Mål C-443/11

F.P. Jeltes m.fl.

mot

Raad van bestuur van het Uitvoeringsinstituut werknemersverzekeringen

(begäran om förhandsavgörande från Rechtbank Amsterdam)

”Social trygghet för migrerande arbetstagare — Artikel 45 FEUF — Förordning (EEG) nr 1408/71 — Artikel 71 — Atypisk gränsarbetare som är helt arbetslös och som har behållit personliga och yrkesmässiga band i den medlemsstat där han eller hon hade sin senaste anställning — Förordning (EG) nr 883/2004 — Artikel 65 — Rätt till förmån i bosättningsmedlemsstaten — Utbetalning vägrad av den medlemsstat där den berörda personen hade sin senaste anställning — Tillåtlighet — Relevans av domstolens dom av den 12 juni 1986 i mål 1/85, Miethe — Övergångsbestämmelser — Artikel 87.8 — Begreppet ’oförändrad situation’”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 11 april 2013

1. Social trygghet – Migrerande arbetstagare – Arbetslöshet – Gränsarbetare som är helt arbetslös och som har behållit särskilda personliga och yrkesmässiga band i den medlemsstat där han eller hon hade sin senaste anställning – Rätt till förmåner från bosättningslandet – Tillämpning av artikel 65 i förordning nr 883/2004 – Rätt att som en kompletterande åtgärd ställa sig till arbetsförmedlingens förfogande i den medlemsstat där han hade sin senaste anställning

   (Europaparlamentets och rådets förordning nr 883/2004, i dess lydelse enligt förordning nr 988/2009, artikel 65)

2. Social trygghet – Migrerande arbetstagare – Arbetslöshet – Gränsarbetare som är helt arbetslös och som har behållit särskilda personliga och yrkesmässiga band i den medlemsstat där han eller hon hade sin senaste anställning – Utbetalning vägrad av den medlemsstat där den berörda personen hade sin senaste anställning – Ett i nationell rätt föreskrivet bosättningsvillkor – Tillåtet – Begränsning av den fria rörligheten för arbetstagare – Föreligger inte

   (Artikel 45 FEUF)

3. Social trygghet – Migrerande arbetstagare – Arbetslöshet – Gränsarbetare som är helt arbetslös och som har behållit särskilda personliga och yrkesmässiga band i den medlemsstat där han eller hon hade sin senaste anställning – Tillämpning av övergångsbestämmelserna i förordning nr 883/2004 – Begreppet ”oförändrad situation” – Den nationella domstolens bedömning

   (Europaparlamentets och rådets förordning nr 883/2004, i dess lydelse enligt förordning nr 988/2009, artikel 87.8)

1.  Till följd av ikraftträdandet av förordning nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, i dess lydelse enligt förordning nr 988/2009, ska bestämmelserna i artikel 65 i denna förordning inte tolkas mot bakgrund av domstolens dom av den 12 juni 1986 i mål 1/85, Miethe. När det rör sig om en helt arbetslös gränsarbetare som har behållit sådana personliga och yrkesmässiga band med den medlemsstat där han eller hon hade sin senaste anställning att arbetstagaren har störst chanser att ta sig tillbaka in på arbetsmarknaden i den staten ska artikel 65 förstås så, att den ger en sådan arbetstagare möjlighet att, som en kompletterande åtgärd, ställa sig till förfogande för arbetsförmedlingen i den staten, inte för att där erhålla arbetslöshetsersättning utan endast för att där erhålla hjälp till omställning.

   (se punkt 36 samt punkt 1 i domslutet)

2.  Reglerna om fri rörlighet för arbetstagare, som särskilt återfinns i artikel 45 FEUF, ska tolkas så att de inte utgör hinder för att den medlemsstat där personen i fråga hade sin senaste anställning i enlighet med nationell rätt vägrar att bevilja en helt arbetslös gränsarbetare – som har störst chans att ta sig tillbaka in på arbetsmarknaden i denna medlemsstat – arbetslöshetsersättning på grund av att arbetstagaren inte är bosatt inom denna medlemsstats territorium, eftersom det följer av bestämmelserna i artikel 65 i förordning nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, i dess lydelse enligt förordning nr 988/2009, att det är lagstiftningen i bosättningsmedlemsstaten som är tillämplig.

   Det kan inte genom fördragets regler om fri rörlighet säkerställas att en försäkrad persons flytt till en annan medlemsstat får neutrala konsekvenser vad avser social trygghet. Med hänsyn till de stora skillnader som förekommer mellan de system och lagstiftningar som gäller i medlemsstaterna på detta område, kan en sådan flytt, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, nämligen vara mer eller mindre fördelaktig ekonomiskt sett för den försäkrade.

