Förenade målen C-113/10, C-147/10 och C-234/10

Zuckerfabrik Jülich AG

mot

Hauptzollamt Aachen,

British Sugar plc

mot

Rural Payments Agency, an Executive Agency of the Department for Environment, Food & Rural Affairs

och

Tereos – Union de coopératives agricoles à capital variable

mot

Directeur général des douanes et droits indirects och Receveur principal des douanes et droits indirects de Gennevilliers

(begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Düsseldorf, från High Court of Justice (England & Wales), Chancery Division, och från Tribunal de grande instance de Nanterre)

”Gemensam jordbrukspolitik — Gemensam organisation av marknaden — Socker- och isoglukosproducenter — Beräkning av produktionsavgifter — Giltigheten av en beräkningsmetod som beaktar fiktiva bidragsbelopp för de kvantiteter socker som exporterats utan bidrag — Lagstiftningens retroaktiva verkan — Växelkurs — Utbetalning av ränta”

Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 27 september 2012

1. Jordbruk – Gemensam organisation av marknaden – Socker – Produktionsavgift – Beräkning – Förordning nr 1193/2003 – Bestämmelse som leder till att den totala förlust som avses i artikel 15.1 e i grundförordning nr 1260/2001 på förhand fastställs till ett belopp som är högre än kostnaderna för bidragen – Underlåtenhet att iaktta syftet med grundförordningen – Ogiltighet

   (Rådets förordning nr 1260/2001; kommissionens förordningar nr 1686/2005, artikel 2, och nr 1193/2009)

2. Jordbruk – Gemensam organisation av marknaden – Socker – Produktionsavgift – Beräkning – Fastställande av tillämplig växelkurs för överskjutande bidragsbelopp – Inga unionsrättsliga bestämmelser i frågan – Fastställandet omfattas av den berörda medlemsstatens nationella rätt

   (Rådets beslut 2000/597, artikel 8.1, och 2007/436, artikel 8.1)

3. Jordbruk – Gemensam organisation av marknaden – Socker – Produktionsavgift – Belopp som felaktigt erlagts av enskilda i produktionsavgift som fastställts i en ogiltig förordning – Rätt till återbetalning av dessa belopp jämte ränta – Utrymme för en nationell domstol att ogilla ett yrkande om betalning av ränta på de belopp som en medlemsstat uppburit med hänvisning till att staten i fråga inte i sin tur kan återfå motsvarande ränta från unionens egna medel – Föreligger inte

1.  Förordning nr 1193/2009 om ändring av förordningarna nr 1762/2003, 1775/2004, 1686/2005 och 164/2007 samt om fastställande av produktionsavgifter för socker för regleringsåren 2002/03, 2003/04, 2004/05 och 2005/06 är ogiltig, vad beträffar samtliga bestämmelser utom artikel 3, som redan ogiltigförklarats till följd av ogiltigförklaringen av artikel 2 i förordning nr 1686/2005 om fastställande av produktionsavgifterna och koefficienten för tilläggsavgiften för regleringsåret 2004/05 inom sockersektorn, meddelad av Europeiska unionens tribunal i dom av den 29 september 2011 i mål T-4/06, Polen mot kommissionen. Den går nämligen – såtillvida som den i praktiken leder till att den totala förlusten, i den mening som avses i artikel 15.1 e i grundförordning nr 1260/2001 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker, på förhand fastställs till ett belopp som är högre än kostnaderna för bidragen – utöver syftet med grundförordningen, särskilt syftet att rättvist fördela kostnaderna för avsättningen av gemenskapens överskottsproduktion.

   (se punkterna 39, 53 och 54 samt punkt 1 i domslutet)

2.  Tillämplig växelkurs vid beräkning av ersättning för överskjutande inbetalda produktionsavgifter för socker ska, i avsaknad av unionsrättsliga bestämmelser härom, avgöras enligt den berörda medlemsstatens nationella rätt.

   Eftersom dessa avgifter enligt artikel 8.1 i besluten 2000/597 och 2007/436 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel uppbärs av medlemsstaterna enligt deras respektive nationella lagar och andra författningar, vilka vid behov anpassas för att uppfylla unionsrättens krav, omfattas tvister om återbetalning av summor som uppburits för unionens räkning av de nationella domstolarnas behörighet och ska avgöras av dessa med tillämpning av deras nationella formella och materiella rätt, om inte annat föreskrivs i unionsrätten.

   (se punkterna 58 och 63 samt punkt 2 i domslutet)

3.  Enskilda som har rätt till återbetalning av oriktigt inbetalda produktionsavgifter för socker som fastställts i en ogiltig förordning har enligt unionsrätten även rätt till ränta på beloppet. En nationell domstol kan inte använda sitt utrymme för skönsmässig bedömning till att ogilla ett yrkande om betalning av ränta på de belopp som en medlemsstat uppburit på grundval av en ogiltig förordning med hänvisning till att medlemsstaten i fråga inte i sin tur kan återfå motsvarande ränta från Europeiska unionens egna medel.

