Förenade målen C‑247/11 P och C‑253/11 P

Areva SA och Alstom SA m.fl.

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande — Konkurrens — Konkurrensbegränsande samverkan — Marknaden för gasisolerade ställverk — Fråga huruvida ansvaret för ett dotterbolags överträdelse kan tillskrivas dess moderbolag — Motiveringsskyldighet — Solidariskt ansvar för betalningen av böterna — Begreppet företag — Faktiskt solidariskt betalningsansvar — Rättssäkerhetsprincipen och principen om att straff och sanktioner ska vara individuella — Proportionalitetsprincipen och principen om likabehandling”

Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 10 april 2014

1. Konkurrens – Unionsbestämmelser – Överträdelser – Ansvar – Moderbolag och dotterbolag – Ekonomisk enhet – Bedömningskriterier – Presumtion om ett avgörande inflytande för moderbolag över helägda dotterbolag – Motbevisbar – Beaktas med iakttagande av principerna om oskuldspresumtion och om att straff och sanktioner ska vara individuella, rättssäkerhetsprincipen och principen om parternas likställdhet i processen

   (Artikel 81 EG)

2. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Beslut i vilket böter åläggs för överträdelser av konkurrensreglerna och som har flera mottagare – Moderbolag hålls ansvarigt för dotterbolags beteende – Krav på tillräcklig motivering – Kombination av presumtionen om moderbolags faktiska utövande av ett avgörande inflytande över ett helägt dotterbolag och andra bevis

   (Artiklarna 81 EG och 253 EG)

3. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Åläggande av böter med solidariskt betalningsansvar för överträdelser av konkurrensreglerna av två separata företag som då böterna åläggs inte längre utgör en ekonomisk enhet – Krav på särskild motivering för vart och ett av företagen – Föreligger inte

   (Artiklarna 81 EG och 253 EG)

4. Talan om ogiltigförklaring – Unionsdomstolens behörighet – Tolkning av motiveringen till en administrativ akt – Gränser – Tribunalen ersätter kommissionens bedömning med sin egen vid prövningen av de omständigheter som sökandena har åberopat – Tillåtet – Åsidosättande av rätten till försvar – Föreligger inte

   (Artikel 263 FEUF)

5. Överklagande – Grunder – Grund som åberopas för första gången i ett överklagande – Avvisning – Argument som endast innebär en utvidgning av en grund som anförts i ansökan – Upptagande till sakprövning

   (Artikel 256.1 FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket)

6. Överklagande – Grunder – Grund som åberopas för första gången i ett överklagande – Grund som anförts mot domskäl i den överklagade domen – Grund som riktar sig mot den överklagade domen – Grund som vilar på den överklagade domen – Upptagande till sakprövning

   (Artikel 256.1 FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket)

7. Konkurrens – Böter – Solidariskt betalningsansvar – Räckvidd – Moderbolag hålls ansvarigt för dotterbolagets rättsstridiga beteende – Solidariskt ansvar för på varandra följande moderbolag som under den period överträdelsen pågick utgjorde ett och samma företag tillsammans med det dotterbolag som begått densamma – Fastställande av det bötesbelopp som ska betalas av de på varandra följande moderbolagen – Iakttagande av principen om att straff och sanktioner ska vara individuella – Iakttagande av rättssäkerhetsprincipen

   (Artikel 81.1 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3)

8. Överklagande – Grunder – Överklagande av en dom i mål som förenats – Möjlighet för samtliga parter att ifrågasätta hela tribunalens resonemang oavsett vilka grunder denna part anfört vid tribunalen

   (Artikel 256.1 FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket)

9. Konkurrens – Böter – Solidariskt betalningsansvar – Fastställande av de andelar som de solidariskt förpliktade medgäldenärerna ska betala vad gäller det interna förhållandet dem emellan – De nationella domstolarnas behörighet

   (Artikel 81.1 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2)

10. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Unionsdomstolens obegränsade behörighet – Räckvidd

    (Artikel 261 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 31)

11. Överklagande – Domstolens behörighet – Skäligheten i tribunalens bedömning av de böter som ålagts företag som överträtt fördragets konkurrensregler ifrågasatt – Omfattas inte – Denna bedömning ifrågasatt på grund av åsidosättande av proportionalitetsprincipen – Tillåtet – Proportionalitetsprincipen har inte åsidosatts

