Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Konkurrens – Unionsbestämmelser – Kommissionens tillkännagivanden om samarbete och om immunitet mot böter och nedsättning av böter – Standardprogram för förmånlig behandling, som utarbetats inom ramen för det europeiska konkurrensnätverket

(Artiklarna 101 FEUF och 102 FEUF; kommissionens tillkännagivanden 2004/C 101/03 och 2006/C 298/11)

2. Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Skadlig inverkan på konkurrensen

(Artikel 101 FEUF; rådets förordning nr 1/2003)

Sammanfattning

1. Kommissionens tillkännagivanden, det ena om samarbete inom nätverket av konkurrensmyndigheter och det andra om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden, är inte bindande för medlemsstaterna. Det sistnämnda tillkännagivandet avser dessutom endast de program för förmånlig behandling som kommissionen själv genomför. Det standardprogram för förmånlig behandling, som utarbetats inom ramen för det europeiska konkurrensnätverket och som har till syfte att harmonisera vissa delar av de nationella programmen på området, är inte heller bindande för medlemsstaternas domstolar.

(se punkterna 21 och 22)

2. Unionens bestämmelser på området för konkurrensbegränsande samverkan, särskilt förordning nr 1/2003, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för att en person, som lider skada på grund av en överträdelse av unionens konkurrensrätt och som avser att göra gällande skadeståndsanspråk, ges tillgång till de handlingar som avser ett förfarande för förmånlig behandling beträffande den som gjort sig skyldig till överträdelsen i fråga. Det ankommer emellertid på de nationella domstolarna att inom ramen för den nationella rätten fastställa vilka villkor som ska vara uppfyllda för att tillgång ska ges eller nekas, varvid de ska göra en avvägning av de intressen som skyddas av unionsrätten.

De ståndpunkter som kommissionen har gett uttryck för kan visserligen ha inverkan på de nationella konkurrensmyndigheternas praxis. Det ankommer emellertid på medlemsstaterna att, i avsaknad av tvingande unionsrättsliga bestämmelser på området, införa och tillämpa nationella bestämmelser avseende rätt till tillgång till handlingar som avser förfaranden för förmånlig behandling, för dem som lidit skada av en konkurrensbegränsande samverkan. Vid bedömningen av en ansökan om tillgång till handlingar, som avser ett program för förmånlig behandling, som ingetts av en person som har för avsikt att begära skadestånd från en annan person som omfattas av ett sådant program, ska beaktas att tillämpliga nationella bestämmelser varken får vara mindre förmånliga än de som avser liknande begäran som grundas på nationell rätt eller får göra det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att erhålla skadestånd. Vidare ska det göras en avvägning av intresset av att översända information och intresset av att skydda den information som den som ansökt om förmånlig behandling frivilligt lämnat. En sådan intresseavvägning kan endast göras av de nationella domstolarna i varje enskilt fall. Nämnda avvägning ska göras inom ramen för den nationella rätten och med beaktande av samtliga relevanta omständigheter i målet.

(se punkterna 23 och 30–32 samt domslutet)