Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Frihet att tillhandahålla tjänster – Tjänster – Begrepp

(Artikel 50 EG; artikel 57 FEUF)

2. Fri rörlighet för personer – Etableringsfrihet – Frihet att tillhandahålla tjänster – Undantag – Verksamhet som har del i offentlig maktutövning

(Artikel 45 första stycket EG; artikel 51 första stycket FEUF)

3. Frihet att tillhandahålla tjänster – Restriktioner – Verksamhet utövad av experter med behörighet att anlitas av domstol i egenskap av översättare

(Artikel 49 EG; artikel 56 FEUF)

4. Frihet att tillhandahålla tjänster – Restriktioner – Verksamhet utövad av experter med behörighet att anlitas av domstol i egenskap av översättare

(Artikel 49 EG; artikel 56 FEUF)

5. Fri rörlighet för personer – Etableringsfrihet – Frihet att tillhandahålla tjänster – Arbetstagare – Erkännande av yrkeskvalifikationer – Tillämpningsområdet för direktiv 2005/36 – Begreppet reglerat yrke

(Europaparlamentets och rådets direktiv nr 2005/36, artikel 3.1 a)

Sammanfattning

1. Uppdrag som anförtros en fackman i egenskap av expert med behörighet att anlitas av domstol i egenskap av översättare inom ett förfarande vid den domstolen utgör tillhandahållande av en tjänst i den mening som avses i artikel 50 EG, vilken nu motsvaras av artikel 57 FEUF. Enbart den omständigheten att ersättningen bestäms enligt en taxa som fastställts av en myndighet, såsom i Frankrike är fallet vad avser experter som kan anlitas av domstol, saknar således betydelse för hur det arbete de har anlitats för att utföra ska kvalificeras.

(se punkterna 38 och 40 samt punkt 1 i domslutet)

2. Den översättningsverksamhet som utövas av experter med behörighet att anlitas av domstol utgör inte verksamhet som är förenad med utövandet av offentlig makt i den mening som avses i artikel 45 första stycket EG, vilken nu motsvaras av artikel 51 första stycket FEUF. Dessa översättningar är nämligen endast ett hjälpmedel av underordnad betydelse som inte påverkar domstolens bedömning eller det fria utövandet av rättskipningsbefogenheten.

(se punkterna 44 och 45 samt punkt 2 i domslutet)

3. Artikel 49 EG, vilken nu motsvaras av artikel 56 FEUF, utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken det föreskrivs villkor för upptagande på en nationell förteckning över experter med behörighet att anlitas av domstol i egenskap av översättare beträffande kvalifikationer utan att de berörda har möjlighet att få kännedom om de skäl som ligger till grund för beslut som fattats rörande dem och utan att dessa beslut kan bli föremål för en effektiv rättslig prövning som gör det möjligt att kontrollera beslutets laglighet, i synnerhet i förhållande till det krav som uppställs i unionsrätten på att deras kvalifikationer som förvärvats och erkänns i andra medlemsstater ska beaktas på vederbörligt sätt.

(se punkt 65 och punkt 3 i domslutet)

4. Artikel 49 EG, vilken nu motsvaras av artikel 56 FEUF, utgör hinder för ett sådant villkor i en nationell lag enligt vilket ingen kan upptas på den nationella förteckningen över experter med behörighet att anlitas av domstol om de inte dessförinnan under tre år i rad har förekommit på en förteckning som upprättas av en cour d’appel, eftersom ett sådant krav, vid bedömningen av en ansökan från en person som är etablerad i en annan medlemsstat och som inte kan styrka en sådan registrering, innebär att de kvalifikationer som denna person har förvärvat i en annan medlemsstat inte beaktas på ett vederbörligt sätt för att avgöra om och i vilken utsträckning dessa motsvarar den kompetens som vanligtvis förväntas av en person som under tre år i rad har förekommit på en lista som upprättats av en cour d’appel.

Med beaktande av att de uppdrag som anförtros en expert med behörighet att anlitas av domstol i egenskap av översättare som förekommer på en förteckning över experter upprättad av en cour d’appel är sporadiska och att det kan dröja månader eller till och med år mellan de olika uppdragen bör medlemsstaten tillerkännas ett visst utrymme för skönsmässig bedömning vad beträffar den varaktighet som krävs för att de ovan angivna målen ska uppnås. Kravet på att ha varit registrerad under tre år i rad på en förteckning över experter med behörighet att anlitas av en domstol går således under dessa omständigheter i princip inte utöver vad som krävs för att dessa mål ska uppnås. Tillämpningen av ett sådant krav på en expert med behörighet att anlitas av domstol i egenskap av översättare från en annan medlemsstat som redan har utfört uppdrag vid domstolarna i den medlemsstaten eller i andra medlemsstater, bland annat vid de högsta instanserna i dessa medlemsstater, är emellertid oproportionerligt i förhållande till principen att det ankommer på de nationella myndigheterna att säkerställa att de kvalifikationer som förvärvats i andra medlemsstater erkänns till sitt rätta värde och tas i beaktande på vederbörligt sätt.

(se punkterna 74, 75, 78 och punkt 4 i domslutet)

5. Uppdrag för experter med behörighet att anlitas av domstol i egenskap av översättare som utförs av experter som finns upptagna i sådana förteckningar som den nationella förteckningen över experter med behörighet att anlitas av domstol, en förteckning vilken upprättas av Cour de cassation, omfattas inte av begreppet ”reglerat yrke” i den mening som avses i artikel 3.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer. Det enda syftet med bestämmelserna avseende upptagande i denna förteckning är nämligen att underlätta tillgången till fackmän, oavsett om de tillhör reglerade yrken. Syftet är inte att erkänna vissa bestämda kvalifikationer, vilket är en befogenhet som varken tillkommer en cour d’appel eller Bureau de la Cour. Domstolarna kan för övrigt anlita experter som inte förekommer på förteckningarna.

(se punkterna 30, 32 och punkt 5 i domslutet )