Mål C-22/11

Finnair Oyj

mot

Timy Lassooy

(begäran om förhandsavgörande från Högsta domstolen)

”Luftfart — Förordning (EG) nr 261/2004 — Kompensation till passagerare vid nekad ombordstigning — Begreppet ’nekad ombordstigning’ — Huruvida kvalificering som nekad ombordstigning är utesluten — Inställd flygning på grund av strejk på avreseflygplatsen — Omläggning av flygningarna efter den inställda flygningen — Rätt till kompensation för passagerarna på dessa flygningar”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 4 oktober 2012

1. Transport – Luftfart – Förordning nr 261/2004 – Gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar – Nekad ombordstigning – Begrepp – Extensiv tolkning – Begrepp som omfattar samtliga fall där en passagerare nekas ombordstigning – Begränsning av begreppet till att enbart omfatta fall av överbokning – Föreligger inte

   (Europaparlamentets och rådets förordning nr 261/2004, skäl 1 och artiklarna 2 j och 4; rådets förordning nr 295/91, artikel 1)

2. Transport – Luftfart – Förordning nr 261/2004 – Gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar – Den nekade ombordstigningen beror på en omorganisering av flygningarna till följd av extraordinära omständigheter – Rätt till kompensation för passagerarna på dessa flygningar

   (Europaparlamentets och rådets förordning nr 261/2004, skäl 15 och artiklarna 2 j, 4.3 och 13)

1.  Begreppet ”nekad ombordstigning”, i den mening som avses i artiklarna 2 j och 4 i förordning nr 261/2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning nr 295/91, ska tolkas på så sätt att det inte enbart avser fall där ombordstigning nekas på grund av överbokning, utan även fall där ombordstigning nekas av andra skäl, som till exempel driftsmässiga skäl.

   Unionslagstiftaren har nämligen utvidgat räckvidden av nämnda begrepp, så att det inte enbart omfattar nekad ombordstigning på grund av överbokning, vilket tidigare var fallet med artikel 1 i förordning nr 295/91 om införande av gemensamma regler om kompensation till passagerare som nekas ombordstigning på luftfartyg i regelbunden lufttrafik, och gett begreppet en vid betydelse som omfattar samtliga fall där ett lufttrafikföretag vägrar transportera en passagerare.

   Om begreppet ”nekad ombordstigning” enbart omfattade fall av överbokning, skulle detta i praktiken medföra en betydande försämring av det skydd som passagerarna åtnjuter enligt förordning nr 261/2004 och, därmed, strida mot förordningens syfte, som enligt skäl 1 i densamma är att sörja för ett långtgående skydd för passagerarna, vilket motiverar att passagerarnas rättigheter ges en vid tolkning.

   (se punkterna 21-23 och 26 samt punkt 1 i domslutet)

2.  Artiklarna 2 j och 4.3 i förordning nr 261/2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning nr 295/91 ska tolkas på så sätt att uppkomsten av extraordinära omständigheter, som föranleder ett lufttrafikföretag att lägga om de flygningar som äger rum efter nämnda omständigheter, varken kan motivera att en passagerare nekas ombordstigning på dessa senare flygningar eller medföra att företaget befrias från sin kompensationsskyldighet enligt artikel 4.3 i förordningen gentemot en passagerare som av företaget nekas ombordstigning på en sådan senare flygning.

   I artiklarna 2 j och 4 i förordning nr 261/2004 – i motsats till artikel 5.3 i förordningen – föreskrivs nämligen inte att ett lufttrafikföretag befrias från sin skyldighet att kompensera passagerare som nekats ombordstigning mot sin vilja, när det är fråga om nekad ombordstigning på grund av sådana extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Härav följer att unionslagstiftaren inte har avsett att lufttrafikföretag ska kunna slippa betala kompensation med hänvisning till skäl som avser uppkomsten av extraordinära omständigheter.

   Vidare följer det av skäl 15 i förordning nr 261/2004 att de extraordinära omständigheterna endast får avse ”ett visst flygplan en viss dag”. Detta kan inte anses vara fallet när en passagerare nekas ombordstigning på grund av en omläggning av flygningar till följd av extraordinära omständigheter som har påverkat en tidigare flygning. Begreppet ”extraordinära omständigheter” syftar nämligen till att begränsa lufttrafikföretagets skyldigheter, eller till och med befria det från sina skyldigheter, när den aktuella händelsen inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Om ett lufttrafikföretag tvingas ställa in en flygning som skulle ha avgått samma dag som en strejk bland flygplatspersonalen äger rum, och därefter beslutar att lägga om sina senare flygningar, kan företaget inte på något sätt anses vara tvunget, på grund av nämnda strejk, att neka ombordstigning för en passagerare som i vederbörlig ordning har infunnit sig för ombordstigning två dagar efter den inställda flygningen.

