Mål C-380/11

DI. VI. Finanziaria di Diego della Valle & C. SapA

mot

Administration des contributions en matière d’impôts

(begäran om förhandsavgörande från le tribunal administratif (Luxemburg))

”Etableringsfrihet — Artikel 49 FEUF — Skattelagstiftning — Förmögenhetsskatt — Villkor för beviljande av en nedsättning av förmögenhetsskatten — Förlust av status som skattskyldig till förmögenhetsskatt när sätet flyttas till en annan medlemsstat — Inskränkning — Motivering — Tvingande skäl av allmänintresse”

Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 6 september 2012

1. Fri rörlighet för personer – Etableringsfrihet – Bestämmelser i fördraget – Tillämpningsområde – Flyttning av sätet för ett bolag som bildats enligt nationell rätt till en annan medlemsstat – Nationell skattelagstiftning som är tillämplig vid flyttningen – Omfattas

   (Artikel 49 FEUF och 54 FEUF)

2. Fri rörlighet för personer – Etableringsfrihet – Restriktioner – Skattelagstiftning – Förmögenhetsskatt – Nationell lagstiftning enligt vilken nedsättning av förmögenhetsskatten förutsätter att personen förblir skattskyldig i den berörda medlemsstaten under fem år – Otillåtet – Motivering i form av kravet på en välavvägd fördelning av beskattningsrätten och behovet av att säkerställa skattesystemets inre sammanhang – Föreligger inte

   (Artikel 49 FEUF)

3. Fri rörlighet för personer – Etableringsfrihet – Restriktioner – Motivering – Tvingande skäl av allmänintresse – Strävan att vinna skatteintäkter – Otillåtet

   (Artikel 49 FEUF)

1.  Se domen.

   (se punkterna 29 och 31)

2.  Artikel 49 FEUF ska tolkas så att den, när ett bolag flyttar sitt säte till en annan medlemsstat, utgör hinder för en nationell lagstiftning som innebär att ett beviljande av nedsättning av förmögenhetsskatten förutsätter att den skattskyldiga personen är fortsatt skattskyldig till denna skatt under de fem efterföljande beskattningsåren.

   En sådan inskränkning av etableringsfriheten kan inte motiveras av kravet på en välavvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna. Den omständigheten, att en nedsättning av förmögenhetsskatten som ett bolag åtnjuter upphävs och att betalning ska ske omedelbart när bolagets säte flyttas till en annan medlemsstat, säkerställer nämligen inte beskattningsrätten för sistnämnda medlemsstat, och inte heller en välavvägd fördelning av beskattningsrätten mellan berörda medlemsstater, eftersom själva mekanismen för att upphäva en fördel förutsätter att medlemsstaten först gått med på att bevilja denna fördel och följaktligen att sätta ned förmögenhetsskatten för skattskyldiga personer med hemvist i landet, om villkoren enligt den nationella lagstiftningen uppfyllts.

   Denna inskränkning kan heller inte motiveras med behovet av att säkerställa det nationella skattesystemets inre sammanhang, när det inte finns något direkt samband mellan å ena sidan beviljandet av en nedsättning av förmögenhetsskatten för ett bolag som uppfyller kraven i den nationella lagstiftningen, och, å andra sidan, de ändamål som eftersträvas med nämnda lagstiftning, som bland annat är att kompensera nämnda skattefördel med extra inkomster i form av inkomstskatt från associationerna och kommersiell skatt på inkomsten av näringsverksamhet under fem år.

   (se punkterna 44–46, 48 och 52 samt domslutet)

3.  Se domen.

   (se punkt 50)

Mål C-380/11

DI. VI. Finanziaria di Diego della Valle & C. SapA

mot

Administration des contributions en matière d’impôts

(begäran om förhandsavgörande från le tribunal administratif (Luxemburg))

”Etableringsfrihet — Artikel 49 FEUF — Skattelagstiftning — Förmögenhetsskatt — Villkor för beviljande av en nedsättning av förmögenhetsskatten — Förlust av status som skattskyldig till förmögenhetsskatt när sätet flyttas till en annan medlemsstat — Inskränkning — Motivering — Tvingande skäl av allmänintresse”

Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 6 september 2012

1. Fri rörlighet för personer — Etableringsfrihet — Bestämmelser i fördraget — Tillämpningsområde — Flyttning av sätet för ett bolag som bildats enligt nationell rätt till en annan medlemsstat — Nationell skattelagstiftning som är tillämplig vid flyttningen — Omfattas

   (Artikel 49 FEUF och 54 FEUF)

2. Fri rörlighet för personer — Etableringsfrihet — Restriktioner — Skattelagstiftning — Förmögenhetsskatt — Nationell lagstiftning enligt vilken nedsättning av förmögenhetsskatten förutsätter att personen förblir skattskyldig i den berörda medlemsstaten under fem år — Otillåtet — Motivering i form av kravet på en välavvägd fördelning av beskattningsrätten och behovet av att säkerställa skattesystemets inre sammanhang — Föreligger inte

   (Artikel 49 FEUF)

3. Fri rörlighet för personer — Etableringsfrihet — Restriktioner — Motivering — Tvingande skäl av allmänintresse — Strävan att vinna skatteintäkter — Otillåtet

   (Artikel 49 FEUF)

1.  Se domen.

   (se punkterna 29 och 31)

2.  Artikel 49 FEUF ska tolkas så att den, när ett bolag flyttar sitt säte till en annan medlemsstat, utgör hinder för en nationell lagstiftning som innebär att ett beviljande av nedsättning av förmögenhetsskatten förutsätter att den skattskyldiga personen är fortsatt skattskyldig till denna skatt under de fem efterföljande beskattningsåren.

   En sådan inskränkning av etableringsfriheten kan inte motiveras av kravet på en välavvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna. Den omständigheten, att en nedsättning av förmögenhetsskatten som ett bolag åtnjuter upphävs och att betalning ska ske omedelbart när bolagets säte flyttas till en annan medlemsstat, säkerställer nämligen inte beskattningsrätten för sistnämnda medlemsstat, och inte heller en välavvägd fördelning av beskattningsrätten mellan berörda medlemsstater, eftersom själva mekanismen för att upphäva en fördel förutsätter att medlemsstaten först gått med på att bevilja denna fördel och följaktligen att sätta ned förmögenhetsskatten för skattskyldiga personer med hemvist i landet, om villkoren enligt den nationella lagstiftningen uppfyllts.

   Denna inskränkning kan heller inte motiveras med behovet av att säkerställa det nationella skattesystemets inre sammanhang, när det inte finns något direkt samband mellan å ena sidan beviljandet av en nedsättning av förmögenhetsskatten för ett bolag som uppfyller kraven i den nationella lagstiftningen, och, å andra sidan, de ändamål som eftersträvas med nämnda lagstiftning, som bland annat är att kompensera nämnda skattefördel med extra inkomster i form av inkomstskatt från associationerna och kommersiell skatt på inkomsten av näringsverksamhet under fem år.

   (se punkterna 44–46, 48 och 52 samt domslutet)

3.  Se domen.

   (se punkt 50)