    (Artikel 256.1 FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket; rådets förordning nr 1/2003, artikel 31)

1.  Se domen.

   (se punkterna 30–33, 79–81 och 91– 93)

2.  När ett beslut om tillämpning av unionens konkurrensregler riktar sig till flera mottagare och berör frågan om åläggande av ansvar för den konstaterade överträdelsen, ska beslutet innehålla en tillräcklig motivering i förhållande till var och en av mottagarna, i synnerhet i förhållande till dem som enligt beslutet ska bära ansvaret för överträdelsen. Vad beträffar ett moderbolag som hålls ansvarigt för sitt dotterbolags rättsstridiga beteende, ska ett sådant beslut således i princip innehålla en redogörelse för skälen till att moderbolaget tillskrivs överträdelsen.

   Vad gäller ett beslut i vilket kommissionen slår fast att moderbolaget ska tillskrivas ansvar för dotterbolagets överträdelse med stöd av en metod med dubbla grunder, vilken innebär att presumtionen om ett faktiskt utövande av ett avgörande inflytande kombineras med bevisning som anges utförligt i beslutet, är en samlad bedömning av de argument moderbolaget anfört i sitt svar på meddelandet om invändningar i princip förenlig med den grad av motivering som ankommer på kommissionen, förutsatt att motiveringen är tillräcklig för att ge moderbolaget kännedom om skälen för kommissionens beslut att tillskriva moderbolaget ansvar för dotterbolagets överträdelse.

   (se punkterna 34, 41 och 42)

3.  Se domen.

   (se punkterna 47–52)

4.  Inom ramen för den granskning av lagenligheten som avses i artikel 263 FEUF får unionsdomstolen inte ersätta den motivering som lämnades i den angripna rättsakten med sin egen motivering.

   Tribunalen kan emellertid inte kritiseras för att den, vad gäller att ett moderbolag tillskrivits ansvar för dotterbolagets överträdelse, ersatt kommissionens motivering med sin egen om motiveringen av den aktuella domen avser omständigheter som sökandena har åberopat vid tribunalen för att bryta presumtionen om ett faktiskt utövande av ett avgörande inflytande, vilka tribunalen ska pröva vid sin kontroll av det omtvistade beslutets lagenlighet.

   Rätten till försvar har vidare inte åsidosatts när tribunalen behandlar motiveringen av den omtvistade beslutet som svar på argument som sökandenbolagen, som tillhör samma koncern, själva har framfört.

   (se punkterna 56, 57 och 78)

5.  Se domen.

   (se punkterna 113–117)

6.  Se domen.

   (se punkt 118)

7.  Vid fastställande av det externa förhållandet vid solidariskt ansvar för olika juridiska personer som av kommissionen har ålagts böter, vilka personer ansetts solidariskt ansvariga på grund av att de tillhör ett och samma företag som har befunnits skyldigt till att ha överträtt unionens konkurrensregler, är kommissionen underkastad vissa begränsningar.

   Kommissionen är således skyldig att iaktta principen om att straff och sanktioner ska vara individuella, enligt vilken det bötesbelopp som enligt artikel 23.3 i förordning nr 1/2003 ska betalas solidariskt, ska fastställas med hänsyn till hur allvarlig den överträdesle är som kan läggas det berörda företaget individuellt till last, liksom till hur länge den har pågått. När kommissionen avser att ålägga ett dotterbolag solidariskt ansvar med vart och ett av de moderbolag med vilket det förstnämnda har utgjort ett enda företag under den period överträdelsen pågått, krävs enligt denna princip att kommissionen fastställer det bötesbelopp som ska erläggas solidariskt av de bolag som ingår i företaget för vart och ett av dessa, med hänsyn till hur allvarlig den överträdelse är som kan läggas det berörda företaget individuellt till last, liksom till hur länge den har pågått.

   På samma sätt ska kommissionen iaktta rättssäkerhetsprincipen, som innebär att alla rättsakter som antas av unionens institutioner ska vara klara och precisa, så att de berörda personerna med säkerhet kan få kännedom om de rättigheter och skyldigheter som rättsakten medför och handla i enlighet därmed. Skulle inte den metod som kommissionen valt för att fastställa det solidariska ansvaret göra det möjligt för de aktuella moderbolagen att med säkerhet veta vilket bötesbelopp de måste betala för den period som ligger till grund för deras solidariska ansvar tillsammans med dotterbolaget som begått överträdelsen har rättssäkerhetsprincipen åsidosatts.

