Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Överklagande – Berättigat intresse av att få saken prövad – Villkor – Överklagande som kan medföra en fördel för klaganden – Ogiltighetsförklaring av ett gemenskapsvarumärke – Avstående från gemenskapsvarumärket – Olika rättsverkningar

2. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre känt varumärke – Skyddet för det äldre kända varumärket omfattar även varor eller tjänster av annat slag – Villkor – Samband mellan varumärkena

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 8.1 b och 8.5)

3. Överklagande – Grunder – Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna – Avvisning – Domstolens prövning av tribunalens bedömning av de faktiska omständigheterna – Ej möjlig utom vid missuppfattning – Grund som består i att de faktiska omständigheterna missuppfattats – Krav på att exakt ange vilka omständigheter som har missuppfattats och att visa de bedömningsfel som har orsakat denna missuppfattning

(Artikel 256.1 andra stycket FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket; domstolens rättegångsregler, artikel 112.1 första stycket c)

4. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Likhet mellan de berörda varumärkena – Bedömningskriterier

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 8.1 b)

5. Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Relativa registreringshinder – Invändning från innehavaren av ett identiskt eller liknande äldre varumärke som registrerats för varor eller tjänster som är identiska eller av liknande slag – Risk för förväxling med det äldre varumärket – Risk för association – Äldre varumärken som har sådana egenskaper som innebär att de kan anses ingå i en och samma ”varumärkesserie” eller ”varumärkesfamilj”

(Rådets förordning nr 40/94, artikel 8.1 b)

Sammanfattning

1. Det berättigade intresset av att få saken prövad är en sakprövningsförutsättning som måste bestå fram till dess att domstolen avgör målet i sak. Ett sådant intresse finns så länge som utgången av överklagandet kan medföra en fördel för klaganden.

En part har fortfarande ett intresse av att överklaga en dom varigenom rätten ogillat dennes talan om ogiltigförklaring av ett beslut att avslå en ansökan om ogiltighetsförklaring av en gemenskapsvarumärkesregistrering, även då varumärkesinnehavaren avstått från detsamma.

Den omständigheten att någon har avstått rätten till gemenskapsvarumärket kan nämligen inte i sig innebära att överklagandet anses sakna syfte, eftersom ett avstående och en ogiltighetsförklaring inte har samma rättsverkningar. Ett gemenskapsvarumärke till vilket rätten har avståtts upphör således inte att ha rättsverkan förrän avståendet har införts i registret, medan däremot de rättsverkningar som är knutna till ett gemenskapsvarumärke som förklarats ogiltigt aldrig anses ha existerat, i enlighet med bestämmelserna i artikel 54.2 i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken, med alla de rättsföljder som en sådan ogiltighetsförklaring innebär.

(se punkterna 39–41, 43 och 44)

2. Frågan huruvida det äldre varumärket liknar det omtvistade varumärket utgör ett gemensamt rekvisit för artikel 8.1 b och 8.5 i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken.

Rekvisitet avseende likheten mellan varumärket och kännetecknet förutsätter, såväl inom ramen för artikel 8.1 b som 8.5 i förordning nr 40/94, att det i synnerhet finns visuella, ljudmässiga eller begreppsmässiga likheter.

Den grad av likhet som krävs vid tillämpningen av de båda nämnda bestämmelserna skiljer sig visserligen åt. Medan skyddet enligt artikel 8.1 b i förordning nr 40/94 är villkorat av att det konstateras att det föreligger en sådan grad av likhet mellan de motstående varumärkena att det hos omsättningskretsen finns en risk för förväxling mellan dessa, utgör nämligen en sådan risk inte någon förutsättning för skydd enligt artikel 8.5 i samma förordning. De intrång som åsyftas i artikel 8.5 kan således vara följden av en mindre grad av likhet mellan det äldre och det yngre varumärket, i den mån som den räcker för att omsättningskretsen ska förknippa de nämnda varumärkena med varandra, det vill säga att omsättningskretsen får uppfattningen att det finns ett samband mellan dem.

