Mål C-263/11

Ainārs Rēdlihs

mot

Valsts ieņēmumu dienests

(begäran om förhandsavgörande från Augstākās tiesas Senāts)

”Sjätte mervärdesskattedirektivet — Direktiv 2006/112/EG — Begreppet ’ekonomisk verksamhet’ — Leverans av timmer för att avhjälpa skador som uppkommit genom en storm — Förfarande för omvänd betalningsskyldighet — Underlåtenhet att registrera sig som beskattningsbar person — Böter — Proportionalitetsprincipen”

Sammanfattning av domen

1. Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Exploatering av en materiell tillgång – Begrepp – Försäljning av timmer från en privat skog – Omfattas

   (Rådets direktiv 2006/112, i dess lydelse enligt direktiv 2006/138, artikel 9.1 andra stycket)

2. Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Ekonomisk verksamhet i den mening som avses i artikel 9 i direktiv 2006/12 – Begrepp – Leveranser av timmer som utförs av en fysisk person för att lindra konsekvenserna av en force majeure-händelse – Villkor för att omfattas – Utövande av verksamhet i syfte att fortlöpande vinna intäkter

   (Rådets direktiv 2006/112, i dess lydelse enligt direktiv 2006/138, artikel 9.1 andra stycket)

3. Medlemsstater – Bibehållen behörighet – Området för sanktioner avseende mervärdesskatt – Skyldighet att utöva denna behörighet med iakttagande av unionsrätten och dess allmänna principer

4. Harmonisering av skattelagstiftning – Gemensamt system för mervärdesskatt – De beskattningsbara personernas skyldigheter – Skyldigheten att meddela påbörjandet av den skattepliktiga verksamheten – En nationell bestämmelse, enligt vilken den som inte har iakttagit sin skyldighet att registrera sig till mervärdesskatt och inte behöver betala denna skatt kan åläggas böter – Böter uppgående till det mervärdesskattebelopp som normalt ska betalas för de levererade varornas värde – Tillåtet – Villkor – Iakttagande av proportionalitetsprincipen – Kontroll som det åligger den nationella domstolen att genomföra

   (Rådets direktiv 2006/112, i dess lydelse enligt direktiv 2006/138)

5. Begäran om förhandsavgörande – Tolkning – Rättsverkningar i tiden av domar om tolkning – Retroaktiv verkan – Domstolens begränsning av sådan verkan – Villkor – Omfattningen av de ekonomiska följderna för den berörda medlemsstaten av domen – Icke avgörande kriterium

   (Artikel 267 FEUF)

1.  Försäljning av frukterna av en materiell tillgång, såsom försäljning av timmer från en privat skog, måste anses vara ett ”utnyttjande” av denna tillgång i den mening som avses i artikel 9.1 andra stycket i rådets direktiv 2006/112 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, i dess lydelse enligt direktiv 2006/138.

   (se punkt 31)

2.  Artikel 9.1 i direktiv 2006/112 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, i dess lydelse enligt direktiv 2006/138, ska tolkas på så sätt att leveranser av timmer som utförs av en fysisk person för att lindra konsekvenserna av en force majeure-händelse ska anses ha utförts inom ramen för utnyttjandet av en materiell tillgång som måste anses utgöra en ”ekonomisk verksamhet” i den mening som avses i denna bestämmelse, när leveranserna utförts i syfte att fortlöpande vinna intäkter därav. Det ankommer på den nationella domstolen att bedöma samtliga omständigheter i målet för att avgöra huruvida utnyttjandet av en materiell tillgång, såsom en skog, skett i syfte att fortlöpande vinna intäkter därav.

   Om en tillgång uteslutande är ägnad att utnyttjas ekonomiskt, är detta i allmänhet tillräckligt för att visa att ägaren utnyttjar den för ekonomisk verksamhet och följaktligen i syfte att fortlöpande vinna intäkter. Om en tillgång emellertid på grund av sin karaktär kan utnyttjas för såväl ekonomiska som privata ändamål, finns det anledning att utifrån samtliga omständigheter rörande dess nyttjande avgöra om den verkligen utnyttjas för att fortlöpande vinna intäkter. I det senare fallet kan jämförelsen mellan, å ena sidan, hur vederbörande faktiskt utnyttjar tillgången och, å andra sidan, hur motsvarande ekonomiska verksamhet i vanliga fall utövas vara en metod som gör det möjligt att bedöma om den berörda verksamheten bedrivs i syfte att fortlöpande vinna intäkter. Då den berörda parten vidtar aktiva skogsförvaltningsåtgärder genom att använda medel som liknar dem som används av en producent, en handlare eller en tjänsteleverantör i den mening som avses i artikel 9.1 andra stycket i direktiv 2006/112 ska sålunda verksamheten i fråga anses utgöra ”ekonomisk verksamhet” i den mening som avses i denna bestämmelse.

