Mål C-360/10

Belgische Vereniging van Auteurs, Componisten en Uitgevers CVBA (SABAM)

mot

Netlog NV

(begäran om förhandsavgörande från

rechtbank van eerste aanleg te Brussel)

”Informationssamhället — Upphovsrätt — Internet — Värdtjänsteleverantör — Behandling av information som lagrats på en plattform för sociala nätverk på internet — Införande av ett system för filtrering av denna information för att förhindra att filer som innebär upphovsrättsintrång hålls tillgängliga — Allmän skyldighet att övervaka lagrad information föreligger inte”

Sammanfattning av domen

Tillnärmning av lagstiftning – Informationssamhället – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Skydd för personuppgifter inom sektorn för elektronisk kommunikation

(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 8 och 11; Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31, artikel 15.1, 2001/29 och 2004/48, artikel 3.1)

Direktiv 2000/31 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden, direktiv 2001/29 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället, och direktiv 2004/48 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter – jämförda med varandra och tolkade mot bakgrund av de krav som följer av skyddet av de tillämpliga grundläggande rättigheterna – ska tolkas så, att de utgör hinder för att en nationell domstol förelägger en värdtjänsteleverantör att införa ett system för filtrering

och vilket kan upptäcka elektroniska filer innehållande musikaliska eller audiovisuella verk samt filmverk, till vilka den som har yrkat föreläggande gör anspråk på att inneha de immateriella rättigheterna, i syfte att blockera tillhandahållandet till allmänheten av sådana verk som innebär upphovsrättsintrång.

Ett sådant föreläggande skulle nämligen innebära en skyldighet för leverantören att aktivt övervaka nästan samtliga uppgifter med avseende på samtliga användare för att förebygga all form av framtida immaterialrättsintrång. Härav följer att föreläggandet medför att värdtjänsteleverantören blir skyldig att utföra en sådan allmän övervakning som är förbjuden enligt artikel 15.1 i direktiv 2000/31. Således skulle ett sådant föreläggande leda till en klar kränkning av den aktuella värdtjänsteleverantörens näringsfrihet. Det skulle nämligen medföra en skyldighet för leverantören att, på egen bekostnad, införa ett komplicerat, kostsamt och permanent it-system, vilket dessutom strider mot villkoren i artikel 3.1 i direktiv 2004/48. Där föreskrivs att åtgärder som vidtas för att säkra skyddet av de immateriella rättigheterna inte får vara onödigt komplicerade eller kostsamma. Mot denna bakgrund konstaterar domstolen att föreläggandet om att införa det omtvistade filtreringssystemet inte kan anses uppfylla kravet på att se till att avvägningen är rimlig mellan å ena sidan skyddet av de immateriella rättigheter som upphovsrättsinnehavarna åtnjuter, och å andra sidan skyddet av den näringsfrihet som sådana operatörer som värdtjänsteleverantörer åtnjuter. Dessutom är verkningarna av ett sådant föreläggande inte begränsade till värdtjänsteleverantören, utan det omtvistade filtreringssystemet kan också kränka de grundläggande rättigheter som tillkommer dem som använder sig av värdtjänsterna, det vill säga deras rätt till skydd av personuppgifter och deras frihet att ta emot och sprida uppgifter, som de åtnjuter enligt artiklarna 8 och 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Föreläggandet om att införa det omtvistade filtreringssystemet innebär nämligen att det måste göras en identifiering, systematisk undersökning och behandling av de uppgifter som rör de profiler som användarna skapat i det sociala nätverket. Dessa uppgifter utgör skyddade personuppgifter, eftersom de i princip gör det möjligt att identifiera användarna. Föreläggandet riskerar vidare att kränka informationsfriheten, eftersom det finns en risk för att systemet inte gör en tillräckligt tydlig åtskillnad mellan lagligt och olagligt innehåll, med följden att införandet av systemet kan leda till blockering av meddelanden med lagligt innehåll.

