. Om det emellertid anses att transaktionen faktiskt inte har utförts, på grund av att fakturautfärdaren eller tidigare led har gjort sig skyldig till bedrägeri eller oegentligheter avseende den transaktion som görs gällande till stöd för avdragsrätten, måste det, med beaktande av objektiva kriterier och utan att det krävs att fakturamottagaren vidtar kontroller som inte åligger denne, visas att mottagaren visste eller borde ha vetat att transaktionen ingick i ett mervärdesskattebedrägeri.

   (se punkt 64 samt punkt 2 i domslutet)

Mål C-643/11

LVK – 56 EOOD

mot

Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i upravlenie na izpalnenieto” – Varna pri Tsentralno upravlenie na Natsionalnata agentsia za prihodite

(begäran om förhandsavgörande från Administrativen sad Varna)

”Beskattning — Mervärdesskatt — Direktiv 2006/112/EG — Principen om skatteneutralitet — Avdragsrätt — Ej medgiven — Artikel 203 — Uppgift om mervärdesskatten på fakturan — Verkställbarhet — Huruvida en beskattningsbar transaktion har utförts — Identisk bedömning vad beträffar fakturautfärdaren och dess mottagare — Huruvida detta är nödvändigt”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 31 januari 2013

1. Harmonisering av skattelagstiftning — Gemensamt system för mervärdesskatt — Skatt ska betalas enbart för att den anges på en faktura — Tillämpningsområde — Avsaknad av faktiskt utförd beskattningsbar transaktion — Omfattas — Omprövningsbeslut — Räckvidd

   (Rådets direktiv 2006/112, artiklarna 167 och 203)

2. Harmonisering av skattelagstiftning — Gemensamt system för mervärdesskatt — Avdrag för ingående mervärdesskatt — Iakttagande av principerna om skatteneutralitet, rättssäkerhet och likabehandling — Avdragsrätt nekas på den grunden att någon transaktion faktiskt inte utförts — Tillåtet — Villkor

   (Rådets direktiv 2006/112, artiklarna 63, 167, 168 a och 203)

1.  Artikel 203 i rådets direktiv 2006/112 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så att den mervärdesskatt som en person har angett på en faktura ska betalas av den personen oberoende av om en beskattningsbar transaktion faktiskt har utförts.

   Skyldigheten i nämnda artikel 203, vilken syftar till att undanröja den risk för skattebortfall som avdragsrätten enligt artikel 167 och följande artiklar i det direktivet kan ge upphov till, begränsas emellertid av möjligheten, vilken det ankommer på medlemsstaterna att föreskriva om i sina interna rättsordningar, till rättelse av skatt som fakturerats felaktigt, då fakturautfärdaren visar att han var i god tro eller då han fullständigt och i tid har undanröjt risken för skattebortfall.

   I den mån fakturautfärdaren inte åberopar en av de situationer som möjliggör en rättelse av mervärdesskatt som felaktigt fakturerats, är skattemyndigheten vidare inte skyldig att inom ramen för en skattekontroll avseende fakturautfärdaren kontrollera om den fakturerade och deklarerade mervärdesskatten svarar mot beskattningsbara transaktioner som utfärdaren faktiskt har utfört.

   Samma artikel 203 ska tolkas så att enbart den omständigheten att skattemyndigheten, i ett omprövningsbeslut riktat till den som utfärdat fakturan, inte har rättat den mervärdesskatt som deklarerats av utfärdaren inte kan anses innebära att myndigheten har slagit fast att fakturan svarar mot en faktiskt utförd beskattningsbar transaktion.

   Unionsrätten utesluter emellertid inte att den behöriga myndigheten kontrollerar att de transaktioner som en beskattningsbar person fakturerat faktiskt utförts, och att myndigheten, i förekommande fall, justerar den skatteskuld som följer av den beskattningsbara personens deklarationer. Resultatet av en sådan kontroll, liksom fakturautfärdarens deklaration och betalning av den fakturerade mervärdesskatten, ska beaktas av den nationella domstolen när den i ett konkret fall bedömer förekomsten av en beskattningsbar transaktion som ger fakturamottagaren avdragsrätt.

   (se punkterna 36, 37, 39, 41 och 42 samt punkt 1 i domslutet)

2.  Unionsrätten ska tolkas så, att artiklarna 167 och 168 a i direktiv 2006/112, om ett gemensamt system för mervärdesskatt, samt principerna om skatteneutralitet, rättssäkerhet och likabehandling, inte utgör hinder för att en fakturamottagare nekas rätt att göra avdrag för ingående mervärdesskatt på den grunden att någon beskattningsbar transaktion faktiskt inte utförts, även om skattemyndigheten, i ett omprövningsbeslut som riktas till fakturautfärdaren, inte har rättat den mervärdesskatt som fakturautfärdaren har deklarerat. Om det emellertid anses att transaktionen faktiskt inte har utförts, på grund av att fakturautfärdaren eller tidigare led har gjort sig skyldig till bedrägeri eller oegentligheter avseende den transaktion som görs gällande till stöd för avdragsrätten, måste det, med beaktande av objektiva kriterier och utan att det krävs att fakturamottagaren vidtar kontroller som inte åligger denne, visas att mottagaren visste eller borde ha vetat att transaktionen ingick i ett mervärdesskattebedrägeri.

   (se punkt 64 samt punkt 2 i domslutet)