   (se punkterna 120, 126–128, 133 och 139)

8.  Se domen.

   (se punkt 148)

9.  Kommissionens befogenhet enligt artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 att ålägga böter med solidariskt betalningsansvar för flera juridiska personer som ingår i ett enda företag är begränsad till att fastställa det bötesbelopp som dessa har solidariskt betalningsansvar för gentemot kommissionen, det vill säga det externa förhållandet vid solidariskt ansvar, men den utsträcker sig inte till att fastställa de andelar av detta belopp som de solidariskt förpliktade medgäldenärerna ska svara för i sitt interna förhållande vid solidariskt ansvar.

   Det ankommer däremot, om det inte finns en överenskommelse avseende andelarna mellan de solidariskt förpliktade medgäldenärerna, på de nationella domstolarna att med iakttagande av unionsrätten och med tillämpning av nationell rätt, fastställa dessa andelar.

   Härav följer att det inte kan krävas att varje bolag av beslutet att ålägga böter som ska betalas solidariskt tillsammans med ett eller flera bolag kan utläsa vilken andel som ankommer på bolaget i förhållande till de övriga solidariskt förpliktade medgäldenärerna, efter det att kommissionen har utverkat betalning. Följaktligen utgör den omständigheten att kommissionen i sitt beslut att ålägga böter med solidariskt betalningsansvar inte fastställt dessa andelar inte i sig ett åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen.

   Det är vidare den nationella domstolen eller en skiljenämnd som har befogenhet att bestämma den interna fördelningen av de böter som ska erläggas solidariskt och inte kommissionen. Kommissionen kan därför inte på något sätt klandras för att den rättstridigt har delegerat en sådan befogenhet genom att inte i det omtvistade beslutet ha fastställt de andelar som de solidariskt förpliktade medgäldenärerna ska svara för, vad gäller det interna förhållandet dem emellan.

   (se punkterna 149, 151, 152, 157 och 158)

10.  Se domen.

    (se punkterna 171‐176)

11.  Se domen.

    (se punkterna 177–181)

Förenade målen C‑247/11 P och C‑253/11 P

Areva SA och Alstom SA m.fl.

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande — Konkurrens — Konkurrensbegränsande samverkan — Marknaden för gasisolerade ställverk — Fråga huruvida ansvaret för ett dotterbolags överträdelse kan tillskrivas dess moderbolag — Motiveringsskyldighet — Solidariskt ansvar för betalningen av böterna — Begreppet företag — Faktiskt solidariskt betalningsansvar — Rättssäkerhetsprincipen och principen om att straff och sanktioner ska vara individuella — Proportionalitetsprincipen och principen om likabehandling”

Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 10 april 2014

1. Konkurrens — Unionsbestämmelser — Överträdelser — Ansvar — Moderbolag och dotterbolag — Ekonomisk enhet — Bedömningskriterier — Presumtion om ett avgörande inflytande för moderbolag över helägda dotterbolag — Motbevisbar — Beaktas med iakttagande av principerna om oskuldspresumtion och om att straff och sanktioner ska vara individuella, rättssäkerhetsprincipen och principen om parternas likställdhet i processen

   (Artikel 81 EG)

2. Institutionernas rättsakter — Motivering — Skyldighet — Räckvidd — Beslut i vilket böter åläggs för överträdelser av konkurrensreglerna och som har flera mottagare — Moderbolag hålls ansvarigt för dotterbolags beteende — Krav på tillräcklig motivering — Kombination av presumtionen om moderbolags faktiska utövande av ett avgörande inflytande över ett helägt dotterbolag och andra bevis

   (Artiklarna 81 EG och 253 EG)

3. Institutionernas rättsakter — Motivering — Skyldighet — Räckvidd — Åläggande av böter med solidariskt betalningsansvar för överträdelser av konkurrensreglerna av två separata företag som då böterna åläggs inte längre utgör en ekonomisk enhet — Krav på särskild motivering för vart och ett av företagen — Föreligger inte

   (Artiklarna 81 EG och 253 EG)

4. Talan om ogiltigförklaring — Unionsdomstolens behörighet — Tolkning av motiveringen till en administrativ akt — Gränser — Tribunalen ersätter kommissionens bedömning med sin egen vid prövningen av de omständigheter som sökandena har åberopat — Tillåtet — Åsidosättande av rätten till försvar — Föreligger inte