   En skillnad mellan de förmåner som föreskrivs i lagstiftningen i den medlemsstat där personen i fråga hade sin senaste anställning och de förmåner som beviljas enligt lagstiftningen i bosättningsmedlemsstaten kan inte betraktas som en begränsning av den fria rörligheten för arbetstagare, eftersom skillnaden beror på att unionsrätten inte har harmoniserats på detta område.

   (se punkterna 44–46 samt punkt 2 i domslutet)

3.  Bestämmelserna i artikel 87.8 i förordning nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen i dess lydelse enligt förordning nr 988/2009 ska tillämpas på helt arbetslösa gränsarbetare som, med hänsyn till de band som de har behållit i den medlemsstat där de hade sin senaste anställning, uppbär arbetslöshetsersättning från den staten med stöd av den medlemsstatens lagstiftning, i enlighet med artikel 71 i förordning nr 1408/71 i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt förordning nr 118/97 och i dess lydelse enligt förordning nr 592/2008.

   Artikel 87.8 i förordning nr 883/2004 innehåller nämligen en regel till fördel för en person som enligt denna förordning omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat än den som hade fastställts i enlighet med avdelning II i förordning nr 1408/71. Enligt denna regel ska den sistnämnda lagstiftningen fortsätta tillämpas under en viss tid efter det att förordning nr 883/2004 har trätt i kraft, förutsatt att den rådande situationen förblir oförändrad.

   Den omständigheten att artikel 71 i förordning nr 1408/71 ingår i avdelning III i förordning nr 1408/71 utgör härvid inte hinder för en tillämpning av ovannämnda artikel 87.

   Begreppet ”oförändrad situation”, i den mening som avses i artikel 87.8 i förordning nr 883/2004, i dess ändrade lydelse, ska bedömas mot bakgrund av den nationella lagstiftningen på området för social trygghet. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida arbetstagarna uppfyller de villkor som uppställs i nämnda lagstiftning för att kunna göra anspråk på ett återupptagande av utbetalningarna av den arbetslöshetsersättning som de, i enlighet med artikel 71 i förordning nr 1408/71 i dess ändrade lydelse uppburit med stöd av den aktuella lagstiftningen.

   (se punkterna 49, 56, 61 och 62 samt punkt 3 i domslutet)

Mål C-443/11

F.P. Jeltes m.fl.

mot

Raad van bestuur van het Uitvoeringsinstituut werknemersverzekeringen

(begäran om förhandsavgörande från Rechtbank Amsterdam)

”Social trygghet för migrerande arbetstagare — Artikel 45 FEUF — Förordning (EEG) nr 1408/71 — Artikel 71 — Atypisk gränsarbetare som är helt arbetslös och som har behållit personliga och yrkesmässiga band i den medlemsstat där han eller hon hade sin senaste anställning — Förordning (EG) nr 883/2004 — Artikel 65 — Rätt till förmån i bosättningsmedlemsstaten — Utbetalning vägrad av den medlemsstat där den berörda personen hade sin senaste anställning — Tillåtlighet — Relevans av domstolens dom av den 12 juni 1986 i mål 1/85, Miethe — Övergångsbestämmelser — Artikel 87.8 — Begreppet ’oförändrad situation’”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 11 april 2013

1. Social trygghet — Migrerande arbetstagare — Arbetslöshet — Gränsarbetare som är helt arbetslös och som har behållit särskilda personliga och yrkesmässiga band i den medlemsstat där han eller hon hade sin senaste anställning — Rätt till förmåner från bosättningslandet — Tillämpning av artikel 65 i förordning nr 883/2004 — Rätt att som en kompletterande åtgärd ställa sig till arbetsförmedlingens förfogande i den medlemsstat där han hade sin senaste anställning

   (Europaparlamentets och rådets förordning nr 883/2004, i dess lydelse enligt förordning nr 988/2009, artikel 65)

2. Social trygghet — Migrerande arbetstagare — Arbetslöshet — Gränsarbetare som är helt arbetslös och som har behållit särskilda personliga och yrkesmässiga band i den medlemsstat där han eller hon hade sin senaste anställning — Utbetalning vägrad av den medlemsstat där den berörda personen hade sin senaste anställning — Ett i nationell rätt föreskrivet bosättningsvillkor — Tillåtet — Begränsning av den fria rörligheten för arbetstagare — Föreligger inte

   (Artikel 45 FEUF)

3. Social trygghet — Migrerande arbetstagare — Arbetslöshet — Gränsarbetare som är helt arbetslös och som har behållit särskilda personliga och yrkesmässiga band i den medlemsstat där han eller hon hade sin senaste anställning — Tillämpning av övergångsbestämmelserna i förordning nr 883/2004 — Begreppet ”oförändrad situation” — Den nationella domstolens bedömning