Det framgår däremot varken av nämnda bestämmelser eller av rättspraxis att likheten mellan de motstående varumärkena ska bedömas på olika sätt beroende på vilken av dessa bestämmelser som tillämpas.

Vid prövningen av huruvida det finns ett samband mellan de motstående varumärkena, på samma sätt som gäller för frågan huruvida det finns risk för förväxling, ska det göras en helhetsbedömning mot bakgrund av samtliga relevanta faktorer i det enskilda fallet. Bland dessa faktorer finns graden av likhet mellan de motstående varumärkena, men även graden av särskiljningsförmåga och i hur hög grad det äldre varumärket är känt.

Vad särskilt avser den sistnämnda faktorn har domstolen uttalat att det vid prövningen av huruvida det finns ett samband mellan de motstående varumärkena kan vara nödvändigt att beakta i hur hög grad det äldre varumärket är känt i syfte att avgöra om det är känt utanför sin omsättningskrets. I ett sådant fall är det nämligen möjligt att omsättningskretsen för de varor eller tjänster för vilka det yngre varumärket är registrerat förknippar de motstående varumärkena, även om denna omsättningskrets är en helt annan än omsättningskretsen för de varor eller tjänster för vilka det äldre varumärket är registrerat.

Frågan om i hur hög grad det äldre varumärket är känt och frågan om dess särskiljningsförmåga utgör relevanta faktorer vid bedömningen av huruvida omsättningskretsen får uppfattningen att det finns ett samband mellan de motstående varumärkena, men däremot inte vid bedömningen av likheten mellan dessa.

(se punkterna 51–54 och 56–58)

3. Det framgår av artikel 256.1 andra stycket FEUF och artikel 58 första stycket i domstolens stadga att ett överklagande endast kan avse rättsfrågor. Tribunalen är därför ensam behörig att fastställa och bedöma de relevanta omständigheterna liksom att bedöma den bevisning som framförts. Bedömningen av de faktiska omständigheterna och bevisningen utgör därför inte – utom i det fall då uppgifter som underställts tribunalen har missuppfattats – en rättsfråga som i sig är underställd domstolens kontroll i ett mål om överklagande.

Artikel 256.1 andra stycket FEUF, artikel 58 första stycket i domstolens stadga och artikel 112.1 första stycket c i domstolens rättegångsregler innebär att klaganden har en skyldighet att ange exakt vilka omständigheter som tribunalen har missuppfattat och visa de bedömningsfel som klaganden anser har orsakat denna missuppfattning hos tribunalen.

(se punkterna 73 och 78)

4. Vid bedömningen av graden av likhet mellan de berörda varumärkena ska graden av deras visuella likhet, ljudlikhet och begreppsmässiga likhet fastställas, och i förekommande fall ska det avgöras vilken betydelse som ska tillmätas dessa olika faktorer, med hänsyn till vilket slags varor eller tjänster det är fråga om och under vilka villkor de saluförs.

Dessutom ska en helhetsbedömning göras av de ifrågavarande kännetecknens visuella likhet, ljudlikhet och begreppsmässiga likhet. Bedömningen av en eventuell fonetisk likhet är endast en av de relevanta faktorerna inom ramen för nämnda helhetsbedömning.

(se punkterna 85 och 86)

5. Förekomsten av en ”varumärkesfamilj” eller ”varumärkesserie” är en omständighet som ska beaktas vid bedömningen av förväxlingsrisken. I ett sådant fall följer nämligen förväxlingsrisken av det faktum att konsumenten kan ta miste på ursprunget för de varor och tjänster som omfattas av det sökta varumärket och att konsumenten felaktigt tror att det varumärket ingår i varumärkesfamiljen eller varumärkesserien.

Nämnda omständighet saknar emellertid relevans vid bedömningen av frågan huruvida det äldre varumärket liknar det omtvistade varumärket.

Följaktligen är det endast om de motstående varumärkena i viss mån liknar varandra som tribunalen, vid helhetsbedömningen av förväxlingsrisken eller av sambandet mellan de motstående varumärkena, måste beakta förekomsten av en ”varumärkesfamilj” eller ”varumärkesserie”.

(se punkterna 97–99)