Mål C‑555/11

Enosi Epangelmation Asfaliston Ellados (EEAE) m.fl.

mot

Ypourgos Anaptyxis

och

Omospondia Asfalistikon Syllogon Ellados

(begäran om förhandsavgörande från Symvoulio tis Epikrateias)

”Direktiv 2002/92/EG — Försäkringsförmedling — Undantag för verksamheter som bedrivs av ett försäkringsföretag eller en anställd som handlar på ett sådant företags ansvar — Möjlighet för den anställde att tillfälligt bedriva försäkringsförmedling — Yrkeskrav”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 17 oktober 2013

1. Fri rörlighet för personer – Etableringsfrihet – Frihet att tillhandahålla tjänster – Försäkringsförmedling – Direktiv 2002/92 – Anställd vid ett försäkringsföretag som inte har de kvalifikationer som krävs, tillfälligt och inte som huvudsaklig yrkesverksamhet, bedriver försäkringsförmedling – Otillåtet

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92, artiklarna 2.3 andra stycket och 4.1)

2. Fri rörlighet för personer – Etableringsfrihet – Frihet att tillhandahålla tjänster – Försäkringsförmedling – Direktiv 2002/92 – Tolkning som tillåter en viss kategori av personer att tillhandahålla förmedlingstjänster utan att uppfylla behörighetskraven – Otillåtet

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92)

1.  Bestämmelserna i artikel 2.3 andra stycket jämförd med artikel 4.1 i direktiv 2002/92 om försäkringsförmedling ska tolkas så, att de utgör hinder för att en anställd vid ett försäkringsföretag som inte har de kvalifikationer som krävs enligt sistnämnda bestämmelse, tillfälligt och inte som huvudsaklig yrkesverksamhet, bedriver försäkringsförmedling när den anställde inte handlar inom ramen för ett underordnat anställningsförhållande till företaget, men företaget ändå utövar tillsyn över den anställdes verksamhet.

   När en anställd vid ett försäkringsföretag bedriver försäkringsförmedling utanför ett underordnat anställningsförhållande till företaget ska den anställde i princip inte anses handla på företagets ansvar, utan ska anses handla såsom försäkringsförmedlare i den mening som avses i artikel 2.5 i direktiv 2002/92, vilket får till följd att den anställde måste uppfylla kraven i artikel 4 i direktivet. Den omständigheten att ett försäkringsföretag utövar en viss tillsyn över den anställdes verksamhet är inte tillräcklig för att försäkringsförmedlaren ska undantas från skyldigheten att uppfylla de yrkeskrav som anges i direktivet.

   (se punkterna 24 och 32 samt domslutet)

2.  Det övergripande syftet med direktiv 2002/92 om försäkringsförmedling har två syften, nämligen dels att genomföra den inre marknaden för försäkringar och att säkerställa att den fungerar väl genom att undanröja hinder för etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster, dels att förbättra kundskyddet på området.

   En tolkning som tillåter en viss kategori av personer att tillhandahålla förmedlingstjänster, även om personerna inte uppfyller de villkor som krävs enligt artikel 4.1 i direktiv 2002/92 för att göra detta, motverkar dessa två syften. En sådan tolkning av direktivet skulle skapa stora skillnader mellan de förmedlare som verkar på den inre marknaden för försäkringar i den mån förmedlarna får bedriva förmedlingsverksamhet för samma typ av försäkringskontrakt vare sig de uppfyller dessa villkor eller inte. Denna tolkning skulle för övrigt strida mot syftet att säkerställa att alla kategorier av försäkringsförmedlare ska behandlas lika. En sådan tolkning skulle dessutom inte göra det möjligt att förvissa sig om att en hög nivå på kundskyddet upprätthålls för försäkringstagare på den inre marknaden för försäkringar. Det går nämligen inte att konstatera att anställda vid ett försäkringsföretag som utför direktförsäljning av försäkringstjänster från detta företag under alla omständigheter har den erforderliga kunskap och kompetens som krävs för att enskilt bedriva försäkringsförmedling, och således inte heller att de kan garantera kvalitén på en sådan förmedling. Det kan dessutom inte antas att sådana anställda, utan att ha dessa kunskaper och denna kompetens, kan lämna den information som anges i artikel 12 i direktiv 2002/92 till sina kunder vid ingående, ändring eller förnyande av ett försäkringsavtal med dessa.

