Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

Civilrättsligt samarbete – Tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser – Förordning nr 864/2007 – Tillämpning i tiden ( ratione temporis ) – Åtskillnad mellan datum för ikraftträdande och datum för tillämpning – Räckvidd

(Artikel 297 FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 864/2007, artiklarna 31 och 32)

Sammanfattning

Artiklarna 31 och 32 i förordning nr 864/2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II), jämförda med artikel 297 FEUF, ska tolkas så, att en nationell domstol ska tillämpa förordningen enbart på de skadevållande händelser som inträffat den 11 januari 2009 eller senare. Det saknar betydelse för förordningens tillämpning i tiden vilken dag talan om ersättning väcks och vilken dag den nationella domstolen avgör frågan om tillämplig lag.

Förordning nr 864/2007 innehåller dels en artikel 31 med rubriken ”Tillämplighet i tiden”, enligt vilken förordningen ska tillämpas på skadevållande händelser som inträffar efter det att den har trätt i kraft, dels en artikel 32 med rubriken ”Datum för tillämpning”, enligt vilken förordningen ska tillämpas från och med den 11 januari 2009. Eftersom det inte finns någon specifik bestämmelse om datum för ikraftträdandet av förordningen, ska detta datum bestämmas enligt den allmänna bestämmelsen i artikel 297.1 tredje stycket FEUF. Eftersom förordningen offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 31 juli 2007, trädde den i kraft den tjugonde dagen efter offentliggörandet, det vill säga den 20 augusti 2007.

Under dessa omständigheter kan artikel 31 i förordningen inte tolkas utan beaktande av dagen för tillämpning enlig artikel 32, det vill säga den 11 januari 2009. En sådan tolkning är den enda som kan säkerställa att förordningens mål enligt skälen 6, 13, 14 och 16, nämligen förutsebarhet vad gäller resultatet av en tvist, rättssäkerhet beträffande tillämplig lag och enhetlig tillämpning av förordningen i alla medlemsstater, uppnås fullt ut. Dessa mål riskerar dock att äventyras om förordningen skulle tillämpas på händelser som inträffat mellan dagen för ikraftträdande och det datum som fastställs i artikel 32.

(se punkterna 23, 30, 33–35 och 37 samt domslutet)