(se punkterna 38, 46–50 och 52 samt domslutet)

Mål C-360/10

Belgische Vereniging van Auteurs, Componisten en Uitgevers CVBA (SABAM)

mot

Netlog NV

(begäran om förhandsavgörande från

rechtbank van eerste aanleg te Brussel)

”Informationssamhället — Upphovsrätt — Internet — Värdtjänsteleverantör — Behandling av information som lagrats på en plattform för sociala nätverk på internet — Införande av ett system för filtrering av denna information för att förhindra att filer som innebär upphovsrättsintrång hålls tillgängliga — Allmän skyldighet att övervaka lagrad information föreligger inte”

Sammanfattning av domen

Tillnärmning av lagstiftning — Informationssamhället — Upphovsrätt och närstående rättigheter — Skydd för personuppgifter inom sektorn för elektronisk kommunikation

(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 8 och 11; Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31, artikel 15.1, 2001/29 och 2004/48, artikel 3.1)

Direktiv 2000/31 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden, direktiv 2001/29 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället, och direktiv 2004/48 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter – jämförda med varandra och tolkade mot bakgrund av de krav som följer av skyddet av de tillämpliga grundläggande rättigheterna – ska tolkas så, att de utgör hinder för att en nationell domstol förelägger en värdtjänsteleverantör att införa ett system för filtrering

och vilket kan upptäcka elektroniska filer innehållande musikaliska eller audiovisuella verk samt filmverk, till vilka den som har yrkat föreläggande gör anspråk på att inneha de immateriella rättigheterna, i syfte att blockera tillhandahållandet till allmänheten av sådana verk som innebär upphovsrättsintrång.

Ett sådant föreläggande skulle nämligen innebära en skyldighet för leverantören att aktivt övervaka nästan samtliga uppgifter med avseende på samtliga användare för att förebygga all form av framtida immaterialrättsintrång. Härav följer att föreläggandet medför att värdtjänsteleverantören blir skyldig att utföra en sådan allmän övervakning som är förbjuden enligt artikel 15.1 i direktiv 2000/31. Således skulle ett sådant föreläggande leda till en klar kränkning av den aktuella värdtjänsteleverantörens näringsfrihet. Det skulle nämligen medföra en skyldighet för leverantören att, på egen bekostnad, införa ett komplicerat, kostsamt och permanent it-system, vilket dessutom strider mot villkoren i artikel 3.1 i direktiv 2004/48. Där föreskrivs att åtgärder som vidtas för att säkra skyddet av de immateriella rättigheterna inte får vara onödigt komplicerade eller kostsamma. Mot denna bakgrund konstaterar domstolen att föreläggandet om att införa det omtvistade filtreringssystemet inte kan anses uppfylla kravet på att se till att avvägningen är rimlig mellan å ena sidan skyddet av de immateriella rättigheter som upphovsrättsinnehavarna åtnjuter, och å andra sidan skyddet av den näringsfrihet som sådana operatörer som värdtjänsteleverantörer åtnjuter. Dessutom är verkningarna av ett sådant föreläggande inte begränsade till värdtjänsteleverantören, utan det omtvistade filtreringssystemet kan också kränka de grundläggande rättigheter som tillkommer dem som använder sig av värdtjänsterna, det vill säga deras rätt till skydd av personuppgifter och deras frihet att ta emot och sprida uppgifter, som de åtnjuter enligt artiklarna 8 och 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Föreläggandet om att införa det omtvistade filtreringssystemet innebär nämligen att det måste göras en identifiering, systematisk undersökning och behandling av de uppgifter som rör de profiler som användarna skapat i det sociala nätverket. Dessa uppgifter utgör skyddade personuppgifter, eftersom de i princip gör det möjligt att identifiera användarna. Föreläggandet riskerar vidare att kränka informationsfriheten, eftersom det finns en risk för att systemet inte gör en tillräckligt tydlig åtskillnad mellan lagligt och olagligt innehåll, med följden att införandet av systemet kan leda till blockering av meddelanden med lagligt innehåll.

(se punkterna 38, 46–50 och 52 samt domslutet)