   (se punkterna 27–30)

Mål C‑555/11

Enosi Epangelmation Asfaliston Ellados (EEAE) m.fl.

mot

Ypourgos Anaptyxis

och

Omospondia Asfalistikon Syllogon Ellados

(begäran om förhandsavgörande från Symvoulio tis Epikrateias)

”Direktiv 2002/92/EG — Försäkringsförmedling — Undantag för verksamheter som bedrivs av ett försäkringsföretag eller en anställd som handlar på ett sådant företags ansvar — Möjlighet för den anställde att tillfälligt bedriva försäkringsförmedling — Yrkeskrav”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 17 oktober 2013

1. Fri rörlighet för personer — Etableringsfrihet — Frihet att tillhandahålla tjänster — Försäkringsförmedling — Direktiv 2002/92 — Anställd vid ett försäkringsföretag som inte har de kvalifikationer som krävs, tillfälligt och inte som huvudsaklig yrkesverksamhet, bedriver försäkringsförmedling — Otillåtet

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92, artiklarna 2.3 andra stycket och 4.1)

2. Fri rörlighet för personer — Etableringsfrihet — Frihet att tillhandahålla tjänster — Försäkringsförmedling — Direktiv 2002/92 — Tolkning som tillåter en viss kategori av personer att tillhandahålla förmedlingstjänster utan att uppfylla behörighetskraven — Otillåtet

   (Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92)

1.  Bestämmelserna i artikel 2.3 andra stycket jämförd med artikel 4.1 i direktiv 2002/92 om försäkringsförmedling ska tolkas så, att de utgör hinder för att en anställd vid ett försäkringsföretag som inte har de kvalifikationer som krävs enligt sistnämnda bestämmelse, tillfälligt och inte som huvudsaklig yrkesverksamhet, bedriver försäkringsförmedling när den anställde inte handlar inom ramen för ett underordnat anställningsförhållande till företaget, men företaget ändå utövar tillsyn över den anställdes verksamhet.

   När en anställd vid ett försäkringsföretag bedriver försäkringsförmedling utanför ett underordnat anställningsförhållande till företaget ska den anställde i princip inte anses handla på företagets ansvar, utan ska anses handla såsom försäkringsförmedlare i den mening som avses i artikel 2.5 i direktiv 2002/92, vilket får till följd att den anställde måste uppfylla kraven i artikel 4 i direktivet. Den omständigheten att ett försäkringsföretag utövar en viss tillsyn över den anställdes verksamhet är inte tillräcklig för att försäkringsförmedlaren ska undantas från skyldigheten att uppfylla de yrkeskrav som anges i direktivet.

   (se punkterna 24 och 32 samt domslutet)

2.  Det övergripande syftet med direktiv 2002/92 om försäkringsförmedling har två syften, nämligen dels att genomföra den inre marknaden för försäkringar och att säkerställa att den fungerar väl genom att undanröja hinder för etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster, dels att förbättra kundskyddet på området.

   En tolkning som tillåter en viss kategori av personer att tillhandahålla förmedlingstjänster, även om personerna inte uppfyller de villkor som krävs enligt artikel 4.1 i direktiv 2002/92 för att göra detta, motverkar dessa två syften. En sådan tolkning av direktivet skulle skapa stora skillnader mellan de förmedlare som verkar på den inre marknaden för försäkringar i den mån förmedlarna får bedriva förmedlingsverksamhet för samma typ av försäkringskontrakt vare sig de uppfyller dessa villkor eller inte. Denna tolkning skulle för övrigt strida mot syftet att säkerställa att alla kategorier av försäkringsförmedlare ska behandlas lika. En sådan tolkning skulle dessutom inte göra det möjligt att förvissa sig om att en hög nivå på kundskyddet upprätthålls för försäkringstagare på den inre marknaden för försäkringar. Det går nämligen inte att konstatera att anställda vid ett försäkringsföretag som utför direktförsäljning av försäkringstjänster från detta företag under alla omständigheter har den erforderliga kunskap och kompetens som krävs för att enskilt bedriva försäkringsförmedling, och således inte heller att de kan garantera kvalitén på en sådan förmedling. Det kan dessutom inte antas att sådana anställda, utan att ha dessa kunskaper och denna kompetens, kan lämna den information som anges i artikel 12 i direktiv 2002/92 till sina kunder vid ingående, ändring eller förnyande av ett försäkringsavtal med dessa.

   (se punkterna 27–30)