Mål C-68/11

Europeiska kommissionen

mot

Republiken Italien

”Fördragsbrott — Miljö — Direktiv 1999/30/EG — Utsläppskontroll — Gränsvärden för koncentrationerna av PM10 i luften”

Sammanfattning – Domstolens dom (första avdelningen) av den 19 december 2012

1. Talan om fördragsbrott – Ansökan genom vilken talan väckts – Angivande av anmärkningar och grunder – Formkrav – Tydligt formulerade – En förutsättning för upptagande till prövning som utgör tvingande rätt

   (Artikel 258 FEUF; domstolens rättegångsregler, artikel 38.1 c)

2. Miljö – Luftföroreningar – Direktiv 1999/30 – Skyldighet att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att gränsvärdena för halterna av PM10 inte överskrids – Överskridande av dygnsgränsvärdena – Fördragsbrott

   (Direktiv 1999/30, artikel 5.1)

3. Talan om fördragsbrott – Objektiv karaktär – Fördragsbrottets orsak – Saknar betydelse

   (Artikel 258 FEUF)

4. Medlemsstater – Skyldigheter – Fördragsbrott – Motivering – Force majeure – Villkor

   (Artikel 258 FEUF)

1.  Domstolen får på eget initiativ pröva huruvida rekvisiten i artikel 258 FEUF för att väcka en fördragsbrottstalan är uppfyllda.

   Det följer nämligen av artikel 38.1 c i domstolens rättegångsregler och av rättspraxis avseende dessa regler att en ansökan genom vilken en talan väcks ska innehålla uppgifter om föremålet för talan och en kortfattad framställning av grunderna för denna. Dessa uppgifter ska vara så klara och precisa att svaranden kan förbereda sitt försvar och domstolen kan pröva talan. Av detta följer att de väsentligaste faktiska och rättsliga omständigheter som talan grundas på på ett konsekvent och begripligt sätt ska framgå av innehållet i själva ansökan. Yrkandena i ansökan ska vara tydligt utformade för att undvika att domstolen dömer utöver vad som har yrkats (ultra petita) eller för att förhindra att den underlåter att pröva en anmärkning.

   Beträffande mål om fördragsbrott innebär den omständigheten att en nödvändig del saknas i ansökan genom vilken talan har väckts – såsom en uppgift om den tidsperiod beträffande vilken kommissionen har gjort gällande att medlemsstaten har åsidosatt unionsrätten – att kraven på konsekvens, klarhet och precision inte är uppfyllda. I ett sådant fall kan kommissionen inte inskränka sig till att påstå att det rör sig om ett pågående fördragsbrott och att domstolens avgörande ska avse nutid och inte förfluten tid, utan att precisera vilken tidsperiod som avses.

   (se punkterna 49–54)

2.  Se avgörandet.

   (punkterna 55 och 67)

3.  Se avgörandet.

   (punkterna 62 och 63)

4.  Se avgörandet.

   (punkt 64)

Mål C-68/11

Europeiska kommissionen

mot

Republiken Italien

”Fördragsbrott — Miljö — Direktiv 1999/30/EG — Utsläppskontroll — Gränsvärden för koncentrationerna av PM10 i luften”

Sammanfattning – Domstolens dom (första avdelningen) av den 19 december 2012

1. Talan om fördragsbrott — Ansökan genom vilken talan väckts — Angivande av anmärkningar och grunder — Formkrav — Tydligt formulerade — En förutsättning för upptagande till prövning som utgör tvingande rätt

   (Artikel 258 FEUF; domstolens rättegångsregler, artikel 38.1 c)

2. Miljö — Luftföroreningar — Direktiv 1999/30 — Skyldighet att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att gränsvärdena för halterna av PM10 inte överskrids — Överskridande av dygnsgränsvärdena — Fördragsbrott

   (Direktiv 1999/30, artikel 5.1)

3. Talan om fördragsbrott — Objektiv karaktär — Fördragsbrottets orsak — Saknar betydelse

   (Artikel 258 FEUF)

4. Medlemsstater — Skyldigheter — Fördragsbrott — Motivering — Force majeure — Villkor

   (Artikel 258 FEUF)

1.  Domstolen får på eget initiativ pröva huruvida rekvisiten i artikel 258 FEUF för att väcka en fördragsbrottstalan är uppfyllda.

   Det följer nämligen av artikel 38.1 c i domstolens rättegångsregler och av rättspraxis avseende dessa regler att en ansökan genom vilken en talan väcks ska innehålla uppgifter om föremålet för talan och en kortfattad framställning av grunderna för denna. Dessa uppgifter ska vara så klara och precisa att svaranden kan förbereda sitt försvar och domstolen kan pröva talan. Av detta följer att de väsentligaste faktiska och rättsliga omständigheter som talan grundas på på ett konsekvent och begripligt sätt ska framgå av innehållet i själva ansökan. Yrkandena i ansökan ska vara tydligt utformade för att undvika att domstolen dömer utöver vad som har yrkats (ultra petita) eller för att förhindra att den underlåter att pröva en anmärkning.

   Beträffande mål om fördragsbrott innebär den omständigheten att en nödvändig del saknas i ansökan genom vilken talan har väckts – såsom en uppgift om den tidsperiod beträffande vilken kommissionen har gjort gällande att medlemsstaten har åsidosatt unionsrätten – att kraven på konsekvens, klarhet och precision inte är uppfyllda. I ett sådant fall kan kommissionen inte inskränka sig till att påstå att det rör sig om ett pågående fördragsbrott och att domstolens avgörande ska avse nutid och inte förfluten tid, utan att precisera vilken tidsperiod som avses.

   (se punkterna 49–54)

2.  Se avgörandet.

   (punkterna 55 och 67)

3.  Se avgörandet.

   (punkterna 62 och 63)

4.  Se avgörandet.

   (punkt 64)