   Inte heller kan den omständigheten att timmerleveranserna i fråga utfördes för att lindra konsekvenserna av ett fall av force majeure i sig leda till slutsatsen att leveranserna utfördes tillfälligt och inte ”i syfte att fortlöpande vinna intäkter därav” i den mening som avses i artikel 9.1 i direktiv 2006/112.

   (se punkterna 34–37 och 40 samt punkt 1 i domslutet)

3.  Se texten i domen.

   (se punkterna 44–46)

4.  Unionsrätten ska tolkas på så sätt att det inte är uteslutet att en nationell bestämmelse, enligt vilken den som inte har iakttagit sin skyldighet att registrera sig till mervärdesskatt och inte behöver betala denna skatt kan åläggas böter uppgående till det mervärdesskattebelopp som normalt ska betalas för de levererade varornas värde, strider mot proportionalitetsprincipen. Det ankommer på den nationella domstolen att pröva huruvida sanktionsbeloppet går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen, som är att säkerställa en riktig uppbörd av skatten och förebygga skatteundandragande, med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet, däribland summan som faktiskt påförts och den eventuella förekomsten av skatteundandragande eller kringgående av tillämplig lagstiftning som kan tillskrivas den beskattningsbara person vars underlåtenhet att registrera sig har sanktionerats.

   (se punkt 55 samt punkt 2 i domslutet)

5.  Se texten i domen.

   (se punkterna 57–63)

Mål C-263/11

Ainārs Rēdlihs

mot

Valsts ieņēmumu dienests

(begäran om förhandsavgörande från Augstākās tiesas Senāts)

”Sjätte mervärdesskattedirektivet — Direktiv 2006/112/EG — Begreppet ’ekonomisk verksamhet’ — Leverans av timmer för att avhjälpa skador som uppkommit genom en storm — Förfarande för omvänd betalningsskyldighet — Underlåtenhet att registrera sig som beskattningsbar person — Böter — Proportionalitetsprincipen”

Sammanfattning av domen

1. Harmonisering av skattelagstiftning — Gemensamt system för mervärdesskatt — Exploatering av en materiell tillgång — Begrepp — Försäljning av timmer från en privat skog — Omfattas

   (Rådets direktiv 2006/112, i dess lydelse enligt direktiv 2006/138, artikel 9.1 andra stycket)

2. Harmonisering av skattelagstiftning — Gemensamt system för mervärdesskatt — Ekonomisk verksamhet i den mening som avses i artikel 9 i direktiv 2006/12 — Begrepp — Leveranser av timmer som utförs av en fysisk person för att lindra konsekvenserna av en force majeure-händelse — Villkor för att omfattas — Utövande av verksamhet i syfte att fortlöpande vinna intäkter

   (Rådets direktiv 2006/112, i dess lydelse enligt direktiv 2006/138, artikel 9.1 andra stycket)

3. Medlemsstater — Bibehållen behörighet — Området för sanktioner avseende mervärdesskatt — Skyldighet att utöva denna behörighet med iakttagande av unionsrätten och dess allmänna principer

4. Harmonisering av skattelagstiftning — Gemensamt system för mervärdesskatt — De beskattningsbara personernas skyldigheter — Skyldigheten att meddela påbörjandet av den skattepliktiga verksamheten — En nationell bestämmelse, enligt vilken den som inte har iakttagit sin skyldighet att registrera sig till mervärdesskatt och inte behöver betala denna skatt kan åläggas böter — Böter uppgående till det mervärdesskattebelopp som normalt ska betalas för de levererade varornas värde — Tillåtet — Villkor — Iakttagande av proportionalitetsprincipen — Kontroll som det åligger den nationella domstolen att genomföra