   (se punkterna 36, 37 och 40 samt punkt 2 i domslutet)

Mål C-22/11

Finnair Oyj

mot

Timy Lassooy

(begäran om förhandsavgörande från Högsta domstolen)

”Luftfart — Förordning (EG) nr 261/2004 — Kompensation till passagerare vid nekad ombordstigning — Begreppet ’nekad ombordstigning’ — Huruvida kvalificering som nekad ombordstigning är utesluten — Inställd flygning på grund av strejk på avreseflygplatsen — Omläggning av flygningarna efter den inställda flygningen — Rätt till kompensation för passagerarna på dessa flygningar”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 4 oktober 2012

1. Transport — Luftfart — Förordning nr 261/2004 — Gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar — Nekad ombordstigning — Begrepp — Extensiv tolkning — Begrepp som omfattar samtliga fall där en passagerare nekas ombordstigning — Begränsning av begreppet till att enbart omfatta fall av överbokning — Föreligger inte

   (Europaparlamentets och rådets förordning nr 261/2004, skäl 1 och artiklarna 2 j och 4; rådets förordning nr 295/91, artikel 1)

2. Transport — Luftfart — Förordning nr 261/2004 — Gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar — Den nekade ombordstigningen beror på en omorganisering av flygningarna till följd av extraordinära omständigheter — Rätt till kompensation för passagerarna på dessa flygningar

   (Europaparlamentets och rådets förordning nr 261/2004, skäl 15 och artiklarna 2 j, 4.3 och 13)

1.  Begreppet ”nekad ombordstigning”, i den mening som avses i artiklarna 2 j och 4 i förordning nr 261/2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning nr 295/91, ska tolkas på så sätt att det inte enbart avser fall där ombordstigning nekas på grund av överbokning, utan även fall där ombordstigning nekas av andra skäl, som till exempel driftsmässiga skäl.

   Unionslagstiftaren har nämligen utvidgat räckvidden av nämnda begrepp, så att det inte enbart omfattar nekad ombordstigning på grund av överbokning, vilket tidigare var fallet med artikel 1 i förordning nr 295/91 om införande av gemensamma regler om kompensation till passagerare som nekas ombordstigning på luftfartyg i regelbunden lufttrafik, och gett begreppet en vid betydelse som omfattar samtliga fall där ett lufttrafikföretag vägrar transportera en passagerare.

   Om begreppet ”nekad ombordstigning” enbart omfattade fall av överbokning, skulle detta i praktiken medföra en betydande försämring av det skydd som passagerarna åtnjuter enligt förordning nr 261/2004 och, därmed, strida mot förordningens syfte, som enligt skäl 1 i densamma är att sörja för ett långtgående skydd för passagerarna, vilket motiverar att passagerarnas rättigheter ges en vid tolkning.

   (se punkterna 21-23 och 26 samt punkt 1 i domslutet)

2.  Artiklarna 2 j och 4.3 i förordning nr 261/2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning nr 295/91 ska tolkas på så sätt att uppkomsten av extraordinära omständigheter, som föranleder ett lufttrafikföretag att lägga om de flygningar som äger rum efter nämnda omständigheter, varken kan motivera att en passagerare nekas ombordstigning på dessa senare flygningar eller medföra att företaget befrias från sin kompensationsskyldighet enligt artikel 4.3 i förordningen gentemot en passagerare som av företaget nekas ombordstigning på en sådan senare flygning.

   I artiklarna 2 j och 4 i förordning nr 261/2004 – i motsats till artikel 5.3 i förordningen – föreskrivs nämligen inte att ett lufttrafikföretag befrias från sin skyldighet att kompensera passagerare som nekats ombordstigning mot sin vilja, när det är fråga om nekad ombordstigning på grund av sådana extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Härav följer att unionslagstiftaren inte har avsett att lufttrafikföretag ska kunna slippa betala kompensation med hänvisning till skäl som avser uppkomsten av extraordinära omständigheter.

   Vidare följer det av skäl 15 i förordning nr 261/2004 att de extraordinära omständigheterna endast får avse ”ett visst flygplan en viss dag”. Detta kan inte anses vara fallet när en passagerare nekas ombordstigning på grund av en omläggning av flygningar till följd av extraordinära omständigheter som har påverkat en tidigare flygning. Begreppet ”extraordinära omständigheter” syftar nämligen till att begränsa lufttrafikföretagets skyldigheter, eller till och med befria det från sina skyldigheter, när den aktuella händelsen inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Om ett lufttrafikföretag tvingas ställa in en flygning som skulle ha avgått samma dag som en strejk bland flygplatspersonalen äger rum, och därefter beslutar att lägga om sina senare flygningar, kan företaget inte på något sätt anses vara tvunget, på grund av nämnda strejk, att neka ombordstigning för en passagerare som i vederbörlig ordning har infunnit sig för ombordstigning två dagar efter den inställda flygningen.

   (se punkterna 36, 37 och 40 samt punkt 2 i domslutet)