   (Artikel 263 FEUF)

5. Överklagande — Grunder — Grund som åberopas för första gången i ett överklagande — Avvisning — Argument som endast innebär en utvidgning av en grund som anförts i ansökan — Upptagande till sakprövning

   (Artikel 256.1 FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket)

6. Överklagande — Grunder — Grund som åberopas för första gången i ett överklagande — Grund som anförts mot domskäl i den överklagade domen — Grund som riktar sig mot den överklagade domen — Grund som vilar på den överklagade domen — Upptagande till sakprövning

   (Artikel 256.1 FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket)

7. Konkurrens — Böter — Solidariskt betalningsansvar — Räckvidd — Moderbolag hålls ansvarigt för dotterbolagets rättsstridiga beteende — Solidariskt ansvar för på varandra följande moderbolag som under den period överträdelsen pågick utgjorde ett och samma företag tillsammans med det dotterbolag som begått densamma — Fastställande av det bötesbelopp som ska betalas av de på varandra följande moderbolagen — Iakttagande av principen om att straff och sanktioner ska vara individuella — Iakttagande av rättssäkerhetsprincipen

   (Artikel 81.1 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3)

8. Överklagande — Grunder — Överklagande av en dom i mål som förenats — Möjlighet för samtliga parter att ifrågasätta hela tribunalens resonemang oavsett vilka grunder denna part anfört vid tribunalen

   (Artikel 256.1 FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket)

9. Konkurrens — Böter — Solidariskt betalningsansvar — Fastställande av de andelar som de solidariskt förpliktade medgäldenärerna ska betala vad gäller det interna förhållandet dem emellan — De nationella domstolarnas behörighet

   (Artikel 81.1 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2)

10. Konkurrens — Böter — Belopp — Fastställande — Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning — Domstolsprövning — Unionsdomstolens obegränsade behörighet — Räckvidd

    (Artikel 261 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 31)

11. Överklagande — Domstolens behörighet — Skäligheten i tribunalens bedömning av de böter som ålagts företag som överträtt fördragets konkurrensregler ifrågasatt — Omfattas inte — Denna bedömning ifrågasatt på grund av åsidosättande av proportionalitetsprincipen — Tillåtet — Proportionalitetsprincipen har inte åsidosatts

    (Artikel 256.1 FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket; rådets förordning nr 1/2003, artikel 31)

1.  Se domen.

   (se punkterna 30–33, 79–81 och 91– 93)

2.  När ett beslut om tillämpning av unionens konkurrensregler riktar sig till flera mottagare och berör frågan om åläggande av ansvar för den konstaterade överträdelsen, ska beslutet innehålla en tillräcklig motivering i förhållande till var och en av mottagarna, i synnerhet i förhållande till dem som enligt beslutet ska bära ansvaret för överträdelsen. Vad beträffar ett moderbolag som hålls ansvarigt för sitt dotterbolags rättsstridiga beteende, ska ett sådant beslut således i princip innehålla en redogörelse för skälen till att moderbolaget tillskrivs överträdelsen.

   Vad gäller ett beslut i vilket kommissionen slår fast att moderbolaget ska tillskrivas ansvar för dotterbolagets överträdelse med stöd av en metod med dubbla grunder, vilken innebär att presumtionen om ett faktiskt utövande av ett avgörande inflytande kombineras med bevisning som anges utförligt i beslutet, är en samlad bedömning av de argument moderbolaget anfört i sitt svar på meddelandet om invändningar i princip förenlig med den grad av motivering som ankommer på kommissionen, förutsatt att motiveringen är tillräcklig för att ge moderbolaget kännedom om skälen för kommissionens beslut att tillskriva moderbolaget ansvar för dotterbolagets överträdelse.

   (se punkterna 34, 41 och 42)

3.  Se domen.

   (se punkterna 47–52)

4.  Inom ramen för den granskning av lagenligheten som avses i artikel 263 FEUF får unionsdomstolen inte ersätta den motivering som lämnades i den angripna rättsakten med sin egen motivering.

   Tribunalen kan emellertid inte kritiseras för att den, vad gäller att ett moderbolag tillskrivits ansvar för dotterbolagets överträdelse, ersatt kommissionens motivering med sin egen om motiveringen av den aktuella domen avser omständigheter som sökandena har åberopat vid tribunalen för att bryta presumtionen om ett faktiskt utövande av ett avgörande inflytande, vilka tribunalen ska pröva vid sin kontroll av det omtvistade beslutets lagenlighet.