   (Rådets direktiv 2006/112, i dess lydelse enligt direktiv 2006/138)

5. Begäran om förhandsavgörande — Tolkning — Rättsverkningar i tiden av domar om tolkning — Retroaktiv verkan — Domstolens begränsning av sådan verkan — Villkor — Omfattningen av de ekonomiska följderna för den berörda medlemsstaten av domen — Icke avgörande kriterium

   (Artikel 267 FEUF)

1.  Försäljning av frukterna av en materiell tillgång, såsom försäljning av timmer från en privat skog, måste anses vara ett ”utnyttjande” av denna tillgång i den mening som avses i artikel 9.1 andra stycket i rådets direktiv 2006/112 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, i dess lydelse enligt direktiv 2006/138.

   (se punkt 31)

2.  Artikel 9.1 i direktiv 2006/112 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, i dess lydelse enligt direktiv 2006/138, ska tolkas på så sätt att leveranser av timmer som utförs av en fysisk person för att lindra konsekvenserna av en force majeure-händelse ska anses ha utförts inom ramen för utnyttjandet av en materiell tillgång som måste anses utgöra en ”ekonomisk verksamhet” i den mening som avses i denna bestämmelse, när leveranserna utförts i syfte att fortlöpande vinna intäkter därav. Det ankommer på den nationella domstolen att bedöma samtliga omständigheter i målet för att avgöra huruvida utnyttjandet av en materiell tillgång, såsom en skog, skett i syfte att fortlöpande vinna intäkter därav.

   Om en tillgång uteslutande är ägnad att utnyttjas ekonomiskt, är detta i allmänhet tillräckligt för att visa att ägaren utnyttjar den för ekonomisk verksamhet och följaktligen i syfte att fortlöpande vinna intäkter. Om en tillgång emellertid på grund av sin karaktär kan utnyttjas för såväl ekonomiska som privata ändamål, finns det anledning att utifrån samtliga omständigheter rörande dess nyttjande avgöra om den verkligen utnyttjas för att fortlöpande vinna intäkter. I det senare fallet kan jämförelsen mellan, å ena sidan, hur vederbörande faktiskt utnyttjar tillgången och, å andra sidan, hur motsvarande ekonomiska verksamhet i vanliga fall utövas vara en metod som gör det möjligt att bedöma om den berörda verksamheten bedrivs i syfte att fortlöpande vinna intäkter. Då den berörda parten vidtar aktiva skogsförvaltningsåtgärder genom att använda medel som liknar dem som används av en producent, en handlare eller en tjänsteleverantör i den mening som avses i artikel 9.1 andra stycket i direktiv 2006/112 ska sålunda verksamheten i fråga anses utgöra ”ekonomisk verksamhet” i den mening som avses i denna bestämmelse.

   Inte heller kan den omständigheten att timmerleveranserna i fråga utfördes för att lindra konsekvenserna av ett fall av force majeure i sig leda till slutsatsen att leveranserna utfördes tillfälligt och inte ”i syfte att fortlöpande vinna intäkter därav” i den mening som avses i artikel 9.1 i direktiv 2006/112.

   (se punkterna 34–37 och 40 samt punkt 1 i domslutet)

3.  Se texten i domen.

   (se punkterna 44–46)

4.  Unionsrätten ska tolkas på så sätt att det inte är uteslutet att en nationell bestämmelse, enligt vilken den som inte har iakttagit sin skyldighet att registrera sig till mervärdesskatt och inte behöver betala denna skatt kan åläggas böter uppgående till det mervärdesskattebelopp som normalt ska betalas för de levererade varornas värde, strider mot proportionalitetsprincipen. Det ankommer på den nationella domstolen att pröva huruvida sanktionsbeloppet går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen, som är att säkerställa en riktig uppbörd av skatten och förebygga skatteundandragande, med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet, däribland summan som faktiskt påförts och den eventuella förekomsten av skatteundandragande eller kringgående av tillämplig lagstiftning som kan tillskrivas den beskattningsbara person vars underlåtenhet att registrera sig har sanktionerats.

   (se punkt 55 samt punkt 2 i domslutet)

5.  Se texten i domen.

   (se punkterna 57–63)