   (se punkterna 67–69 samt punkt 3 i domslutet)

Förenade målen C-113/10, C-147/10 och C-234/10

Zuckerfabrik Jülich AG

mot

Hauptzollamt Aachen,

British Sugar plc

mot

Rural Payments Agency, an Executive Agency of the Department for Environment, Food & Rural Affairs

och

Tereos – Union de coopératives agricoles à capital variable

mot

Directeur général des douanes et droits indirects och Receveur principal des douanes et droits indirects de Gennevilliers

(begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Düsseldorf, från High Court of Justice (England & Wales), Chancery Division, och från Tribunal de grande instance de Nanterre)

”Gemensam jordbrukspolitik — Gemensam organisation av marknaden — Socker- och isoglukosproducenter — Beräkning av produktionsavgifter — Giltigheten av en beräkningsmetod som beaktar fiktiva bidragsbelopp för de kvantiteter socker som exporterats utan bidrag — Lagstiftningens retroaktiva verkan — Växelkurs — Utbetalning av ränta”

Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 27 september 2012

1. Jordbruk — Gemensam organisation av marknaden — Socker — Produktionsavgift — Beräkning — Förordning nr 1193/2003 — Bestämmelse som leder till att den totala förlust som avses i artikel 15.1 e i grundförordning nr 1260/2001 på förhand fastställs till ett belopp som är högre än kostnaderna för bidragen — Underlåtenhet att iaktta syftet med grundförordningen — Ogiltighet

   (Rådets förordning nr 1260/2001; kommissionens förordningar nr 1686/2005, artikel 2, och nr 1193/2009)

2. Jordbruk — Gemensam organisation av marknaden — Socker — Produktionsavgift — Beräkning — Fastställande av tillämplig växelkurs för överskjutande bidragsbelopp — Inga unionsrättsliga bestämmelser i frågan — Fastställandet omfattas av den berörda medlemsstatens nationella rätt

   (Rådets beslut 2000/597, artikel 8.1, och 2007/436, artikel 8.1)

3. Jordbruk — Gemensam organisation av marknaden — Socker — Produktionsavgift — Belopp som felaktigt erlagts av enskilda i produktionsavgift som fastställts i en ogiltig förordning — Rätt till återbetalning av dessa belopp jämte ränta — Utrymme för en nationell domstol att ogilla ett yrkande om betalning av ränta på de belopp som en medlemsstat uppburit med hänvisning till att staten i fråga inte i sin tur kan återfå motsvarande ränta från unionens egna medel — Föreligger inte

1.  Förordning nr 1193/2009 om ändring av förordningarna nr 1762/2003, 1775/2004, 1686/2005 och 164/2007 samt om fastställande av produktionsavgifter för socker för regleringsåren 2002/03, 2003/04, 2004/05 och 2005/06 är ogiltig, vad beträffar samtliga bestämmelser utom artikel 3, som redan ogiltigförklarats till följd av ogiltigförklaringen av artikel 2 i förordning nr 1686/2005 om fastställande av produktionsavgifterna och koefficienten för tilläggsavgiften för regleringsåret 2004/05 inom sockersektorn, meddelad av Europeiska unionens tribunal i dom av den 29 september 2011 i mål T-4/06, Polen mot kommissionen. Den går nämligen – såtillvida som den i praktiken leder till att den totala förlusten, i den mening som avses i artikel 15.1 e i grundförordning nr 1260/2001 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker, på förhand fastställs till ett belopp som är högre än kostnaderna för bidragen – utöver syftet med grundförordningen, särskilt syftet att rättvist fördela kostnaderna för avsättningen av gemenskapens överskottsproduktion.

   (se punkterna 39, 53 och 54 samt punkt 1 i domslutet)

2.  Tillämplig växelkurs vid beräkning av ersättning för överskjutande inbetalda produktionsavgifter för socker ska, i avsaknad av unionsrättsliga bestämmelser härom, avgöras enligt den berörda medlemsstatens nationella rätt.

   Eftersom dessa avgifter enligt artikel 8.1 i besluten 2000/597 och 2007/436 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel uppbärs av medlemsstaterna enligt deras respektive nationella lagar och andra författningar, vilka vid behov anpassas för att uppfylla unionsrättens krav, omfattas tvister om återbetalning av summor som uppburits för unionens räkning av de nationella domstolarnas behörighet och ska avgöras av dessa med tillämpning av deras nationella formella och materiella rätt, om inte annat föreskrivs i unionsrätten.

   (se punkterna 58 och 63 samt punkt 2 i domslutet)

3.  Enskilda som har rätt till återbetalning av oriktigt inbetalda produktionsavgifter för socker som fastställts i en ogiltig förordning har enligt unionsrätten även rätt till ränta på beloppet. En nationell domstol kan inte använda sitt utrymme för skönsmässig bedömning till att ogilla ett yrkande om betalning av ränta på de belopp som en medlemsstat uppburit på grundval av en ogiltig förordning med hänvisning till att medlemsstaten i fråga inte i sin tur kan återfå motsvarande ränta från Europeiska unionens egna medel.

   (se punkterna 67–69 samt punkt 3 i domslutet)