   Rätten till försvar har vidare inte åsidosatts när tribunalen behandlar motiveringen av den omtvistade beslutet som svar på argument som sökandenbolagen, som tillhör samma koncern, själva har framfört.

   (se punkterna 56, 57 och 78)

5.  Se domen.

   (se punkterna 113–117)

6.  Se domen.

   (se punkt 118)

7.  Vid fastställande av det externa förhållandet vid solidariskt ansvar för olika juridiska personer som av kommissionen har ålagts böter, vilka personer ansetts solidariskt ansvariga på grund av att de tillhör ett och samma företag som har befunnits skyldigt till att ha överträtt unionens konkurrensregler, är kommissionen underkastad vissa begränsningar.

   Kommissionen är således skyldig att iaktta principen om att straff och sanktioner ska vara individuella, enligt vilken det bötesbelopp som enligt artikel 23.3 i förordning nr 1/2003 ska betalas solidariskt, ska fastställas med hänsyn till hur allvarlig den överträdesle är som kan läggas det berörda företaget individuellt till last, liksom till hur länge den har pågått. När kommissionen avser att ålägga ett dotterbolag solidariskt ansvar med vart och ett av de moderbolag med vilket det förstnämnda har utgjort ett enda företag under den period överträdelsen pågått, krävs enligt denna princip att kommissionen fastställer det bötesbelopp som ska erläggas solidariskt av de bolag som ingår i företaget för vart och ett av dessa, med hänsyn till hur allvarlig den överträdelse är som kan läggas det berörda företaget individuellt till last, liksom till hur länge den har pågått.

   På samma sätt ska kommissionen iaktta rättssäkerhetsprincipen, som innebär att alla rättsakter som antas av unionens institutioner ska vara klara och precisa, så att de berörda personerna med säkerhet kan få kännedom om de rättigheter och skyldigheter som rättsakten medför och handla i enlighet därmed. Skulle inte den metod som kommissionen valt för att fastställa det solidariska ansvaret göra det möjligt för de aktuella moderbolagen att med säkerhet veta vilket bötesbelopp de måste betala för den period som ligger till grund för deras solidariska ansvar tillsammans med dotterbolaget som begått överträdelsen har rättssäkerhetsprincipen åsidosatts.

   (se punkterna 120, 126–128, 133 och 139)

8.  Se domen.

   (se punkt 148)

9.  Kommissionens befogenhet enligt artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 att ålägga böter med solidariskt betalningsansvar för flera juridiska personer som ingår i ett enda företag är begränsad till att fastställa det bötesbelopp som dessa har solidariskt betalningsansvar för gentemot kommissionen, det vill säga det externa förhållandet vid solidariskt ansvar, men den utsträcker sig inte till att fastställa de andelar av detta belopp som de solidariskt förpliktade medgäldenärerna ska svara för i sitt interna förhållande vid solidariskt ansvar.

   Det ankommer däremot, om det inte finns en överenskommelse avseende andelarna mellan de solidariskt förpliktade medgäldenärerna, på de nationella domstolarna att med iakttagande av unionsrätten och med tillämpning av nationell rätt, fastställa dessa andelar.

   Härav följer att det inte kan krävas att varje bolag av beslutet att ålägga böter som ska betalas solidariskt tillsammans med ett eller flera bolag kan utläsa vilken andel som ankommer på bolaget i förhållande till de övriga solidariskt förpliktade medgäldenärerna, efter det att kommissionen har utverkat betalning. Följaktligen utgör den omständigheten att kommissionen i sitt beslut att ålägga böter med solidariskt betalningsansvar inte fastställt dessa andelar inte i sig ett åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen.

   Det är vidare den nationella domstolen eller en skiljenämnd som har befogenhet att bestämma den interna fördelningen av de böter som ska erläggas solidariskt och inte kommissionen. Kommissionen kan därför inte på något sätt klandras för att den rättstridigt har delegerat en sådan befogenhet genom att inte i det omtvistade beslutet ha fastställt de andelar som de solidariskt förpliktade medgäldenärerna ska svara för, vad gäller det interna förhållandet dem emellan.

   (se punkterna 149, 151, 152, 157 och 158)

10.  Se domen.

    (se punkterna 171‐176)

11.  Se domen.

    (se punkterna 177–181)