   (Europaparlamentets och rådets förordning nr 883/2004, i dess lydelse enligt förordning nr 988/2009, artikel 87.8)

1.  Till följd av ikraftträdandet av förordning nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, i dess lydelse enligt förordning nr 988/2009, ska bestämmelserna i artikel 65 i denna förordning inte tolkas mot bakgrund av domstolens dom av den 12 juni 1986 i mål 1/85, Miethe. När det rör sig om en helt arbetslös gränsarbetare som har behållit sådana personliga och yrkesmässiga band med den medlemsstat där han eller hon hade sin senaste anställning att arbetstagaren har störst chanser att ta sig tillbaka in på arbetsmarknaden i den staten ska artikel 65 förstås så, att den ger en sådan arbetstagare möjlighet att, som en kompletterande åtgärd, ställa sig till förfogande för arbetsförmedlingen i den staten, inte för att där erhålla arbetslöshetsersättning utan endast för att där erhålla hjälp till omställning.

   (se punkt 36 samt punkt 1 i domslutet)

2.  Reglerna om fri rörlighet för arbetstagare, som särskilt återfinns i artikel 45 FEUF, ska tolkas så att de inte utgör hinder för att den medlemsstat där personen i fråga hade sin senaste anställning i enlighet med nationell rätt vägrar att bevilja en helt arbetslös gränsarbetare – som har störst chans att ta sig tillbaka in på arbetsmarknaden i denna medlemsstat – arbetslöshetsersättning på grund av att arbetstagaren inte är bosatt inom denna medlemsstats territorium, eftersom det följer av bestämmelserna i artikel 65 i förordning nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, i dess lydelse enligt förordning nr 988/2009, att det är lagstiftningen i bosättningsmedlemsstaten som är tillämplig.

   Det kan inte genom fördragets regler om fri rörlighet säkerställas att en försäkrad persons flytt till en annan medlemsstat får neutrala konsekvenser vad avser social trygghet. Med hänsyn till de stora skillnader som förekommer mellan de system och lagstiftningar som gäller i medlemsstaterna på detta område, kan en sådan flytt, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, nämligen vara mer eller mindre fördelaktig ekonomiskt sett för den försäkrade.

   En skillnad mellan de förmåner som föreskrivs i lagstiftningen i den medlemsstat där personen i fråga hade sin senaste anställning och de förmåner som beviljas enligt lagstiftningen i bosättningsmedlemsstaten kan inte betraktas som en begränsning av den fria rörligheten för arbetstagare, eftersom skillnaden beror på att unionsrätten inte har harmoniserats på detta område.

   (se punkterna 44–46 samt punkt 2 i domslutet)

3.  Bestämmelserna i artikel 87.8 i förordning nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen i dess lydelse enligt förordning nr 988/2009 ska tillämpas på helt arbetslösa gränsarbetare som, med hänsyn till de band som de har behållit i den medlemsstat där de hade sin senaste anställning, uppbär arbetslöshetsersättning från den staten med stöd av den medlemsstatens lagstiftning, i enlighet med artikel 71 i förordning nr 1408/71 i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt förordning nr 118/97 och i dess lydelse enligt förordning nr 592/2008.

   Artikel 87.8 i förordning nr 883/2004 innehåller nämligen en regel till fördel för en person som enligt denna förordning omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat än den som hade fastställts i enlighet med avdelning II i förordning nr 1408/71. Enligt denna regel ska den sistnämnda lagstiftningen fortsätta tillämpas under en viss tid efter det att förordning nr 883/2004 har trätt i kraft, förutsatt att den rådande situationen förblir oförändrad.

   Den omständigheten att artikel 71 i förordning nr 1408/71 ingår i avdelning III i förordning nr 1408/71 utgör härvid inte hinder för en tillämpning av ovannämnda artikel 87.

   Begreppet ”oförändrad situation”, i den mening som avses i artikel 87.8 i förordning nr 883/2004, i dess ändrade lydelse, ska bedömas mot bakgrund av den nationella lagstiftningen på området för social trygghet. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida arbetstagarna uppfyller de villkor som uppställs i nämnda lagstiftning för att kunna göra anspråk på ett återupptagande av utbetalningarna av den arbetslöshetsersättning som de, i enlighet med artikel 71 i förordning nr 1408/71 i dess ändrade lydelse uppburit med stöd av den aktuella lagstiftningen.

   (se punkterna 49, 56, 61 och 62 samt punkt 3 i domslutet)