Förenade målen C-318/11 och C-319/11

Daimler AG

och

Widex A/S

mot

Skatteverket

(begäran om förhandsavgörande, som har hänskjutits av Förvaltningsrätten i Falun)

”Gemensamt system för mervärdesskatt — Direktiv 2006/112/EG — Artiklarna 170 och 171 — Åttonde mervärdesskattedirektivet — Artikel 1 — Direktiv 2008/9/EG — Artikel 3 a — Regler för återbetalning av mervärdesskatt till beskattningsbara personer som inte är etablerade inom landets territorium — Beskattningsbar person som är etablerad i en medlemsstat och som i en annan medlemsstat endast bedriver testverksamhet eller forskningsverksamhet”

Sammanfattning – Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 25 oktober 2012

Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Återbetalning av skatten till skattskyldiga som inte är etablerade inom landet – Personkrets som omfattas av tillämpningsområdet – En beskattningsbar person med säte i en medlemsstat och som i en annan medlemsstat endast bedriver test- eller forskningsverksamhet utan att utföra några beskattningsbara transaktioner – Omfattas – Innehav av helägt dotterbolag i den återbetalande medlemsstaten – Saknar betydelse

[Rådets direktiv 79/1072, artikel 1, i dess lydelse enligt direktiv 2006/98, och 2008/9, artikel 3 a]

En beskattningsbar person med säte i en medlemsstat och som i en annan medlemsstat endast bedriver test- eller forskningsverksamhet, utan att utföra några beskattningsbara transaktioner, kan inte i den sistnämnda medlemsstaten anses ha ett ”fast etableringsställe från vilket affärstransaktioner genomförts” i den mening som avses i artikel 1 i åttonde direktivet 79/1072 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Regler för återbetalning av mervärdesskatt till skattskyldiga som inte är etablerade inom landets territorium, i dess lydelse enligt direktiv 2006/98, samt i artikel 3 a i direktiv 2008 om fastställande av närmare regler för återbetalning enligt direktiv 2006/112/EG av mervärdesskatt till beskattningsbara personer som inte är etablerade i den återbetalande medlemsstaten men i en annan medlemsstat.

Begreppet ”fast etableringsställe från vilket affärstransaktioner genomförts” innehåller nämligen två kumulativa villkor, dels att det ska finnas ett ”fast etableringsställe”, dels att ”affärstransaktioner” ska genomföras därifrån. För att rätt till återbetalning inte ska föreligga krävs att beskattningsbara transaktioner faktiskt genomförts från det fasta etableringsstället i den medlemsstat i vilken ansökan om återbetalning görs. Det räcker således inte att etableringsstället har potential att genomföra beskattningsbara transaktioner.

I det fall det är ostridigt att ett bolag genom sina test- och forskningsavdelningar inte utfört några beskattningsbara utgående transaktioner i den medlemsstat där ansökningarna om återbetalning gjorts, föreligger en rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt, utan att det finns anledning att pröva frågan om huruvida bolaget haft ett ”fast etableringsställe”, i den mening som avses i de bestämmelser som ska tolkas. De två villkoren i rekvisitet ”fast etableringsställe från vilket affärstransaktioner genomförts” är nämligen kumulativa.

Denna tolkning påverkas inte av om den beskattningsbara personen i den återbetalande medlemsstaten har ett helägt dotterbolag, vars syfte nästan uteslutande är att tillhandahålla personen olika tjänster för testverksamheten. Ett sådant helägt dotterbolag är nämligen en juridisk person som beskattas fristående.

(se punkterna 32, 37–39, 44, 48, 51 samt punkterna 1 och 2 i domslutet)

Förenade målen C-318/11 och C-319/11

Daimler AG

och

Widex A/S

mot

Skatteverket

(begäran om förhandsavgörande, som har hänskjutits av Förvaltningsrätten i Falun)

”Gemensamt system för mervärdesskatt — Direktiv 2006/112/EG — Artiklarna 170 och 171 — Åttonde mervärdesskattedirektivet — Artikel 1 — Direktiv 2008/9/EG — Artikel 3 a — Regler för återbetalning av mervärdesskatt till beskattningsbara personer som inte är etablerade inom landets territorium — Beskattningsbar person som är etablerad i en medlemsstat och som i en annan medlemsstat endast bedriver testverksamhet eller forskningsverksamhet”

Sammanfattning – Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 25 oktober 2012

Harmonisering av skattelagstiftning — Gemensamt system för mervärdesskatt — Återbetalning av skatten till skattskyldiga som inte är etablerade inom landet — Personkrets som omfattas av tillämpningsområdet — En beskattningsbar person med säte i en medlemsstat och som i en annan medlemsstat endast bedriver test- eller forskningsverksamhet utan att utföra några beskattningsbara transaktioner — Omfattas — Innehav av helägt dotterbolag i den återbetalande medlemsstaten — Saknar betydelse

[Rådets direktiv 79/1072, artikel 1, i dess lydelse enligt direktiv 2006/98, och 2008/9, artikel 3 a]

En beskattningsbar person med säte i en medlemsstat och som i en annan medlemsstat endast bedriver test- eller forskningsverksamhet, utan att utföra några beskattningsbara transaktioner, kan inte i den sistnämnda medlemsstaten anses ha ett ”fast etableringsställe från vilket affärstransaktioner genomförts” i den mening som avses i artikel 1 i åttonde direktivet 79/1072 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Regler för återbetalning av mervärdesskatt till skattskyldiga som inte är etablerade inom landets territorium, i dess lydelse enligt direktiv 2006/98, samt i artikel 3 a i direktiv 2008 om fastställande av närmare regler för återbetalning enligt direktiv 2006/112/EG av mervärdesskatt till beskattningsbara personer som inte är etablerade i den återbetalande medlemsstaten men i en annan medlemsstat.

Begreppet ”fast etableringsställe från vilket affärstransaktioner genomförts” innehåller nämligen två kumulativa villkor, dels att det ska finnas ett ”fast etableringsställe”, dels att ”affärstransaktioner” ska genomföras därifrån. För att rätt till återbetalning inte ska föreligga krävs att beskattningsbara transaktioner faktiskt genomförts från det fasta etableringsstället i den medlemsstat i vilken ansökan om återbetalning görs. Det räcker således inte att etableringsstället har potential att genomföra beskattningsbara transaktioner.

I det fall det är ostridigt att ett bolag genom sina test- och forskningsavdelningar inte utfört några beskattningsbara utgående transaktioner i den medlemsstat där ansökningarna om återbetalning gjorts, föreligger en rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt, utan att det finns anledning att pröva frågan om huruvida bolaget haft ett ”fast etableringsställe”, i den mening som avses i de bestämmelser som ska tolkas. De två villkoren i rekvisitet ”fast etableringsställe från vilket affärstransaktioner genomförts” är nämligen kumulativa.

Denna tolkning påverkas inte av om den beskattningsbara personen i den återbetalande medlemsstaten har ett helägt dotterbolag, vars syfte nästan uteslutande är att tillhandahålla personen olika tjänster för testverksamheten. Ett sådant helägt dotterbolag är nämligen en juridisk person som beskattas fristående.

(se punkterna 32, 37–39, 44, 48, 51 samt punkterna 1 och 2 i domslutet)